En debatt jag inte kan ta

Jag har det nog för bra.

Tittade in på David Eberhards blogg, sådär som jag gör ibland. Han verkar för tillfället vara djupt indragen i någon slags feministdebatt som jag har svårt att förstå. Läs gärna hans artikel i Newsmill!

Jag studerar till förskollärare vilket lite då och då leder in på ämnet ”genus”. Jag tycker att detta är bra och viktigt, då alla människor ska bli behandlade utefter sina personligheter och inte efter vad de har mellan benen, men utöver det förstår jag inte problemet, inte i Sverige.

Uppenbarligen har jag det för bra. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig hindrad av att ha snippa. Inte vid ett enda tillfälle har jag upplevt att jag skulle haft fördelar av att ha snopp.

(Jag har förvisso blivit kallad lilla gumman och väckt lite uppmärksamhet som 24-årig ordermottagare på brädgård, men det har knappast hindrat mig. Jag har snarare känt mig stolt över att, lite oväntat, jobba bland killarna. En skämtsam jargong inkluderar alla och hade det inte varit lilla gumman hade det varit något annat. Jag svarade med lilla gubben och fick garv tillbaka, så så var det med den könsmaktsordningen.)

I det samhälle vi har idag är min uppfattning att en människas begränsningar sitter i hens egen hjärna (och i vissa fall i henoms kropp, alla kan inte bli brandmän eller ballerinor). Det bästa vi kan lära våra barn är att inte ta åt sig så förtvivlat av vad andra tänker, tycker och säger om dem och till dem. Det finns i alla fall alltid både de som håller med och de som inte gör det. Och ska du kunna förolämpa mig, då måste jag först värdesätta din åsikt!

 

Alla dessa dagar, eller Mycket snack och lite verkstad

Häromdagen, den 19/11, var det ”world day for prevention of child abuse”. Idag är det världsdagen för TV. Det påstår i alla fall min namnsdagswidget, och en snabb googling bekräftar. Äntligen min typ av dag, fira genom att titta på TV hela dagen! (OBS! Ironi!)

World day for prevention of child abuse är till för att ”Increase awareness & education about child abuse and violence toward children.” Det känns väl något viktigare än en TV-dag, men nu till min undran. Hjälper det?

Utan min smartphone och onaturliga önskan att ha koll på namnsdagarna hade jag inte haft en aning om denna dag. Det är faktiskt jättemånga dagar jag inte hade haft en aning om. Jag tror inte att jag är ensam.

FN-dagen känner jag till, det var när vi i mellanstadiet samlades i matsalen, för dagen dekorerad med utklippta fredsduvor och hemritade flaggor, och sjöng ”i natt jag drömde”. Kanelbullens dag har jag också koll på. Men hur borde vi har uppmärksammat 19/11? Demonstrerat på torget eller gått i fackeltåg i protest mot våld mot och utnyttjande av barn? Hade det hjälpt?

Eller borde vi alla ha tittat extra noga på varför barnet på gatan går sakta med nedslagna ögon?

Eller borde vi göra det varje dag?

Varför finns alla dessa dagar?

 

…som Fan läser Bibeln…

Vem som helst kan hänvisa till vad Bibeln säger och inte säger.

Var lite försiktiga med det, snälla. Tar ni inte mitt råd, så lyssna i alla fall på KG:

(Bilden hederligt knyckt av Rickard Söderberg)

Mediamakt

Vissa ställer sig på höga barrikader och skriker allt de orkar för att få ut sina viktiga och angelägna budskap, med varierande framgång.

Andra får omnämningar i alla landets betydande publikationer och de flesta mindre dagstidningar för att de sprider budskapet A@laqaqlqqaqqqqaQpAApAaQQaAQAPAaaaaAaAAaAaaaaQaaAAA- 
qaAAqaaQaAaAAAqAplqqqqQqaAAqApaqaAaAqqaqqaqqqqqa@aaa- 
qQqaqaqaqa på twitter. Det har tom gett upphov till nya hashtaggen #laqaqlqaQpApaaqa.

