Sååå tlött…

Ja, jag skrev ju aldrig om själva körfinalen. Det beror mest på att det kommenterades så friskt på både Twitter och Facebook att det liksom inte fanns något kvar att säga. Åtminstone inget som jag orkar gå in på i detalj.

Vi vann tävlingen, vi vann publikens pris och vi vann kändispriset. Vi satte nytt poängrekord med sisådär 50 poäng. Det var en magisk kväll som avslutade den magiska veckan.

Just nu är jag så tlött så tlött. Jag har de senaste dagarna varit med om en av de största urladdningarna av energi i mitt liv. Klockan är 14:42, men mitt huvud säger kvart i två på natten. Vi har rest i ett dygn. Jag vet att jag borde hålla mig vaken nu, men soffans kuddar är så frestande.

Det här är riktigt jobbigt.

Semifinal – det är inte över förrän det är över

Så, igår var det semifinal i körtävlingen. Vi startade som nummer tolv, ett alldeles utmärkt startnummer då vi dels fick lite lugn och ro på morgonen, dels kunde slappa i poolen på eftermiddagen.

Tävlingsframträdanden är alltid intressanta. Man står nästan alltid på en ny scen där man inte alls vet hur ljudet kommer att vara. Man får verkligen bara en chans. Som vår kära coach Jan Alexandersson uttryckte sig: det är inte tennis. Man får ingen andraserve. Jag står på översta raden och älskar det, men det är där förändringar i akustiken slår hårdast. Därför var jag rätt osäker på hur det gick för oss. Var det bra eller fantastiskt?

Flera timmar senare var det dags att gå och heja på Stockholm City Voices som startade sist och få höra startordningen i finalen. Finalen blev fantastiskt lottad, tycker vi. Stockholm gick till final och startar som nummer två och vi får det fantastiska nöjet att starta sist, då alla är på plats och hela arenan kokar av förväntan! Förväntan blev inte mindre då våra dirigenter bekräftade att det hade gått riktigt riktigt bra. Vi har all anledning att vara nöjda med semin och ladda för fullt till finalen!

Det där med förväntan är spännande. Det är inte för mycket sagt att många förväntar sig stordåd och ädla medaljer av oss. Efter vad jag har hört var Facebook i uppror efter vår insats i semin. Vi förväntar oss ganska mycket själva. Skillnaden är nog att det vi förväntar oss är övertoner, artisteri, underhållning och jättehöga poäng. Färgen på medaljen beror ju inte bara på vad vi gör, utan också på vad andra gör. Det kan vi inte påverka. Det är verkligen svårt att inte tänka på medaljer och placeringar i det här läget, men när vi står på scenen i finalen är det annat som gäller – att ge världens bästa publik det de förtjänar. Är det någon annan kör som gör det ännu bättre är det bara att gratulera. Vi kommer att sälja oss dyrt!

Svenska världsmästare

Sverige har fått en världsmästarkör!

20131106-081351.jpg

Igår började årets internationella barbershoptävlingar med Harmony Classic, tävlingen för små och mellanstora körer. Sveriges representant, den lilla kören Pearls of the Sound från Helsingborg, vann, så nu har Region 32 inlett tävlingsveckan på bästa möjliga sätt.

Ett jättestort GRATTIS till våra pärlor och deras dirigent Anna Rosenberg!

Varför vi är här

Mamma, måste ni repetera varje dag?

– Tja, det kostar att ligga på topp…

Idag hade vi åter igen en fantastiskt rolig repetition, med skratt, tårar (av sinnesrörelse) och många övertoner. Det vill bli bra!

En sak är säker: hur det än går i tävlingen har vi haft en fantastisk resa till scenen! (Som vi kommer att äga, och äga stort, btw.)

Myller

Idag har vi upplevt två sorters myller.

På förmiddagen gick vi till stranden. Precis som förutsagt hade vi med oss bröd att mata fiskar med. Det kändes lite fånigt att gå omkring i vattnet med en brödskiva i handen och leta småfisk, men jag hittade dem ganska snart. Dessutom hade jag kameran med idag!

image

image

Det myllrade runt oss ganska länge, även efter att brödet var slut.

På kvällen var det dags för vårt första körrep. Äntligen! Medan 132 kvinnor myllrade runt och hälsade och kramades var det en som inte deltog i den allmänna uppståndelsen. Storebror gick från bänkrad till bänkrad och räknade stolarna i lokalen.

image

1056 stycken. Han har tålamod med sådant, storebror.

