VM-skandal: Blake är kvinna

Vi har sett anklagelserna förut: kvinnliga löpare anklagas för att vara män. Nu har motsatsen inträffat. Dagens segrare i 100 meter för herrar är inte någon herre, utan en dam. Här är bildbeviset:

Vilken riktig karl har såna naglar?

I’m just saying.

 

(Innan någon börja oja sig över min bristande genusmedvetenhet vill jag poängtera att detta inlägg är baserat på ironisk humor.)

Annonser

Skördetid

En av de bästa sakerna med att ha trädgård är att det växer saker i den, mer eller mindre planerat. Under våren och sommaren är det jättehärligt att kunna traska runt och äta smultron, gräslök och krusbär. Rabarber är också anvädbart…

Nu på hösten kommer andra saker. Äpplena håller på att mogna på träden, så det börjar vara dags för äppelmos och sånt. I år har vi även börjat skörda tomater, gurka och chili. Helt utan växthus! Vi har några rödbetor, morötter och rädisor också.

Sånt får mig att fundera på nya spännande kombinationer. Äppelmos med chili? Morotsgurka? Lavendeldoftande rödbetor?

På förekommen anledning…

…vill jag poängtera att det inte är snällt att stanna i en butik efter stängningsdags. Även om personalen förhåller sig artigt och professionellt tänker de arga tankar om vad de skulle kunna göra istället för att hjälpa dig nu istället för före stängningsdags.

Nästa gång du tittar in sent i en butik, tänk inte så mycket på vad personalen kommer att säga om dig till sina kollegor. (För inte tror du väl att butikspersonal pratar med varandra om kunderna? Nej då, inte alls!) Tänk istället på personalens små barn som väntar på sin mamma eller pappa. De kanske ska lägga sig snart…

Det var bara det jag ville säga den här gången.

Repetition

Snart börjar skolan igen!

Jag har höga förhoppningar om terminen. Två intressanta kurser: andra halvan av terminen kommer ”Vägar till skriftspråket”, men först ”Matematisk begreppsbildning”. Mattekursen ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Jag har alltid haft ganska lätt för matte och logiskt tänkande, men det är inte riktigt samma sak som att jobba med matematiska begrepp tillsammans med förskolebarn. Vad kursen egentligen innehåller har jag ingen aning om, men det är tydligen en förutsättning att ha gymnasiematte A i någotsånär färskt minne. Lite hög nivå kanske?

Kommer du ihåg gymnasiematten? Gör som jag, kolla på webbmatte.se, ett jättebra ställe för lite matterepetition!

Snyta ungar och byta blöjor

Va? Tre och ett halvt år på högskola för att lära sig snyta ungar?

Jag läste i kommentarerna till det här inlägget av Fredrik Backman (jag vill poängtera att jag tycker att själva inlägget är hur kul som helst, och jag förstår inte hur förskollärare kan ta illa upp om de inte är totalt befriade från all förståelse av ironi) att folk har lite fördomar om förskollärare och annan förskolepersonal. Jag tror att en del av förvirringen kommer sig av att man inte kan kalla all personal på en genomsnittlig förskola för förskollärare, eftersom många är barnskötare. (Barnskötare: har gymnasieutbildning. Förskollärare: har högskoleutbildning. (Vill du veta mer om vad förskollärarutbildningen innebär finns ett exempel här.))

Jag studerar på högskola för att bli förskollärare. Jag säger oftast ”förskola” och ”förskollärare”, utom när jag slarvigt säger ”dagis” och ”fröken”, mest till mina barn. Jag tar inte illa upp när andra säger ”dagis” och ”fröken” eftersom jag aldrig har uppfattat att de menar något nedsättande.

Jag tar illa upp när folk ser ner på förskollärare för att de tror att det är ett okvalificerat yrke som går ut på att passa barn och hålla dem mätta och snutna tills föräldrarna kommer och hämtar dem. En förskollärare är en lärare. I förskolan. Då förskolebarn är så små måste man givetvis tillhandahålla mat, rena blöjor och näsdukar också, men förskollärare är duktiga på att göra även de aktiviteterna lärorika och intressanta.

Det skulle vara intressant att få en inblick i hur de som ser ner på förskolan och dess personal tänker om sina barn och om de vuxna som tar hand om avkomman större delen av deras vakna tid. Fast det är nog inte småbarnsföräldrarna som står för föraktet. De vet ju bättre. Det är nog oftare den äldre generationen, som minsann klarade sig bra på egen hand, lekandes mellan bilarna på gatan från 6 månaders ålder… (OBS, ironi!)

Inte en enda gång under de tre och ett halvt åren som utbildningen tar diskuteras hur man bäst snyter ett barn. Vi har viktigare saker att prata om.

 

Att koppla grepp om en gnagare…

Ni vet när man börjar ett nytt spel av wordfeud, så dyker det upp någon med AIK-loggan som sin profilbild. Ni vet hur tävlingsinriktad man blir då?

Då kanske man får börja.

Då känns det bra att använda alla sina bokstäver i ett ord och trycka in en 62-poängare i första draget, bara för att lägga ribban på en rimlig nivå. Ni vet, eller hur?

(Vill ni spela mot mig (jag lägger inte alls bara 62-poängare) så ladda ner appen och leta upp StensboSara. Wordfeud är man-mot-man alfapet med 72 timmars betänketid. Hur kul som helst! Och man kan spela på svenska.) 

Att släppa taget… ibland

Det finns mycket som är skrämmande med att vara förälder. Idag konfronterades jag med en av de värre. Raukar.

Jodå, vi är ju på Gotland, och idag åkte vi till Fårö. Vi började med raukområdena på ön, först besökte vi klassikern ”hunden” för att sedan åka upp till norra delen av ön, till Langshammar. Det är ett spännande och roligt område, för raukarna är stora, höga och står direkt på stranden, så det är lätt att komma nära dem. Kanske lite för lätt.

En rauk är av naturen skrovlig och därmed otroligt lätt att klättra upp på för vem som helst med gympadojjor. (Åtminstone de som inte är helt vertikala.) Även fem- och treåringar. Om ni sett själva vilken fart lillasyster satte uppför raukarna skulle ni förstått. Det en treåring (eller en femåring) inte tänker på i första läget är hur och var man ska klättra ner igen. Det kan ge problem. Det kan också ge glädje av det här slaget:

Jag har förut skrivit om vad som händer med barn som lyder sina föräldrar. Nu kan jag lägga till ”…kommer de aldrig att klättra upp till himlen.”