I skolverkets rapport Flerspråkighet i förskolan finns mycket intressant att läsa om vikten av att utveckla sitt modersmål även om det inte är svenska. Barn som har ett väl utvecklat förstaspråk kommer dels att ha lättare för sitt andraspråk än annars, dels är alla språkkunskaper en tillgång i vår värld idag, sannolikt också imorgon.
Det är bara en liiiiten detalj som stör mig i den rapporten. Är skolverket så rädd för att trampa någon på tårna att de inte vågar säga rakt ut vad de menar?
Fråga: Vad gör man om det bara finns flerspråkiga pedagoger på avdelningen?
Svar: Vår uppgift i förskolan är att stimulera barnens språkutveckling såväl på svenska som på modersmålet. Barn har rätt till att lära sig en välfungerande svenska. Om situationen är sådan på en avdelning att pedagogerna enbart är flerspråkiga kan man stimulera svenska språket genom att låta barnen lyssna på svenska från andra källor…
(Flerspråkighet i förskolan, Skolverket 2008, s. 21)
När man menar ”pedagoger som inte har svenska som modersmål”, varför kallar man dem ”flerspråkiga”? Först när jag läste frågan förstod jag den inte. Hur kan det vara ett problem att alla pedagoger kan mer än ett språk?
När man läser svaret förstår man problemet, om man har lärt sig konsten att läsa mellan raderna. Observera att jag inte lägger några värderingar i att det finns förskoleavdelningar med enbart utlandsfödda pedagoger. Jag tror att det är värdefullt på avdelningar där det finns många utlandsfödda barn. Det är så klart viktigt att de barnen får höra bra svenska och det finns det strategier för, bra!
Mitt problem kvarstår däremot:
Om inte skolverket talar så att ens en infödd begriper, hur ska då de utlandsfödda kunna förstå?
peacelovescience 