En bra dag är en bra dag och en jättebra dag är något helt annat

En av mina livsvisdomar kommer från den första tiden i mitt första serviceyrke – ordermottagare på en byggmarknad. Jag insåg efter en krävande dag att de dagar som varit extra bra, de där jag kom hem från jobbet extra glad och nöjd, var de där jag lyckats lösa något problem eller reda ut någon trasslig situation. 

Det kräver förstås att det först uppstår ett problem eller att en situation trasslar till sig. Alltså kan inte hela dagen varit så kallad ”bra”. Den måste ha varit lite dålig. Ju sämre, desto bättre, skulle man kunna säga. 

Idag var jag med om något liknande, även om problemet i fråga var av I-landskaraktär. Det var en bergochdalbana. 

De banor som innehåller massor av loopar och skruvar har jag inga problem med. Jag håller mig på hälsosamt avstånd. De som inte gör det åker jag glatt. De flesta. Idag var vi på Liseberg och jag mötte Balder. En svindlande hög bana, byggd i trä, med en lång backe med 70 graders lutning. Det är brant. Jättebrant. Jag borde inte ha problem med Balder, inte jämfört med vad jag brukar åka på Gröna Lund, men när jag gick mot den såg jag bara en ranglig och murken brädhög framför mig. Jag stod över när resten av familjen åkte. 

Resten av dagen tronade skuggan av denna träbana i utkanten av mitt medvetande, retade och skavde och viskade nedlåtande tillmälen om min bristande djärvhet. Dess blotta existens störde mig. Tack och lov har jag en son som jag litar på. Han lyckades övertala och övertyga mig, och som sista åk för dagen övervann jag nervositeten, jagade bort spökena och åkte den roligaste bergochdalbanan i mitt liv. 

Det var inte bara en bra dag, det var något helt annat!

Annonser

Uppskjutet pga klantighet

Idag kom strängarna jag beställt! (Ja, två, i olika längder, för säkerhets skull.)

De var för korta.

Det framgår mycket tydligt att strängar ska beställas efter bågens längd.

Synd att jag inte gjorde det.

Jag har ändå inte tid att hålla på med bågen just nu…

Och jag har inte hittat någon bagagevåg än!

Så det så!

#bah

Nästa avsnitt: Sträng och dragstyrka

Gör det bara

Ett mycket bra uttryck som jag snappat upp från min vän som fått det av en vän… Någon att säga till sig själv när huset behöver städas, maten behöver lagas eller packningen till Las Vegas behöver packas.

Det är i alla fall inte så svårt att packa till en resa med Rönninge Show Chorus. Förutom scenkläder, scensmink, scenskor och scenhårprodukter kommer jag mest att använda körens fritidskläder, för det är så roligt att visa upp min körtillhörighet. (Feelin terribly proud that the girl in the chorus is me!) Följaktligen är färgschemat för den medhavda garderoben tämligen simpelt:

img_2391
RSCs avancerade färgschema

Så nu ska jag bara välja väska, slänga ner alla svarta kläder jag äger, lägga i en tandborste och Be Done With It.

Gör det bara!

Sex dagar, sju nätter

Snart lyfter vi!

Det slog mig precis att idag är sista lediga dagen innan resan till Vegas och barbershopVM. Dags att ta tag i sista shoppingen, skriva ut flygbiljetter, ta ner väskor från vinden, måla på RSC-loggan på den slitna tröjan, tvätta alla mina svarta kläder, vaddera hattaskarna, lägga alla paljetterna åt samma håll, putsa passet, putsa medaljen, pussa familjen…

Vad har jag glömt?

Dags att byta värld

Lajv är tusan ingen bra hobby för mig. Eller för bra kanske. Mitt problem är återinträdet till den verkliga världen. Jag har svårt att släppa min roll. Jag ägnar ohälsosamt mycket tid åt att tänka på vad jag kunde ha gjort annorlunda och bättre. Jag ägnar ännu mer tid åt att fantisera ihop allt möjligt till nästa lajv, vilket är rätt så meningslöst innan nästa lajv ens är utlyst. Dessutom har jag ju inte allt införlajv-fix och sömnadsarbete som kan distrahera. Jag kanske helt enkelt lajvar för sällan…

Fyra lajv, tre karaktärer. Alla mycket olika…
 
Så vad göra? Tja, dags att börja tänka på annat, för om två veckor börjar uppladdningen för barbershop-VM i Las Vegas! Det är alltså dags att gå från ylle, linne och päls till paljetter, lösögonfransar och övertoner. Nu går musiken i öronen och noterna står på pianot. Allt är på plats i mitt lilla dansrum i källaren. I oktober sitter allt perfekt!

Förra gången det begav sig blev det guld! Honolulu 2013

Sååå tlött…

Ja, jag skrev ju aldrig om själva körfinalen. Det beror mest på att det kommenterades så friskt på både Twitter och Facebook att det liksom inte fanns något kvar att säga. Åtminstone inget som jag orkar gå in på i detalj.

Vi vann tävlingen, vi vann publikens pris och vi vann kändispriset. Vi satte nytt poängrekord med sisådär 50 poäng. Det var en magisk kväll som avslutade den magiska veckan.

Just nu är jag så tlött så tlött. Jag har de senaste dagarna varit med om en av de största urladdningarna av energi i mitt liv. Klockan är 14:42, men mitt huvud säger kvart i två på natten. Vi har rest i ett dygn. Jag vet att jag borde hålla mig vaken nu, men soffans kuddar är så frestande.

Det här är riktigt jobbigt.

Och nu: något annat. Ett av livets mysterier.

Före:

Efter:

Och nu till mysteriet:

Jag trivs så mycket bättre när det är välstädat runt omkring mig. Jag tycker till och med att det är rätt roligt att städa och plocka iordning grejer, när jag väl kommer igång. Så varför, varför, är det så svårt att komma igång.

Nu har jag bestämt oss för att vi, inspirerade av vännerna F, M och P, ska göra det varje kväll före läggdags. Enklare om det inte hinner bli ett helt katastrofområde innan man börjar, väl?

Vad har jag gjort för ont?

Jag är inte bara student och butiksbiträde, jag är mamma också. En rätt vanlig mamma, antagligen. Jag funderar över skola och fritid, jag blir glad när barnen är glada, jag blir ledsen när de gråter. Jag skrattar, skriker, får dåligt samvete, nattar, väcker, leker, kramar och pussar. Ni vet, allt det där som mammor gör. Så vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta?

image

Vilken mammahatare tycker att en maskin som sliter ut kroppshåren med rötterna är en trevlig present? Vem? Vem? Vem?

Rapport

Ja just det, jag lovade en rapport.

Jag vann auktionen på den här:

vilket jag är väldigt glad för. Den här söta sockerskålen hör till mina favorit-tekoppar.

Däremot förlorade jag budgivningen på en sån här:

vilket var väldigt tråkigt eftersom jag har en blå, vilket är den vanliga färgen, och gärna hade haft en vit också. Till kaffe, måhända? Men vad gör man när det sitter någon och kastar in ett (säkert) skyhögt bud sista sekunden? Den som vann den hade säkert gått högre än jag i alla fall, men irriterande att sitta och sukta efter den hela dagen för att torska på målsnöret kl 23:52…