Vad har jag gjort för ont?

Jag är inte bara student och butiksbiträde, jag är mamma också. En rätt vanlig mamma, antagligen. Jag funderar över skola och fritid, jag blir glad när barnen är glada, jag blir ledsen när de gråter. Jag skrattar, skriker, får dåligt samvete, nattar, väcker, leker, kramar och pussar. Ni vet, allt det där som mammor gör. Så vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta?

Vilken mammahatare tycker att en maskin som sliter ut kroppshåren med rötterna är en trevlig present? Vem? Vem? Vem?

It makes me så förbannad

Facebookannons:

En sak kan jag garantera: tjejen på bilden har inte just gått ner 7,2 kilo på en vecka. Då hade hon sett ut så här:

Jag var med om att gå ner ett helt kilo på ett dygn en gång när en massa faktorer gick emot mig samtidigt. Det var sk*tjobbigt. Att göra det sju dagar i rad… jag undrar om det ens är möjligt utan att kollapsa efter några dagar?

Till saken. Jag vet detta. Jag bryr mig inte om den där sanslösa reklamen som verkar tro att folk kan gå på den uppenbara lögnen att man kan gå ner 7,2 kg, dessutom just på magen (det är tuttarna som försvinner först, kom ihåg det!), på en vecka. Jag hoppas bara att den inte dyker upp på facebook när någon oerfaren tonåring med dassig självkänsla loggar in.

Ingen är bara jag

Helt apropå ingenting alls, inga länkar eller aktuella händelser…

Ibland hör man folk ursäkta vårdslöst beteende med ”Jag riskerar ingen annan än mig själv.”

Det kan handla om fyllekörning på tomma vägar mitt i natten eller skridskoåkning på svaga isar eller whatever. Spelar roll, de riskerar ju ingen annans liv, bara sitt eget, och det gör väl inget?

No man is an island. Ingen är bara jag. Hur egoistiskt är det att tänka så?

Hur många människor kan dö utan att någon bryr sig? Hur många kan dö utan att någon blir ledsen? Hur många kan ens dö utan att det ställer till problem för andra, arbetskamrater som får mer att göra, släktingar som får tömma bostaden?

Ingen är ”bara jag”.

Ta hand om er. Och varandra!

Öhhh, va?

Vem kom på idén att störa 2000 oskyldiga svenskar med en så sanslöst onödig fråga? Jag ser vare sig allmänintresset eller marknadsvärdet i detta.

Snälla Sifo, om ni ska ringa mig, fråga om något intressant!

Förebilder

Idag har jag fått en aha-upplevelse!

Jag satt och slökollade mitt twitterflöde när följande dök upp:

Jag vet inte riktigt vad som förorsakat tweetet, men plötsligt insåg jag vilket korkat dravel vi ägnar oss åt på lärarutbildningens seminarier. När vi pratar om varför så få tjejer gillar fysik och matematik får man alltid höra argumentet ”det finns så få kvinnliga förebilder”. Vilket nonsens. Varför kan inte en tjej ha en manlig förebild?

(Varför nämner man aldrig att högstadieelever har så få tonårsfysiker som förebilder? Det vore väl ännu lättare att relatera till?)

Ett exempel ur livet:

Jag pluggar till förskollärare. Min förebild inom yrket är min praktikplatshandledare. Jag hoppas att jag kommer att besitta samma engagemang, glädje, kunskap, intresse, upptäckarlust och auktoritet år efter år. Min handledare bangar inte för en diskussion, oavsett om det handlar om utvecklingsteorier eller fiskarter; det är alltid roligt att dissekera något ämne med min handledare.

Bortsett från vårat intresse för barn och deras utveckling och lärande (och en förmåga att intressera oss för lite av varje som verkar intressant) har vi nog egentligen inte så mycket gemensamt, varken fritidsintressen, ålder eller kön. Men vet ni vad? Det är helt oväsentligt i sammanhanget. Han är inte min förebild för att han är intresserad av en viss sport, är ett visst antal år gammal eller är man. Han är min förebild för att han är bra på något som jag vill bli bra på.

Så varför kan inte en tjej ha Einstein som förebild? Han är ju hur cool som helst!

Dags att styra upp samhället!

Norska butiker rensar bort krigsspel på dn.se

Jag känner en stor trygghet i att det nu blir svårare att köpa spelet World of Warcraft i Norge. Det känns extra fint att det görs av respekt för offren själva. De kanske inte kommer att uppmärksamma detta i så hög utsträckning, och norska dataspelsfantaster kanske ändå kan komma över spelet på annat håll, men man får inte vara petig när det gäller respektfulla gester. De är ju i alla fall välmenta.

Jag hoppas nu att spelet försvinner helt och hållet, och att de tolv miljoner som redan spelar det slutar genast. Det måste ju finnas ett stort antal blivande terrorister bland dem.

Nej, ni förstår säkert ironin i detta. Jag menar, om det var sant att dataspel påverkade människors beteende skulle vi ju ha en massa folk som var unga på 80-talet som sprang omkring i mörka rum med entonig musik medan de käkade piller och såg spöken. Jag menar, seriöst?