Hur var det där med nyhetsvärdering egentligen? Det var så länge sen jag pluggade lite sånt, så jag har glömt. Har det med vad folk behöver veta att göra, eller vad folk är intresserade av att veta?

(Dessutom har alla fel, då de sätter rubriken ”Bildt myntar uttrycket ”ficktwittra”. Bildt ficktwittrade, men det var en annan twittrare, Larz Stridh, som myntade uttrycket. Undrar varför inte pressen sätter den sannare rubriken Larz Stridh myntar uttrycket ”ficktwittra”…)

Tursamma kvinnor…

If you are born in America, you are the luckiest woman on earth.

Så har jag hört Oprah Winfrey säga på fullt allvar. Förmodligen tror hon fullt och fast på att det är sant. Även om jag tycker att det är omåttligt arrogant att säga så i en TV-show som sänds i hela världen, har hon kanske delvis rätt. Fast jag håller inte med.

Har man tur om man är född i ett land som kan sätta dig i fängelse resten av ditt liv för att du har fått ett missfall vid 16 års ålder?

Har man?

 

 

 

 

 

Skolan i kyrkan

Så var vi där igen. Ska landets skolbarn sitta i kyrkan när terminen tagit slut eller går det bra att fira någon annan stans?

Bön förekommer ofta vid skolavslutningar

Att sjunga Den blomstertid nu kommer är okej, men bön och välsignelse får inte förekomma, säger Anna Medin, jurist på Skolverket.

Eller som lgr11, läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet säger (går att ladda ner här):

I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

Kristen etik, ja. Västerländsk humanism, absolut. Dock: icke-konfessionell.

Svårt ord kanske. NE säger så här:

konfessionell [-ʃonel´]     adj. ~t 

ORDLED: kon-fess-ion-ell

1 bekännelsetrogen
HIST.: sedan 1889

2 som avser religiös bekännelse
HIST.: sedan 1845

Skolan ska alltså inte bekänna sig till någon religion. Vilket leder mig tillbaka till frågan: Vad gör skolan i kyrkan?

Lite politik igen: det röda facket

Thomas Bodströms nya bok väcker lite uppmärksamhet. Som vanligt är det personangreppen som ”alla” skriver om: vem sa vad om vem och hur, när och varför. Inte konstigt att så få orkar engagera sig i partierna.

Själv har jag snappat upp en detalj som jag tycker är intressant och där hr Bodström slår huvudet på spiken, nämligen frågan om partiet♥facket.

Bodström argumenterar för att partiet måste förändras, att det är bråttom om det inte ska implodera. Han vill klippa banden med LO och byta namn till enbart Socialdemokratiska partiet, så att det kan bli slut på allt sentimentalt prat om ”partiet” och ”kamrater” som påminner om de gamla öststaterna. (dn.se)

Det här har jag tyckt ända sen jag första gången blev medlem i Handels, LO-förbundet för butiksanställda, och fick deras medlemstidning och diverse utskick. Varför skulle jag vara intresserad av socialdemokratiska kurser och socialdemokratiska angelägenheter bara för att jag råkade jobba i kassan på en brädgård? Vissa aktiviteter facket erbjöd krävde medlemsskap i SAP. Då har situationen ändå förbättrats, jag blev inte tvångsansluten till sossarna när jag gick med i facket, som man blev förr i tiden.

Ja, jag kan historien, jag vet varför LO och SAP har så starka kopplingar. Jag förstår bara inte att de inte själva kan se att det är dags att bryta banden. Jag vill inte bli uppringd av någon från mitt fackförbund före ett riksdagsval för att få veta vad jag ”borde” rösta på. Jag vill inte att min fackavgift ska gå till ett enskilt riksdagspartis kampanjarbete. Varför hade LO en valstuga på Storgatan, de ställer väl inte upp i valet?

Så länge jag inte kan välja fritt vilket fackförbund jag ska vara medlem i ska facken vara politiskt obundna och ta hand om sina medlemmars rätt i arbetslivet, inget annat. Så det så!

