Barn och naturvetenskap

Kurslitteratur. Ett ord som inte direkt får mig att hoppa högt. Det är någonting man mal så fort som möjligt, för att hoppas på intressanta diskussioner på ett seminarium. Det borde ju vara kul och spännande, för man har ju valt ämnet själv, liksom.

Min förvåning var stor när jag plötsligt fann mig läsa lika engagerat och sidslukande som när jag läser någon bra skönlitterär bok. Det var ju intressant, spännande och kul! Det var ju därför jag valde den här inriktningen, och läser den här kursen, för att få veta hur man kan introducera naturvetenskapliga arbetsområden, hur man kan plocka upp spännande frågor barnen kommer med, vilka frågor som är bra att ställa. Plötsligt blev det lite mer konkret, och mycket roligare. Så den här är ett tips för alla didaktiker där ute…

För övrigt hoppas jag att alla rara människor där ute slipper magsjukan jag har lyckats dra på mig. Själva sjukan gick över fort, men jag känner mig svag som en nykläckt kyckling. Eller något åt det hållet.

Annonser

En reaktion på ”Barn och naturvetenskap

  1. Vad spännande med kurslitteratur som är sådär som man hade hoppats att all kurslitteratur skulle vara. Och grattis, eller vad man säger. 🙂

    Lycka till med återfåendet av krafterna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s