månadsarkiv: januari 2012
Naturfotografi – inte bara enkelt!
I min förskollärarutbildning har jag nu kommit till kursen ”Bild- och ljudskapande med barn – att uppleva naturen”. Det är en väldigt rolig kurs som nu i början har gett oss ett par fotouppgifter.
Den första handlade om att beskriva oss själva med tre bilder. Jag valde dessa. Tolka själva:
Uppgiften jag håller på med nu är en bildserie på 20-25 bilder som ska beskriva min närmiljö på något intressant sätt.
Jag har flera idéer på teman. En handlar om livet på vintern, då det äntligen har blivit vinter, varför jag har tillbringat en längre stund sittandes i snön utanför huset, väntandes på hungriga fåglar.
Fåglarna var inte sådär jättehungriga. De prioriterade i alla fall inte en jordnöt framför livet. Att katten Stina höll mig sällskap och utstötte små upphetsade mjau för varje pippi som närmade sig hjälpte nog inte till.
Jag fick inga närbilder. Jag fick inga såna där häftiga bilder på blåmesar i luften där man ser varje fjäder i vingen. Jag fick några talgoxar på långt håll och en väldig massa dåliga närbilder på snöflingor i kattpäls. Jag fick en ganska trevlig, men suddig, bild på en nötväcka:
Efter en stund insåg jag att det var dags att gå in om jag någonsin ville känna min rumpa igen. Enligt kameran hade det då gått 24 minuter.
Jag har en lång väg kvar…
När sorgen har gått hela cirkeln
Ibland blir man så ledsen att det känns som att det aldrig kommer att gå över. Man ältar samma fraser om och om igen som om man måste gnugga in smärtan riktigt ordentligt, som om det inte räcker att gråta, som om man måste övertyga sig själv om hur hemskt det är.
Det är ingen idé att bita ihop. Visst kan man kanske göra det ett tag. Man kanske är tvungen av situationen, men om det alls går, går det bara en stund.
Men tänk så finurlig kroppen är! Det går över! Man orkar inte vara förtvivlad hur länge som helst. Min erfarenhet är att kroppen inte pallar mer än två timmars hysterisk gråt eller en dags molande magvärk, sen tar det stopp.
Jag vill påstå att det som återstår på andra sidan sorgen är perspektiv. Man inser att vardagens små bekymmer är bagateller.
Om man är ledsen för att någon kär har gått bort tvingas man inse att livet trots allt går vidare även fast saknaden alltid finns kvar.
Om man är ledsen över ett pågående problem som inte verkar vilja ta slut tvingas man inse att det trots allt ”bara” är ett problem. Man gör vad man kan för att lösa det, mer kan man inte göra.
I båda fallen får man känna att det är okej att vara ledsen. Det känns bättre sen, när sorgen har gått runt hela cirkeln.
Jag skulle göra vad som helst för…
Dagens Twitter-trend
gör mig lite fundersam…
Själv skulle jag göra vad som helst för…
- min familj och mina vänner (näHÄ?!)
- Barbara Streisands sångröst
- några extra timmars kreativitet om dagen
Vad skulle du göra vad som helst för?
Var det en pik eller?
Jag sitter, i andlig gemenskap med flera kursare, och försöker bli klar med en hemtenta i kursen ”Vägar till skriftspråket”. Det är en kurs som handlar om läs- och skrivinlärning och tentan är kursens sluttenta och kommer att sluta på knappt tio sidor. Panik.
Därför finner jag det sjukt provocerande att få detta mail:
(Jag planerar att vara klar med mitt examensarbete om exakt ett år. Hold your horses lite grann nu va?)
Vill du vara snäll? Säg till!
Jag har en nyhet: vi människor är inte perfekta!
Ibland händer saker som leder till saker. Helt normala människor kan av omständigheter bli trötta under en längre period, tappa tålamodet, missa en jacktvätt efter en utekväll eller trampa i en hundskit. Sånt händer.
Ser ni en sådan människa i er närhet, säg till på en gång. Det handlar ju ofta om ett ”olycksfall i arbetet” och är ju faktiskt inte alls pinsamt, egentligen. Sånt som händer bara. Säg till innan det blir en vana. Då kan man säga, i ett lättsamt tonfall, saker som ”du kanske ska gå hem och vila upp dig lite nu” eller ”var var du med jackan igår” eller ”vad har du klivit i”.
Tänk vad mycket svårare det är att säga åt en vän att hon eller han har verkat trött och grinig det senaste halvåret, eller att dojjan har luktat skit i två veckor.
Elakast är att inte säga något alls.
Så upptäcker ni något hos mig som verkar konstigt, säg till! Och tack till er alla som gör era vänner och bekanta den tjänsten. Det kanske känns jobbigt, men det är värre att låta bli!
Ett hot mot mänskligheten?
Pope Benedict XVI: Gay Marriage A Threat To ”Future Of Humanity”
Jag har bara två frågor:
- Vad är de rädda för?
- Vad är religion bra för?
Inför ett nytt år
Jag är inte så mycket för nyårslöften. Jag känner mer för nyårsönskningar eller nyårssträvansmål:
Inför 2012 lovar jag ingenting, men jag vill kunna tänka efter en extra stund innan jag blir arg på mina barn.
Inför 2012 lovar jag ingenting, men jag vill gå och träna minst en gång i veckan, för jag vet att jag blir lugnare, piggare och mer harmonisk av det, vilket hjälper mig med föregående önskan, och nästa.
Inför 2012 lovar jag ingenting, men jag vill kunna göra det jag gör ordentligt, oavsett om jag pluggar, jobbar, är på förskolan, leker med barnen, roar mig med vänner eller umgås med min man.
Inför 2012 lovar jag ingenting, men jag vill träffa mina underbara vänner mycket oftare. Jag är inte ens säker på att ni vet vilka ni är…
Inför 2012 lovar jag ingenting, men jag vill uppdatera den här bloggen ofta, minst varannan dag.
Inför 2012 lovar jag ingenting, men jag vill bara blogga om intressanta, engagerande ämnen eller roliga händelser som någon faktiskt kan uppskatta att läsa.
Inför 2012 lovar jag ingenting, men jag vill komma på hur jag ska få ihop de två föregående punkterna.
Inför 2012 lovar jag ingenting, men jag vill att jag och alla människor jag kan påverka ska ha det så bra det bara går, med mycket glädje, sång, skratt, värme, närhet och kärlek!
Kram på er!
/Sara
Jag gör inte anspråk på att intressera hela världen. Jag gör absolut inte anspråk på att vara en insatt och kunnig debattör. Jag vill bara berätta om roliga, intressanta och spännande saker som passerar förbi mig. Jag vill fånga upp dem och sprida dem vidare. Om någon mer än jag har glädje av det - var så god!
