Att släppa taget… ibland

Det finns mycket som är skrämmande med att vara förälder. Idag konfronterades jag med en av de värre. Raukar.

Jodå, vi är ju på Gotland, och idag åkte vi till Fårö. Vi började med raukområdena på ön, först besökte vi klassikern ”hunden” för att sedan åka upp till norra delen av ön, till Langshammar. Det är ett spännande och roligt område, för raukarna är stora, höga och står direkt på stranden, så det är lätt att komma nära dem. Kanske lite för lätt.

En rauk är av naturen skrovlig och därmed otroligt lätt att klättra upp på för vem som helst med gympadojjor. (Åtminstone de som inte är helt vertikala.) Även fem- och treåringar. Om ni sett själva vilken fart lillasyster satte uppför raukarna skulle ni förstått. Det en treåring (eller en femåring) inte tänker på i första läget är hur och var man ska klättra ner igen. Det kan ge problem. Det kan också ge glädje av det här slaget:

Jag har förut skrivit om vad som händer med barn som lyder sina föräldrar. Nu kan jag lägga till ”…kommer de aldrig att klättra upp till himlen.”

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s