Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här:unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden (eller mer om man vill) är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

En debatt jag inte kan ta

Jag har det nog för bra.

Tittade in på David Eberhards blogg, sådär som jag gör ibland. Han verkar för tillfället vara djupt indragen i någon slags feministdebatt som jag har svårt att förstå. Läs gärna hans artikel i Newsmill!

Jag studerar till förskollärare vilket lite då och då leder in på ämnet ”genus”. Jag tycker att detta är bra och viktigt, då alla människor ska bli behandlade utefter sina personligheter och inte efter vad de har mellan benen, men utöver det förstår jag inte problemet, inte i Sverige.

Uppenbarligen har jag det för bra. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig hindrad av att ha snippa. Inte vid ett enda tillfälle har jag upplevt att jag skulle haft fördelar av att ha snopp.

(Jag har förvisso blivit kallad lilla gumman och väckt lite uppmärksamhet som 24-årig ordermottagare på brädgård, men det har knappast hindrat mig. Jag har snarare känt mig stolt över att, lite oväntat, jobba bland killarna. En skämtsam jargong inkluderar alla och hade det inte varit lilla gumman hade det varit något annat. Jag svarade med lilla gubben och fick garv tillbaka, så så var det med den könsmaktsordningen.)

I det samhälle vi har idag är min uppfattning att en människas begränsningar sitter i hens egen hjärna (och i vissa fall i henoms kropp, alla kan inte bli brandmän eller ballerinor). Det bästa vi kan lära våra barn är att inte ta åt sig så förtvivlat av vad andra tänker, tycker och säger om dem och till dem. Det finns i alla fall alltid både de som håller med och de som inte gör det. Och ska du kunna förolämpa mig, då måste jag först värdesätta din åsikt!

 

*stängt för matematik*

Ursäkta frånvaron.

Mattekurs pågår.

Återkommer senast i november.

Ta hand om er!

Metabloggande

Jag är svårt ointresserad av Blog Awards, ändå hamnade jag på DN:s rapportering av vinnarna.

Det som ser intressant ut är kategorierna. Det finns ”årets manliga bloggare”, men inte ”årets kvinnliga”.

Det beror möjligtvis på att alla andra vinnare var kvinnor. Alla.

Nu till min undran: Är kvinnor bättre bloggare? Är kvinnors bloggar populärare? Är juryn manshatare?

Inte för att jag bryr mig. Jag läser i alla fall bara en ”stor” blogg. (Som borde ha vunnit alla kategorier. Så kan man säga.)

Snyta ungar och byta blöjor

Va? Tre och ett halvt år på högskola för att lära sig snyta ungar?

Jag läste i kommentarerna till det här inlägget av Fredrik Backman (jag vill poängtera att jag tycker att själva inlägget är hur kul som helst, och jag förstår inte hur förskollärare kan ta illa upp om de inte är totalt befriade från all förståelse av ironi) att folk har lite fördomar om förskollärare och annan förskolepersonal. Jag tror att en del av förvirringen kommer sig av att man inte kan kalla all personal på en genomsnittlig förskola för förskollärare, eftersom många är barnskötare. (Barnskötare: har gymnasieutbildning. Förskollärare: har högskoleutbildning. (Vill du veta mer om vad förskollärarutbildningen innebär finns ett exempel här.))

Jag studerar på högskola för att bli förskollärare. Jag säger oftast ”förskola” och ”förskollärare”, utom när jag slarvigt säger ”dagis” och ”fröken”, mest till mina barn. Jag tar inte illa upp när andra säger ”dagis” och ”fröken” eftersom jag aldrig har uppfattat att de menar något nedsättande.

Jag tar illa upp när folk ser ner på förskollärare för att de tror att det är ett okvalificerat yrke som går ut på att passa barn och hålla dem mätta och snutna tills föräldrarna kommer och hämtar dem. En förskollärare är en lärare. I förskolan. Då förskolebarn är så små måste man givetvis tillhandahålla mat, rena blöjor och näsdukar också, men förskollärare är duktiga på att göra även de aktiviteterna lärorika och intressanta.