 

Feminism i Nintendo-världen

Jag vet inte om jag orkar bli upprörd över att av figurerna man kan välja mellan i Mario Kart är det fler reptiler än tjejer. En enda av karaktärerna är flickor. Givetvis kör hon en rosa bil och kastar slängpussar omkring sig.

Varför kan inte tjejer vara tuffa?

Det känns lite konstigt att det bland alla figurer finns en svamp, en drake/ödla, en taggig sköldpadda… och en tjej. Som att hon bara representerar sitt kön och inget annat. Rosa och slängpussar, var det. Suck.

Men jag vet inte om jag orkar bry mig. Då bryr jag mig mer om att det är ett jätteroligt, helt meningslöst, spel, som på nolltid konkurrerat ut Kalle kunskap i storebrors värld. Rackarns.

 

Tursamma kvinnor…

If you are born in America, you are the luckiest woman on earth.

Så har jag hört Oprah Winfrey säga på fullt allvar. Förmodligen tror hon fullt och fast på att det är sant. Även om jag tycker att det är omåttligt arrogant att säga så i en TV-show som sänds i hela världen, har hon kanske delvis rätt. Fast jag håller inte med.

Har man tur om man är född i ett land som kan sätta dig i fängelse resten av ditt liv för att du har fått ett missfall vid 16 års ålder?

Har man?

 

 

 

 

 

Nya ögon, eller Så Har Vi Alltid Gjort

(Alla namn är fingerade)

Låt mig måla upp en liten bild:

En lagom stor arbetsplats. Ett trevligt ställe med låg personalomsättning, som en dag av någon anledning anställer en ny kollega, Barry. Den nya kollegan blir visad runt av Parpro och därmed insatt i hur jobbet går till. När de kommer till köket ser Barry att vattenkokaren står ganska långt ifrån vattenkranen, trots att det finns plats och eluttag närmare. Barry frågar då varför de inte ställer vattenkokaren närmare vattenkällan.

Nu kan historien ta tre vändningar.

1. Parpro förklarar att de har provat, men att vattenkokaren då alltid stod i vägen för annan matlagning och därför flyttades.
2. Parpro inser att Barry har en poäng, har sett något som de inte sett, och flyttar vattenkokaren närmare kranen.
3. Parpro säger något i stil med ”Den ska stå där. Det har den alltid gjort.”

Den sansade läsaren inser snart att alternativ 1 och 2 båda är vettiga och genomtänkta, medan 3 är… inte det. Ändå används alternativ 3 förvånansvärt ofta. Jag har i alla fall fått höra det på en arbetsplats.

Nu till min poäng:

”I dagsläget mobiliserar samtliga populistiska partier även väljare genom att framställa invandring som hot mot sysselsättningen och välfärden, samt multikulturalismen som ett hot mot den egna kulturen.” (Citatet kommer från SvD, en bra bit ner.)

Hur kan andra kulturer vara ett hot mot min kultur? Jag slutar väl inte äta julskinka bara för att min grannar äter kosher eller firar ramadan eller whatever? Om de nya minoriteterna lyckas behålla sin kultur i sitt nya land ska väl den hemmavarande majoriteten lyckas. Och vet ni vad jag tycker? Om någon gammal tradition försvinner för att någon nyanländ kommer med en bättre idé var den gamla nog inget att ha!

Ett potentiellt hot mot folksjälen som alltid brukar komma upp i den här frågan är den om skolavslutningar i kyrkan. (Själv har jag aldrig haft en skolavslutning i kyrkan, vi var på skolgården och kören sjöng och rektorn höll tal och skolorkestern spelade och fröken fick hemplockade syrener och inte ett öga var torrt…)

Till Väktarna Av Kyrkliga Skolavslutningar vill jag bara säga:

Jä-la hycklare!

Svenskar är ett av världens minst Gudfruktiga folk. Varför ska vi vara i den svenska icke-statliga kyrkan i ett icke kyrkligt ärende? Det är i alla fall bara en bråkdel av föräldrarna som tror på Gud, och barnen ska väl ändå få välja sin eventuella religion själva? Vill ni gå till kyrkan så är den öppen nästan jämt. Det är bara att gå dit.

Nyanlända Amir frågar: varför ska skolbarnen gå till kyrkan sista dagen?

Svenskfödda Jimmie svarar: för att vi alltid har gjort så.

Ett kilo om dagen?

”Hur långt är det kvar till sommaren, 10, 15 eller 20 kg?”

Så börjar en radioreklam som har gått hela våren, och fortfarande går. (Jag hörde den idag.)

Idag är det den tredje maj. Min undran är, hur många dagar är det kvar till sommaren? Alternativt, hur fort kan man hälsosamt gå ner i vikt? Om vi för enkelhetens skull säger att sommaren börjar i juni är det nu 28 dagar kvar. 20 kg på 28 dagar ger en viktminskning på drygt 0,7 kg per dag. Det är förvisso mindre än vad jag antydde i rubriken, men det känns inte nyttigt. Hur har företaget tänkt åstadkomma detta? Genom en månads svält och straffarbete?