Umgås med fiskarna

Hemma i Södertälje händer det ibland att vi tar med lite gammalt bröd ner till Maren för att mata fåglarna. Idag fick vi lära oss den Hawaiianska motsvarigheten – mata fiskarna.

Vi hade gått ner till den lokala stranden och badade och kastade boll i godan ro när det kom en äldre gentleman vadande med en bit bröd i handen. Han kastade brödsmulor omkring sig och när han kom närmare såg vi varför: han matade ett jättestort stim med småfisk. De simmade runt honom och var helt tokiga i brödet, det var som att vattnet kokade av fisk. En fisksoppa, om man så vill. Han såg att vi var fascinerade och gav oss brödet. Det var en häftig upplevelse för både barn och vuxna att stå mitt i det stora fiskstimmet och se fiskarna tävla om brödsmulorna.

Lite senare hörde jag en annan strandbesökare nämna att de skulle gå och mata fiskarna, så jag gissar att det är en inte ovanlig företeelse. Vi kommer i alla fall att ta med bröd till stranden i fortsättningen!

Halloween, the original experience

Igår var det halloween i USA. Som av en händelse hade barnen nyinköpta Disneykostymer, Mulan och Peter Pan. De hade också hinkar som var veckans happy meal på Gyllene Måsen.
Det var, enligt storebror, spännande och lite ovanligt att vara med om en äkta Amerikansk halloween.

image

(Godisburkarna blev ”bara” halvfulla, men vi var ju bara i köpcentret en liten stund innan vi gick in till restaurangen.)

Äntligen!

För nästan ett år sedan lovade jag att lära mig snorkla. Jag hade en väldigt specifik anledning: att en dag få snorkla i Hanauma Bay.

Här följer några bilder jag tog där idag. (Ursäkta bildkvaliteten, jag har fotograferat av kamerans display.)

image

image

image

image

image

image

Att snorkla i Hanauma Bay är som att hälsa på i ett gigantiskt akvarium. Vattnet är grunt nog att bottna i och man kommer fiskarna otroligt nära. Vissa i sällskapet hade turen att få se en havssköldpadda! Tyvärr var jag inte en av dem, men det var ändå en fantastisk upplevelse. Även barnen kunde spana på fiskar då vissa av dem kom riktigt nära stranden.

Eftermiddagen tillbringades på ett avspänt sätt med lite shopping och mycket glass:

image

image

Det kändes helt naturligt att gå med utklädda barn i köpcentret idag. Till halloween klär många ut sig här, både barn och vuxna. Nu har Mulan och Peter Pan duell med pilbåge och svärd på hotellrummet. Kanske inte konstigt att barnen är avundsjuka på Peter Pan, pojken som aldrig blir vuxen!

Delfin, valfin, sjölejon och massor av räkor

Onsdagen blev en riktig djurdag. Vi tog åter igen bilen till östkusten, denna gång till Sea Life Park för att se en del av Stilla havets invånare på nära håll.

Det första vi kom till var hajbassängen.

20131031-045508.jpg

Förutom hammarhajar, andra hajar och diverse fiskar fanns det även såna här:

20131031-045610.jpg

Efter en sjölejonshow av Hitchcockkaraktär gick vi för att köpa glass, men passerade de enda djur i parken som inte simmade. Det var roligt att mata de hyfsat orädda nymfparakiterna och dvärgpapegojorna!

20131031-050044.jpg

20131031-050119.jpg

Efter varsin jätteglass var det dags att besöka delfinerna. I vårt sällskap är vi mer för att uppleva dessa magnifika djur live än att fotografera dem, men jag kan i alla fall visa kulissen till delfinernas hoppochskuttpool:

20131031-050416.jpg

Så vad är då en valfin, undrar vän av ordning. Jo käre vän, en valfin är ett djur med delfin till mamma och falsk späckhuggare till pappa. Kekaimalu föddes 1986 och är så gott som ensam i världen. Hon är större än flasknosdelfinerna och nästan helt svart.

Så hur var det med räkorna då? Såg ni några på Sea Life Park?
Nej, vi åt middag på Bubba Gump shrimp Co. Jag hade ingen aning om att det finns en hel restaurangkedja dedicerad till filmen om Forrest, men gott var det!