Nya ögon, eller Så Har Vi Alltid Gjort

(Alla namn är fingerade)

Låt mig måla upp en liten bild:

En lagom stor arbetsplats. Ett trevligt ställe med låg personalomsättning, som en dag av någon anledning anställer en ny kollega, Barry. Den nya kollegan blir visad runt av Parpro och därmed insatt i hur jobbet går till. När de kommer till köket ser Barry att vattenkokaren står ganska långt ifrån vattenkranen, trots att det finns plats och eluttag närmare. Barry frågar då varför de inte ställer vattenkokaren närmare vattenkällan.

Nu kan historien ta tre vändningar.

1. Parpro förklarar att de har provat, men att vattenkokaren då alltid stod i vägen för annan matlagning och därför flyttades.
2. Parpro inser att Barry har en poäng, har sett något som de inte sett, och flyttar vattenkokaren närmare kranen.
3. Parpro säger något i stil med ”Den ska stå där. Det har den alltid gjort.”

Den sansade läsaren inser snart att alternativ 1 och 2 båda är vettiga och genomtänkta, medan 3 är… inte det. Ändå används alternativ 3 förvånansvärt ofta. Jag har i alla fall fått höra det på en arbetsplats.

Nu till min poäng:

”I dagsläget mobiliserar samtliga populistiska partier även väljare genom att framställa invandring som hot mot sysselsättningen och välfärden, samt multikulturalismen som ett hot mot den egna kulturen.” (Citatet kommer från SvD, en bra bit ner.)

Hur kan andra kulturer vara ett hot mot min kultur? Jag slutar väl inte äta julskinka bara för att min grannar äter kosher eller firar ramadan eller whatever? Om de nya minoriteterna lyckas behålla sin kultur i sitt nya land ska väl den hemmavarande majoriteten lyckas. Och vet ni vad jag tycker? Om någon gammal tradition försvinner för att någon nyanländ kommer med en bättre idé var den gamla nog inget att ha!

Ett potentiellt hot mot folksjälen som alltid brukar komma upp i den här frågan är den om skolavslutningar i kyrkan. (Själv har jag aldrig haft en skolavslutning i kyrkan, vi var på skolgården och kören sjöng och rektorn höll tal och skolorkestern spelade och fröken fick hemplockade syrener och inte ett öga var torrt…)

Till Väktarna Av Kyrkliga Skolavslutningar vill jag bara säga:

Jä-la hycklare!

Svenskar är ett av världens minst Gudfruktiga folk. Varför ska vi vara i den svenska icke-statliga kyrkan i ett icke kyrkligt ärende? Det är i alla fall bara en bråkdel av föräldrarna som tror på Gud, och barnen ska väl ändå få välja sin eventuella religion själva? Vill ni gå till kyrkan så är den öppen nästan jämt. Det är bara att gå dit.

Nyanlända Amir frågar: varför ska skolbarnen gå till kyrkan sista dagen?

Svenskfödda Jimmie svarar: för att vi alltid har gjort så.

Om rätten till sin kropp

Det verkar vara mycket snack om kvinnors rätt till sin egen kropp och sexualitet just nu.

Får man ha kul på semestern? Hur kul får man ha på semestern? Drama Online och Konstapel Bastian. Två bloggare som jag läser alla inlägg hos. Läs och begrunda.

Får man göra abort om man behöver? DN publicerar dynga om att den kvinnliga frigörelsen har gått för långt. Jag kan inte säga det bättre än vad Another Cyborgmanifesto gör. Läs hennes inlägg ”När kuken har råkat växa in i huvudet och idioti därför förväxlas med moral”. Förbannat (och) välskrivet!

Helt ärligt, har vi inte kommit längre än så?

SD bekänner färg

Alla svenska riksdagspartier utom SD vill skicka jasplan till libyen.

SD:s mantra har under lång tid varit: ”Ta inte hit folk, hjälp dem på hemmaplan”. Nu vill alla ”blattekramarpartier” (obs: ironi) hjälpa libyerna på hemmaplan. SD säger nej.

När vill SD över huvud taget hjälpa andra människor? Varför inte bara erkänna att man sk*ter i andra människor, utanför lilla byn där man bor?