Bästa presenten: tid med familjen

Ibland blir det övertydligt vad som är viktigt i livet.

Efter att ha lagt in alla jobbhelger och annat planerat i kalendern insåg jag, för några veckor sen, att den första helgen hela familjen skulle vara lediga var 24:e och 25:e december, och handen på hjärtat, en mer av traditioner och önskemål styrd helg finns inte.

När maken släppte nyheten att en av hans helgplaner var inställd, till råga på allt en av de helger jag inte jobbar, var lyckan total. En hel helg där vi är fria att göra vad vi vill! Bästa presenten på evigheter.

Ingen press på att göra den helgen speciell nu. Ingen alls…

Att släppa taget… ibland

Det finns mycket som är skrämmande med att vara förälder. Idag konfronterades jag med en av de värre. Raukar.

Jodå, vi är ju på Gotland, och idag åkte vi till Fårö. Vi började med raukområdena på ön, först besökte vi klassikern ”hunden” för att sedan åka upp till norra delen av ön, till Langshammar. Det är ett spännande och roligt område, för raukarna är stora, höga och står direkt på stranden, så det är lätt att komma nära dem. Kanske lite för lätt.

En rauk är av naturen skrovlig och därmed otroligt lätt att klättra upp på för vem som helst med gympadojjor. (Åtminstone de som inte är helt vertikala.) Även fem- och treåringar. Om ni sett själva vilken fart lillasyster satte uppför raukarna skulle ni förstått. Det en treåring (eller en femåring) inte tänker på i första läget är hur och var man ska klättra ner igen. Det kan ge problem. Det kan också ge glädje av det här slaget:

Jag har förut skrivit om vad som händer med barn som lyder sina föräldrar. Nu kan jag lägga till ”…kommer de aldrig att klättra upp till himlen.”

 

Semesterfirarens aftonbön

Till den som orkar lyssna, om du inte är på semester:

Låt alla i sällskapet behålla sitt goda humör. Låt inte hunger, trötthet, avundsjuka, missunnsamhet eller något annat komma i vägen för våra roliga planer.

Låt oss få lite flyt. Låt oss komma iväg när vi tänkt, låt oss inte fastna i långa bilköer på väg till sådant som man inte vill missa. Båten, t ex.

Låt barnen vara nyfikna på det som presenteras för dem. Låt dem vara entusiastiska inför nya maträtter, nya upplevelser och nya kläder.

Gör det lätt för de unga att acceptera beslutet att gå hem.

Ge oss tålamod. Tålamod med folkmassor, tålamod med väntetider, tålamod med regn.

Påminn oss ofta om att det vi gör, det gör vi för att ha roligt, mysigt och slappna av.

 

Och en sak till:

TA FÖR I HE***TE BORT DEN HÄR FÖRB****DE RÄNNSKITAN!!!