Hjälp, jag har en dotter!

Jag trodde att jag var något så när förberedd för mitt mammaliv. Om inte annat så lär man sig efter hand, men växer med situationen. Ett exempel: för fem år sedan var femåriga killar något helt främmande för mig, och tanken på att ta hand om en var aningens… skrämmande. Nu har jag en sådan och det känns helt naturligt.

Med lite tur kommer det att kännas helt naturligt att ha en tonårstjej också, även om man plötsligt ställs inför problem som detta eller detta. Just nu känns det mera som hjälp-vad-tänkte-jag-på-ska-jag-verkligen-ha-en-dotter?

Nåväl, vi lever i IT-åldern. Jag kanske bara ger henne en lista på bra länkar om allt en vuxen människa behöver veta så får hon läsa själv. Sen kan hon komma och fråga mig om hon vill. Hur låter det?

Nja, skämt åsido, jag hoppas att hon alltid kommer att ha bra vänner som inte lurar henne att börja röka, dricka och sminka sig för tidigt, mod att stå på sig och säga nej om hon inte vill, intelligens nog att göra bra val och inflytande nog att få andra att välja rätt också. Av någon anledning tror jag att hennes rödhårigalillasystertemperament kommer att hjälpa henne. Det gäller bara för oss att ge henne sunda åsikter och värderingar. En nog så stor utmaning.

Ja, allt detta gäller givetvis för min son också. När jag tänker efter borde jag kanske vara mer orolig för honom. Han har inte samma rödhåriga bestämdhet…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s