Tack för förtroendet!

image

Ja, alltså, nu är det ju inte mig Magnus skriver om, jag har ju inte börjat jobba än. Jag har ju inte ens en examen klar. Jag kan bara hoppas att jag kan bidra till känslan av glädje och tacksamhet över förskolornas verksamhet och förskollärarnas arbete som Magnus, och säkert många fler, känner. Det är en ära att få ta hand om era barn!

Att nämna problem vid namn

I skolverkets rapport Flerspråkighet i förskolan finns mycket intressant att läsa om vikten av att utveckla sitt modersmål även om det inte är svenska. Barn som har ett väl utvecklat förstaspråk kommer dels att ha lättare för sitt andraspråk än annars, dels är alla språkkunskaper en tillgång i vår värld idag, sannolikt också imorgon.

Det är bara en liiiiten detalj som stör mig i den rapporten. Är skolverket så rädd för att trampa någon på tårna att de inte vågar säga rakt ut vad de menar?

Fråga: Vad gör man om det bara finns flerspråkiga pedagoger på avdelningen?

Svar: Vår uppgift i förskolan är att stimulera barnens språkutveckling såväl på svenska som på modersmålet. Barn har rätt till att lära sig en välfungerande svenska. Om situationen är sådan på en avdelning att pedagogerna enbart är flerspråkiga kan man stimulera svenska språket genom att låta barnen lyssna på svenska från andra källor…

(Flerspråkighet i förskolan, Skolverket 2008, s. 21)

När man menar ”pedagoger som inte har svenska som modersmål”, varför kallar man dem ”flerspråkiga”? Först när jag läste frågan förstod jag den inte. Hur kan det vara ett problem att alla pedagoger kan mer än ett språk?

När man läser svaret förstår man problemet, om man har lärt sig konsten att läsa mellan raderna. Observera att jag inte lägger några värderingar i att det finns förskoleavdelningar med enbart utlandsfödda pedagoger. Jag tror att det är värdefullt på avdelningar där det finns många utlandsfödda barn. Det är så klart viktigt att de barnen får höra bra svenska och det finns det strategier för, bra!

Mitt problem kvarstår däremot:

Om inte skolverket talar så att ens en infödd begriper, hur ska då de utlandsfödda kunna förstå?

Vad gjorde jag före -94?

1994 var året då jag för första gången kom i kontakt med Internet.

Nu, 17 år senare, förstår jag inte hur jag klarade mig före det. Jag har inte skrivit i min analoga adressbok på rätt många år, t ex.

Det jag tycker bäst om är nog ändå all visdom och mänsklighet man kan hitta om man bara letar lite, eller får tips av sina vänner. Nu senast har jag råkat på ett par bloggar som är rena guldgruvor för mig som förskollärarstudent, eller vem som helst som är lite intresserad av (för)skolan:

Pedagogiska kullerbyttan

Tysta tankar

Tack för det ni delar med er, jag kommer att läsa det, jag lovar!

 

 

 

 

Visa på Inturnät

Mina barn tycker om att skriva på datorn. Det är så lätt att skriva utan att behöva forma bokstäver för hand, och att de börjar träna stavning och ljudning redan som tvååringar är väl inte så dumt? (Jag ber dem inte, de frågar själva om de får.)

Storebrors senaste alster kommer här, för när han var färdig och jag smällde igen datorn sa han upprört:

– Ska du inte göra så att alla kan se, på inturnät?

Så klart att jag ska!

(Han listade ut hela ordet ”familjen” själv utom e:et.)

Inspiration

Inspiration. Ett ord jag älskar, men får magknutor av. (Ångest är ett lite för starkt ord här.) Jag tycker det är så fantastiskt roligt att bli inspirerad, att göra saker, att upptäcka nya uttryckssätt, att försöka själv. Jag är omgiven av så fantastiskt kreativa människor att jag aldrig behöver sakna Inspiration. Det som saknas är tid. Som vanligt. Det är jag väl inte ensam om, men hur många procent av allt jag vill göra blir verklighet?

Tur att jag har småbarn, då har jag i alla fall en ursäkt till att shoppa loss på panduro. Sen att jag försöker få dem att inte lägga sig i mitt pysslande så mycket är väl en annan sak? För det är ju så kul när man kan göra fina saker rätt enkelt! Här är ett par resultat av det senaste pysslet, det vi gjorde hemma efter pysselträffen storebror och jag var på.

Inspiration kan komma från många håll, och på många sätt. Nu har jag äntligen tagit tag i min blogrulle. Den är inte så fasansfullt lång, men består av de bloggar jag följer och blir inspirerad av, på olika sätt. Tack för det ni skriver!

Jag hoppas att jag kan bli en inspiratör för någon. Om inte annat så hoppas jag kunna inspirera små barn till att upptäcka naturen och de lagar som styr den i min framtida yrkesroll.

Pussåkram!