Det skulle vara intressant att få en inblick i hur de som ser ner på förskolan och dess personal tänker om sina barn och om de vuxna som tar hand om avkomman större delen av deras vakna tid. Fast det är nog inte småbarnsföräldrarna som står för föraktet. De vet ju bättre. Det är nog oftare den äldre generationen, som minsann klarade sig bra på egen hand, lekandes mellan bilarna på gatan från 6 månaders ålder… (OBS, ironi!)

Inte en enda gång under de tre och ett halvt åren som utbildningen tar diskuteras hur man bäst snyter ett barn. Vi har viktigare saker att prata om.

 

Lästips: Rickard Söderberg

Ni har säkert sett den där insändaren som cirkulerar på facebook: ”Jag vill sälja min dotter som slav, vad anser prästerskapet om det?”

Jag har gått lite djupare och hittat författarens blogg. Jag fastnade. Rickard skriver bra, intressant och engagerande om viktiga ämnen. Titta in där vetja!

Vad gjorde jag före -94?

1994 var året då jag för första gången kom i kontakt med Internet.

Nu, 17 år senare, förstår jag inte hur jag klarade mig före det. Jag har inte skrivit i min analoga adressbok på rätt många år, t ex.

Det jag tycker bäst om är nog ändå all visdom och mänsklighet man kan hitta om man bara letar lite, eller får tips av sina vänner. Nu senast har jag råkat på ett par bloggar som är rena guldgruvor för mig som förskollärarstudent, eller vem som helst som är lite intresserad av (för)skolan:

Pedagogiska kullerbyttan

Tysta tankar

Tack för det ni delar med er, jag kommer att läsa det, jag lovar!

 

 

 

 

Jag var inte först

Jag var inte först med fred, kärlek och vetenskap. En snabb googling på peace love science gav ungefär 5 430 000 resultat (på 0,22 sekunder, tänk vad dagens teknik kan göra). Jag hittade några prylar jag kan tänka mig, om nu någon var inne på att ge mig en present någon gång

Oumbärlig

Förr i tiden fanns det postordertidningar med namn som ”sparköp” och dylikt som glatt annonserade ut allt från sylttrattar till uppblåsbara madrasser som varandes oumbärliga. Jag vet inte hur det har gått till, men jag har klarat mig bra i 32 år utan sylttratt. (Uppblåsbar madrass däremot, den gick jag på, och fick användning för.)

Nu för tiden är det andra saker som är oumbärliga. Så fort någon säger ”du måste…” så vägrar jag kolla på just det programmet eller testa det dataspelet. Jag måste inte alls! (Just det draget har min dotter ärvt…) Däremot hittar jag ibland nya oumbärliga saker själv. Blogg-app för mobilen, t ex. Hur har jag överlevt så länge utan möjligheten att blogga precis var som helst?

Inspiration

Inspiration. Ett ord jag älskar, men får magknutor av. (Ångest är ett lite för starkt ord här.) Jag tycker det är så fantastiskt roligt att bli inspirerad, att göra saker, att upptäcka nya uttryckssätt, att försöka själv. Jag är omgiven av så fantastiskt kreativa människor att jag aldrig behöver sakna Inspiration. Det som saknas är tid. Som vanligt. Det är jag väl inte ensam om, men hur många procent av allt jag vill göra blir verklighet?

Tur att jag har småbarn, då har jag i alla fall en ursäkt till att shoppa loss på panduro. Sen att jag försöker få dem att inte lägga sig i mitt pysslande så mycket är väl en annan sak? För det är ju så kul när man kan göra fina saker rätt enkelt! Här är ett par resultat av det senaste pysslet, det vi gjorde hemma efter pysselträffen storebror och jag var på.

Inspiration kan komma från många håll, och på många sätt. Nu har jag äntligen tagit tag i min blogrulle. Den är inte så fasansfullt lång, men består av de bloggar jag följer och blir inspirerad av, på olika sätt. Tack för det ni skriver!

Jag hoppas att jag kan bli en inspiratör för någon. Om inte annat så hoppas jag kunna inspirera små barn till att upptäcka naturen och de lagar som styr den i min framtida yrkesroll.

Pussåkram!