Djur, natur och kultur

City Slickers, Happy Campers eller Tillbaka till Naturen. Många rubrikförslag den här gången…

Familjen har just tillbringat ett dygn lite vid sidan av civilisationen och det blev väldigt lyckat. Vi hade letat upp en till synes lämplig sträcka längs Anebyleden, packat ryggsäckar och tillfrågat en chaufför. Snälla Ann släppte av oss här:


och vandringen började genom den Småländska kulturbygden. 


Färden bjöd på natur av skiftande karaktär. 


Och flera små varelser att hälsa på på vägen. 


Givetvis behövs raster, och drygt halvvägs kom vi till en liten sjö. En vacker skogstjärn full av näckrosor. Äta macka och svalka fötterna kan vara helt ljuvligt!


Efter ungefär en mils och fyra timmars traskande bestämde vi oss för att slå läger här. 


För att inte slösa dricksvatten letade jag upp en liten bäck och mitt i den risiga skogen möttes jag av denna:


Fantasieggande, vem byggde den, när och varför? Vem gick här och var skulle de?

Efter den enkla middagen var det äntligen dags att dela på dagens ihopsamlade delikatesser. Tur (fast konstigt) att barnen inte tycker om sånt här.


De flesta campare sover i sovsäck. Vissa tar med duntäcke. Perfekt temperatur hela natten, även när sonen kom och delade eftersom han frös i sin sovsäck, även med alla sina kläder på sig.


Dag två gick vi inte alls lika långt, men vi hann med både en lektion i hur man känner igen de vanligaste sädesslagen och se den skiftande arkitekturen i omgivningarna runt Herrestad. 


Vi hade en jättehärlig tur med många upplevelser av det Småländska höglandet. För att citera barnen: 

Det här måste vi göra om!

Ingen rädder för vargen…

image

Jag känner verkligen med husse och matte. Det måste vara hemskt att få sin kära följeslagare dödad av en varg. För mig skulle det nästan kännas som att det hänt mitt barn.

Men ändå, är det Dalarnas länsstyrelses fel?

Vi har varg i våra svenska skogar, det är ingen nyhet. Det känns lite som att få ersättning från trafikverket för att min hund blivit påkörd av en bil. Tragiskt, men min hund är mitt ansvar, inte länsstyrelsens eller trafikverkets.

Öhhh… va?

”Var 4:e svensk som har sommarstuga är mer kärleksfulla än de som inte har.” (Rix fm:s nyhetsrapportering) (De tyckte också att det lät konstigt.)

Det skulle tydligen vara en positiv nyhet. Ehh va?

”Tre av fyra sommarstugeägare lever mindre kärleksfulla liv än andra. Varning varning, köp för Guds skull inte sommarstuga” borde de väl ha sagt?

(Har inga referenser här, hoppas det är fel…)

Livet på landet: spinoffeffekt

Idag är jag ruggigt huslig. Gör tåtra till syrran som fyller år (hon åker bil nu och har ingen surfmobil, så jag kan skriva det här) och vill göra en riktig, varför jag nu har gjort egen tårtbotten och egen vaniljkräm till fyllning. Vaniljkrämen krävde äggulor, så för att inte kasta något testar jag att göra maränger på resterna. Blir det inte bra så gör det inte så mycket, jag tror inte att det är så många i sällskapet som tycker om maränger.

Dock utökade jag marängsmeten med en äggvita, så av äggulan som blev över gjorde jag min barndoms äggtoddy (äggula och socker) för att barnen skulle få smaka. Lillasyster tyckte om det, men det var väl ingen jättesuccé. Nåväl, you can’t blame a mom for trying…

Livet på landet: utflyktsmål del 2

Precis som barnens förskola är vi förtjusta i att utforska vår närmiljö. Här innebär det framför allt skogen och kohagarna, men även vägrenen är intressant så här års, då den kan bidra med efterrätt. (Vi hoppas att gränsvärdena för avgaser och uppriven asfalt är på vår sida. Det blir ju inte så många hekto var trots allt…)

Hur som helst är det mysigt att gå längs grusvägar i skogen, och man kan se både sniglar som mumsar maskrosblad (ser coolt ut när de smaskar) (hann inte få upp kameran där) och gå på Linnea-safari. (Se där, en ledtråd till vilket landskap vi befinner oss i!)