genusfunderingar

Hur man än vänder sig har man ändan bak…

Efter några timmars akademiska studier med genusperspektiv blir man lite yrkesskadad. Jag vill inte ge min dotter rosa saker och min son blå bara för att de är tjej och kille. Jag vill ge dem de färger de vill ha och tycker om (blått, i båda fallen). Det är inte svårt att låta dottern välja helt själv, vill hon ha klänning och strumpbyxor (oftast) är det ok, vill hon ha något grabbigare (ibland) får hon det. Utmaningen kommer när sonen frågar varför inte killar kan ha klänning. Det där med omvärldens dömande känns hårt att ta upp med en femåring. (Han har dock en blommig tröja.)

Detta ställdes lite grann på sin spets när jag skulle välja färg på fiskarna till femårskalasgästerna. Det fanns blå, turkos, grön och rosa. Jag tror i och för sig att de två tjejerna själva skulle ha valt rosa, men det kändes inte så modernt och upplyst att ge dem det och killarna andra färger. Jag tog den fega vägen, ingen fick rosa. De vet ju inte att det fanns, och de andra färgerna var också jättefina.

Men ändå, är det fel att låta tjejer få rosa saker om de tycker om det? Nej, det är värre att killar inte får tycka om rosa.

***************

Härom dagen gick jag i leksaksaffärer för att köpa födelsedagspresent. En av stans affärer har en dock- och ”hushålls”avdelning som är… rosa. (Det är ungefär hälften som syns på bilden.) Jag som var ute och letade leksak till en kille vågade mig knappt in där, fast jag vet att han skulle gilla massor av sakerna.

Hur såg andra halvan ut? Ja, inte var den motsvarande blå, i alla fall. Sådana här hyllor är säkert drömmen för en liten ”prinsessa”. Själv tvärstannade jag och undrade var jag skulle gå därnäst.

Nu skyltar inte alla butiker upp sina saker på det här sättet, men jag reagerar alltid på att alla hushållsleksaker (dammsugare, strykjärn och dylikt) är rosa (utom kaffebryggaren). Visst kan killar leka med rosa leksaker, men ändå, varför? Vilka signaler sänder det till barn som faktiskt förknippar rosa med tjejgrejer? Grrr!

Annonser

3 reaktioner på ”genusfunderingar

  1. Jag kommer alltid att tänka på Mymlans bloggpost från för ett tag sen när det pratas om killar och klänningar och hur det inte *går*. mymlanthereal.wordpress.com/2008/01/09/mymlan-ar-naiv/

    I övrigt… Jag är varken insatt eller har barn ju och blir bara mer och mer tacksam för det. Snärjigt och svårt!

    1. Tack för tipset! En post som stärker mig i min övertygelse, för jag har varit lite dålig på att leva som jag lär och vill. Grabben har inte fått alla klänningar han har pekat på, men nu kanske han får det…

  2. Pingback: All time low « peacelovescience

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s