Uppskjutet pga klantighet

Idag kom strängarna jag beställt! (Ja, två, i olika längder, för säkerhets skull.)

De var för korta.

Det framgår mycket tydligt att strängar ska beställas efter bågens längd.

Synd att jag inte gjorde det.

Jag har ändå inte tid att hålla på med bågen just nu…

Och jag har inte hittat någon bagagevåg än!

Så det så!

#bah

Nästa avsnitt: Sträng och dragstyrka

Syndfull bebis

image

Jag blir sällan provocerad av sådant som står i länstidningen i Södertälje, lokaltidningar har väl inte riktigt den sortens journalistik. Den 23 augusti 2012 läser jag det här, på sidan två. Visserligen bara i förbigående, men ändå.

nu har Amanda renats från all synd hon bar på sedan födseln.

Ingen som har umgåtts med ett spädbarn kan väl rimligtvis anse att denna oskyldiga varelse bär på synd? Båda mina barn är döpta i en kristen kyrka, men inte var det för att rena dem från synd…

Tvingas till kriminalitet?

image

”Vi har inget val”, ”vi tvingas ut på vägarna”. Ett i mitt tycke vårdslöst sätt att använda ordet ”tvingas”. Jag är ingen expert på motorsport, men jag har för mig att det finns flera lagliga alternativ om man vill samlas runt sitt ”gemensamma motorintresse”. Är man trött på att kallas kriminell finns det en ganska enkel lösning. Det är faktiskt ingen som tvingar någon att rejsa på allmän väg…

Vad har jag gjort för ont?

Jag är inte bara student och butiksbiträde, jag är mamma också. En rätt vanlig mamma, antagligen. Jag funderar över skola och fritid, jag blir glad när barnen är glada, jag blir ledsen när de gråter. Jag skrattar, skriker, får dåligt samvete, nattar, väcker, leker, kramar och pussar. Ni vet, allt det där som mammor gör. Så vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta?

image

Vilken mammahatare tycker att en maskin som sliter ut kroppshåren med rötterna är en trevlig present? Vem? Vem? Vem?

It makes me så förbannad

Facebookannons:

En sak kan jag garantera: tjejen på bilden har inte just gått ner 7,2 kilo på en vecka. Då hade hon sett ut så här:

Jag var med om att gå ner ett helt kilo på ett dygn en gång när en massa faktorer gick emot mig samtidigt. Det var sk*tjobbigt. Att göra det sju dagar i rad… jag undrar om det ens är möjligt utan att kollapsa efter några dagar?

Till saken. Jag vet detta. Jag bryr mig inte om den där sanslösa reklamen som verkar tro att folk kan gå på den uppenbara lögnen att man kan gå ner 7,2 kg, dessutom just på magen (det är tuttarna som försvinner först, kom ihåg det!), på en vecka. Jag hoppas bara att den inte dyker upp på facebook när någon oerfaren tonåring med dassig självkänsla loggar in.

Ingen är bara jag

Helt apropå ingenting alls, inga länkar eller aktuella händelser…

Ibland hör man folk ursäkta vårdslöst beteende med ”Jag riskerar ingen annan än mig själv.”

Det kan handla om fyllekörning på tomma vägar mitt i natten eller skridskoåkning på svaga isar eller whatever. Spelar roll, de riskerar ju ingen annans liv, bara sitt eget, och det gör väl inget?

No man is an island. Ingen är bara jag. Hur egoistiskt är det att tänka så?

Hur många människor kan dö utan att någon bryr sig? Hur många kan dö utan att någon blir ledsen? Hur många kan ens dö utan att det ställer till problem för andra, arbetskamrater som får mer att göra, släktingar som får tömma bostaden?

Ingen är ”bara jag”.

Ta hand om er. Och varandra!

Förebilder

Idag har jag fått en aha-upplevelse!

Jag satt och slökollade mitt twitterflöde när följande dök upp:

Jag vet inte riktigt vad som förorsakat tweetet, men plötsligt insåg jag vilket korkat dravel vi ägnar oss åt på lärarutbildningens seminarier. När vi pratar om varför så få tjejer gillar fysik och matematik får man alltid höra argumentet ”det finns så få kvinnliga förebilder”. Vilket nonsens. Varför kan inte en tjej ha en manlig förebild?

(Varför nämner man aldrig att högstadieelever har så få tonårsfysiker som förebilder? Det vore väl ännu lättare att relatera till?)

Ett exempel ur livet:

Jag pluggar till förskollärare. Min förebild inom yrket är min praktikplatshandledare. Jag hoppas att jag kommer att besitta samma engagemang, glädje, kunskap, intresse, upptäckarlust och auktoritet år efter år. Min handledare bangar inte för en diskussion, oavsett om det handlar om utvecklingsteorier eller fiskarter; det är alltid roligt att dissekera något ämne med min handledare.

Bortsett från vårat intresse för barn och deras utveckling och lärande (och en förmåga att intressera oss för lite av varje som verkar intressant) har vi nog egentligen inte så mycket gemensamt, varken fritidsintressen, ålder eller kön. Men vet ni vad? Det är helt oväsentligt i sammanhanget. Han är inte min förebild för att han är intresserad av en viss sport, är ett visst antal år gammal eller är man. Han är min förebild för att han är bra på något som jag vill bli bra på.

Så varför kan inte en tjej ha Einstein som förebild? Han är ju hur cool som helst!

Dags att styra upp samhället!

Norska butiker rensar bort krigsspel på dn.se

Jag känner en stor trygghet i att det nu blir svårare att köpa spelet World of Warcraft i Norge. Det känns extra fint att det görs av respekt för offren själva. De kanske inte kommer att uppmärksamma detta i så hög utsträckning, och norska dataspelsfantaster kanske ändå kan komma över spelet på annat håll, men man får inte vara petig när det gäller respektfulla gester. De är ju i alla fall välmenta.

Jag hoppas nu att spelet försvinner helt och hållet, och att de tolv miljoner som redan spelar det slutar genast. Det måste ju finnas ett stort antal blivande terrorister bland dem.

Nej, ni förstår säkert ironin i detta. Jag menar, om det var sant att dataspel påverkade människors beteende skulle vi ju ha en massa folk som var unga på 80-talet som sprang omkring i mörka rum med entonig musik medan de käkade piller och såg spöken. Jag menar, seriöst?

 

Feminism i Nintendo-världen

Jag vet inte om jag orkar bli upprörd över att av figurerna man kan välja mellan i Mario Kart är det fler reptiler än tjejer. En enda av karaktärerna är flickor. Givetvis kör hon en rosa bil och kastar slängpussar omkring sig.

Varför kan inte tjejer vara tuffa?

Det känns lite konstigt att det bland alla figurer finns en svamp, en drake/ödla, en taggig sköldpadda… och en tjej. Som att hon bara representerar sitt kön och inget annat. Rosa och slängpussar, var det. Suck.

Men jag vet inte om jag orkar bry mig. Då bryr jag mig mer om att det är ett jätteroligt, helt meningslöst, spel, som på nolltid konkurrerat ut Kalle kunskap i storebrors värld. Rackarns.