Inför skolplikt från tre års ålder
Jag borde ha en åsikt om detta, men tanken är för ny för mig än.
Min allra första känsla är ”Är de galna? Tvinga treåringar till förskolan?”
Min första rediga tanke är att det inte skulle göra så stor praktisk skillnad för barnen och deras föräldrar, de flesta går ju redan i förskolan.
Nästa sak som dyker upp i mitt huvud är att det är bra att förskolan får ett ökat värde, införlivas i skolsystemet på riktigt och tas mer på allvar av den stora massan.
Efter det kommer insikten att det förmodligen inte handlar om så många timmar i veckan, den allmänna förskolan är fortfarande på 15 timmar i veckan vilket inte inkräktar på barns rätt att vara barn, snarare tvärt om, då det tvingar föräldrarna att låta barnen lära sig leka med andra barn.
Förslaget må grunda sig på senare studieresultat, men jag tror att det är minst lika viktigt för den sociala kompetensen. Det är svårt att förbereda sig för skolans värld hemma. Jag tror inte heller att öppna förskolan är samma sak.
Så, liten skillnad i praktiken, bättre förberedelse för skolan för de barn som beslutet berör, det låter inte så galet. Inte om man kan se förbi de hemska orden ”skolplikt” och ”treåringar” i samma mening. Det är väl ingen som tror att småbarnen ska sitta i bänkar och ha ämnesundervisning?
Eller har jag missat något? Är det hemskt?
peacelovescience 
Jag kan alldeles för lite om ämnet för att våga ha en ordentlig åsikt, men blir väldigt nyfiken på hur detta hänger ihop med möjligheten till hemundervisning. Som jag förstår det blir det alltmer omöjligt för de föräldrar som vill erbjuda hemundervisning för sina barn i Sverige. Argumentet att det inte behövs eftersom den svenska skolan ju är så bra verkar vara det som används oftast. Spontant känns det som en väl kaxig attityd, men jag vet inte? Är svenska skolan så perfekt att vi lika gärna kan ha skolplikt utan möjlighet att slippa undan från tidigast möjliga ålder?
Åh så intressant!
Kaxigt att säga att den svenska skolan är det bästa alternativet för alla barn, helt klart. Däremot kan jag förstå att ”staten” känner ett visst kontrollbehov då alla lärare nu ska bli legitimerade. Då det inte ens räcker att vara behörig längre, hur ska man då kunna lita på att föräldrarna är kompetenta lärare i alla ämnen? Inte vet jag, men jag tror att det är så man tänker…
Det här med hemundervisning har jag annars inte funderat så mycket på, men jag tycker inte att skolplikten borde vara en motsats till det, utan snarare tvärtom, ett sätt att berätta för alla inblandade vid vilken ålder samhället tycker att det är dags att börja med en gemensam ”skolning”.
På förskolenivå handlar det ju inte om att sitta i en skolbänk och plugga kärnämnen, utan att på ett lekfullt sätt närma sig språk, matte, naturvetenskap och demokrati, människovärde och sådant. Att alla treåringar skulle tillbringa minst 15 timmar i veckan med sådana aktiviteter låter väl inte orimligt, snarare tror jag inte att det går att undvika. Det går liksom inte att ta hand om ett barn utan att det lär sig saker, på samma sätt som man inte bara kan lära små barn saker utan att ge dem grundläggande omsorg. Det där med demokrati och social kompetens tror jag att förskolorna kan hjälpa föräldrarna med mycket. Det är lättare att träna sådant med fler människor runt sig…
Om det finns möjlighet till hemskolning idag tycker och hoppas jag att den möjligheten likaväl kan gälla från tre års ålder som från sju. Efter vad jag har förstått minskas den möjligheten ju äldre barnen blir, inte ju yngre.
Mycket att fundera på…
Jag har läst en del om föräldrar som nu känner sig ”tvingade” att emigrera för sin rätt att få undervisa sina egna barn och är nog rätt färgad av de artiklarna. 🙂
Det blir säkert en naturlig förlängning, ju bättre man försöker göra skolan desto bättre kommer man tycka att den är och desto sämre blir alla alternativ, i statens ögon.
Att visa på fördelarna med att små barn går i förskola, vilka sociala och andra fördelar det i de flesta fall får, är en sak. Att tvinga samtliga treåringar in i en viss verksamhet, oavsett hur lekfull och kravlös den än må vara i sitt lärande, tycks mig… onödigt. Varför inte låta föräldrarna bestämma den detaljen efter eget huvud. Enda signalen med ett tvång känns för mig vara att man inte tror folk om att fatta bra och sunda beslut för sina barn. Eller är jag alldeles för vrångsint nu…
Nej, du är säkert inte vrångsint! (Kul ord förresten!) Jag känner också att lagstiftning inte är rätt väg att gå. Det är inte första gången som jag kan ha samma åsikter om ett mål som lagförslagställarna, men utan att för den delen vilja ha lagen. Ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen, t ex. I min perfekta värld tar föräldrarna ut 50% var, men det vore korkat att lagstifta om det. På samma sätt tror jag att det finns barn, framför allt till Sverige nyanlända, som skulle tjäna på lite inflytande från förskolan utan att man för den skull bör lagstifta om det. Det borde väl finnas andra sätt att arbeta för mål man vill uppnå än att rätt och slätt tvinga folk, kan man tycka. Lagstiftning är väl generellt dåligt när man inte kan göra undantag för de som behöver det, och gör man det, då är det ingen idé att lagstifta. Typ. Eller?
Kort sagt, jag håller med dig. (Även fast jag aldrig personligen förstått det där med hemskolning. Jag skulle inte kunna ersätta en lärarkår och ett gäng jämnåriga, men jag är ju inget statistiskt urval! Det finns säkert de som kan.)