Avreagera

Idag har varit en bråkig dag. Den har varit bra också, men lite för mycket bråk och skäll på barnen för att det ska kännas riktigt bra. Ett återkommande ämne har dessutom varit hur man beter sig mot sin katt. Storebror har haft svårt att låta bli att mobba sin katt. Inget jätteallvarligt, men man ska ändå inte jaga, skrämma, picka på eller hålla fast en katt. Jag hotade med att låta katterna flytta hemifrån mer än en gång idag.

Med lite distans tror jag inte att det är någon slump att dessa saker sammanfaller. Hur ska en frustrerad 5-åring avreagera sig? Han kan ju inte gå och gnälla på föräldrarna som precis varit arga på honom, så då får katten ta en del. Nu vill det till att vi försöker lösa jobbiga och trotsiga situationer smidigare. Ge en utväg istället för att bara ställa mot väggen.

När kom jag på det här? Under första friskispasset på ett par veckor. Ett riktigt rockigt boxa-i-luften-och-ta-i-ordentligt-pass. Åh så skönt det kändes att få avreagera mig alla bekymmer som legat och tryckt de senaste veckorna. Plötsligt insåg jag vikten av att kunna kanalisera frustration, och avsaknaden av sådana möjligheter för barnen.

Man lär så länge man lever, och idag tror jag att jag har lärt mig något som jag egentligen redan visste. Man löser inga problem med att skälla och skrika. Ska sluta med det. (Så mycket som möjligt. Till ett absolut minimum. Man är ju en känslosam varelse.)

 

Ps: Han kanske ska få en boxboll?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s