Glamouren backstage

Igår hade Rönninge Show Chorus två genrepsföreställningar inför tävlingarna i Honolulu om två veckor. Det var på alla vis lyckat och spaltmeter har postats på Facebook om detta. Jag tänker ge er en liten inblick i det glamorösa artistlivet!

Så här fina bord satt vi och finputsade smink och hår och kläder vid:

Så här såg vårt bord ut efter att sex kvinnor finputsat smink och hår och kläder:

Om man som jag alltid glömmer egen sminkspegel kan man använda telefonens kamera som spegel:

När läppstiftet väl är påmålat är det inte helt säkert att det sitter kvar:

Vi har snygga svarta tighta ärmar till våra körkläder. De är gjorda av strumpbyxor som är strategiskt sönderklippta…:

Jag har världens bästa hobby!

I dare you! (tror jag)

”Brolles revansch”. Jag gillar den här bilden. Den säger något i stil med ”Jag gör som jag vill. Jag har stentuffa kläder och vita basketpjuck. Jag är tatuerad. Med ett hjärta. Jag är så himla kaxig, men jag vänder bort blicken. Problem? Här är kinden. Slå du. I dare you!”

(Dessutom har den en positiv bildriktning. Kolla linjen från högerdojjan till gitarrbandet. Fast vänster ben hade kunnat balansera bilden ännu lite bättre.)

Har jag tolkat för många bilder den här terminen?

Naturfotografi – inte bara enkelt!

I min förskollärarutbildning har jag nu kommit till kursen ”Bild- och ljudskapande med barn – att uppleva naturen”. Det är en väldigt rolig kurs som nu i början har gett oss ett par fotouppgifter.

Den första handlade om att beskriva oss själva med tre bilder. Jag valde dessa. Tolka själva:

Uppgiften jag håller på med nu är en bildserie på 20-25 bilder som ska beskriva min närmiljö på något intressant sätt.

Jag har flera idéer på teman. En handlar om livet på vintern, då det äntligen har blivit vinter, varför jag har tillbringat en längre stund sittandes i snön utanför huset, väntandes på hungriga fåglar.

Fåglarna var inte sådär jättehungriga. De prioriterade i alla fall inte en jordnöt framför livet. Att katten Stina höll mig sällskap och utstötte små upphetsade mjau för varje pippi som närmade sig hjälpte nog inte till.

Jag fick inga närbilder. Jag fick inga såna där häftiga bilder på blåmesar i luften där man ser varje fjäder i vingen. Jag fick några talgoxar på långt håll och en väldig massa dåliga närbilder på snöflingor i kattpäls. Jag fick en ganska trevlig, men suddig, bild på en nötväcka:

Efter en stund insåg jag att det var dags att gå in om jag någonsin ville känna min rumpa igen. Enligt kameran hade det då gått 24 minuter.

Jag har en lång väg kvar…

Att släppa taget… ibland

Det finns mycket som är skrämmande med att vara förälder. Idag konfronterades jag med en av de värre. Raukar.

Jodå, vi är ju på Gotland, och idag åkte vi till Fårö. Vi började med raukområdena på ön, först besökte vi klassikern ”hunden” för att sedan åka upp till norra delen av ön, till Langshammar. Det är ett spännande och roligt område, för raukarna är stora, höga och står direkt på stranden, så det är lätt att komma nära dem. Kanske lite för lätt.

En rauk är av naturen skrovlig och därmed otroligt lätt att klättra upp på för vem som helst med gympadojjor. (Åtminstone de som inte är helt vertikala.) Även fem- och treåringar. Om ni sett själva vilken fart lillasyster satte uppför raukarna skulle ni förstått. Det en treåring (eller en femåring) inte tänker på i första läget är hur och var man ska klättra ner igen. Det kan ge problem. Det kan också ge glädje av det här slaget:

Jag har förut skrivit om vad som händer med barn som lyder sina föräldrar. Nu kan jag lägga till ”…kommer de aldrig att klättra upp till himlen.”

 

På besök i vikingatiden

Igår kväll sydde jag klart en av mina medeltidsklänningar. Efter det kom jag på att vi såklart skulle åka till Stallarholmens Vikingafestival.

Det var jättemysigt att testa kläderna ”skarpt” i därför avsedda omgivningar, och det var verkligen genomgående mysigt och trevligt. Sång, spel, lekar och fighter avlöste varandra, fina marknadsstånd och pannkakor tillagade över öppen eld bidrog alla till stämningen, liksom alla vikingaklädda utställare och besökare, så klart. Det var särskilt mysigt att sitta vid lägerelden och äta pannkakor medan Kalabalik satt och spelade på andra sidan brasan.

Här kommer lite bilder, tagna av mig, maken och lillasyster:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilddagbok

Dagens inlägg blir lite bilddagbok. Vi var på den stora djurparken i Östergötland. Den med delfinerna som hoppar och studsar.

Vi hade en fantastisk dag. Enligt alla prognoser fanns en inte alltför försumbar risk för regn, vilket i kombination med pre-semester-säsong gjorde att de stora folkmassorna höll sig borta. Vi gled alltså omkring som på en räkmacka i strålande sol. Inga köer någonstans och lagom sval sommarvärme att gå hela dagen i.

Den nya linbanan över safariparken rekommenderas skarpt! Man glider tyst över djuren (med lite lagom guidning) och får se fantastiska vyer över både giraffer och bråviken…

Vi har våra olika favoriter. Delfinerna är ju alltid en höjdare (förlåt ordvitsen) och får mig av någon anledning att börja gråta varje gång de börjar hoppa och studsa. Vet inte varför. En av mina andra favoriter är den här stora killen:

 

 

 

 

Det är hur som helst kul att fotografera på ”savannen”. Det finns flera fina modeller där, de randiga hästarna är en favorit, liksom den här addaxantilopen, som verkade undra vad som lät bakom…

 

Annorlunda fotoestetik

Jag är inte någon hängiven fotograf. Jag har bara kommit till bilder som har personligt värde för mig och familjen (vissa har bättre koll på detta), men nu har jag utvecklat en för mig ny typ av fotoestetik: Ickeidentitetismen.

Ickeidentitetism är något jag idkar på förskolan där jag gör VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning. Dvs praktik.) för att kunna använda bilderna som illustration i fördjupningsarbeten och dylikt. Det kan vara väldigt känsligt att använda bilder på barn, så plötsligt har jag blivit väldigt förtjust i att fotografera ryggar, hår och händer. Här är en illustration på hur vi hjälptes åt att ta hand om den stora planteringsbaljan. Notera avsaknaden av identitet…