En kista full av minnen

Det är dags att storstäda loftet. Min favoritplats i huset som jag har lagt beslag på som hobbyrum/syrum/hantverkshörna. Det börjar bli så fullt och rörigt att det är svårt att se symaskinen, så nu krävs det en ordentlig genomgång av alla gamla påsar spilltyg och liknande som inte behöver sparas. 

Jag började med kistan. 

Visst har jag några moderna tyger och trasiga kläder som inväntar lagning, men det mesta är till lajv – tyger, skinn, päls och några udda plagg som blivit liggande. Jag var beredd på att behöva avgöra vilka tygbitar som skulle sparas och vilka som skulle slängas. Jag var inte beredd på minnena som sköljde över mig. 

Min lajvkarriär är inte särskilt lång. Den började på våren 2014, men ändå känns det som en evighet sedan. Det beror antagligen på att min första roll ligger i malpåse sedan 2015. En roll som blev så levande och verklig för mig att hon känns som en gammal vän. 

När jag började skala av lager efter lager av tygbitar kom alla minnen tillbaka. En liten bit rutigt tyg var spill från min första 300-talstunika. En bit vitt ylle påminde om min första lajvmössa. En bit kaninpäls påminde om huvan jag fodrade för att inte frysa på aprillajvet. 

Långt ner i kistan hittade jag några intressanta prover. Mössprover, av skiftande kvalitet…


Lustiga mössor är lite av en grej i vissa lajvkretsar. Jag gjorde mitt bästa för att anamma detta, med skiftande resultat…

När alla mina lajvroller passerat i form av tygspill, ritningar, broderimönster, brickbandsprover och mösstoiler hittade jag något jag inte sett på länge. 

Botten på kistan!


Doft av citronella och lavendel dröjer sig kvar i kistan som är redo att fyllas på med nya minnen!

Annonser

Att röra sig i olika världar

Jag tycker om att röra mig i olika världar.

Ett yttrande som kom till som av en slump, men som jag har funderat mycket på senaste veckorna. Varför tycker jag om det? Handlar det om verklighetsflykt eller bara en önskan att vidga vyerna? Ett behov av omväxling eller bara nyfikenhet? Hur gör man för att växla mellan dessa världar och framför allt: vilka är de?

Här är några av mina världar!

Familjevärlden

SAMSUNGMin verkliga verklighet, den som jag lever, andas och verkar i varje dag och den som skattemyndigheten känner till. Den världen bebos av mina allra käraste och den är mest komplex; familjevärlden innehåller både skrubbsår, smutsig disk och ett oändligt antal kramar.

Förskolevärlden

SAMSUNGJag arbetar som förskollärare, ett yrke som jag verkligen uppskattar. Kanske för att barn och jag har en sak gemensamt: vi har lätt för att intressera oss för många olika saker. (Det handlar bara om presentation!) Barn rör sig också i olika världar, ena stunden leker de lejon, nästa undersöker de iskuber, nästa lyssnar de på en spännande saga och därefter funderar de på varför bladen faller från träden.

Undervattensvärlden

IMG_8727En ny spännande värld som jag inte hälsat på i så ofta än, men som jag längtar tillbaka till! Jag har snorklat över korallrev på Hawaii och jag har snorklat bland musslor i Småländska insjöar. Olika miljöer, var och en spännande på sitt sätt. Nästa steg blir att skaffa en våtdräkt så att jag kan snorkla längs de svenska, aningens kyliga, kusterna.

Körvärlden

20131108_092854Ja, det kan verka konstigt att jag kallar en kör för en egen värld, men ”barbershopbubblan” är ett vedertaget begrepp i den världen. Det är en bubbla man först och främst kliver in i när det är dags för konvent och tävlingar, men att komma in på ett av våra rep i Rönninge skolas gymnastiksal är också som att gå in i en egen värld några timmar. En värld där artisteri, hängivenhet och totalt engagemang råder några timmar i veckan. En värld där lösögonfransar och guldpaljetter är lika normalt som att bli hänförd över toner som ingen faktiskt sjunger!

Teatervärlden

26892_1386462258384_7737053_nEn teaterscen ger större möjligheter till variation än körens gradänger och det är en plats där man verkligen får ge sig hän åt någon annan, vara någon som inte är jag och gestalta känslor som inte är mina egna. Det har hänfört mig länge nu och även om projekten jag är med i inte återkommer lika ofta längre dyker de upp ibland, alltid lika välkomna!

Lajvvärlden

10257993_10152094862838634_9060149984988385228_nMin nyaste värld borde kanske benämnas i plural då lajv kan utspela sig i vilken värld som helst. Jag har dock bara hunnit besöka en (och har faktiskt inte tänkt besöka särskilt många andra då det tar så mycket tid). Det är mycket i lajvvärlden som fascinerar mig: den totala hängivenheten till en rollkaraktär, tiden man spelar (teatern pratar timmar, på lajv är det dagar), svårigheten att kliva ur världen igen efter lajvets slut och vänskapsbanden man knyter är några exempel. Det där med nya vänner är extra intressant. Efter tre dagar tillsammans kan man ju tro att man känner någon ganska bra. När lajvet bryts inser man att man inte ens vet vad de heter. Konstig känsla.

Min barndoms värd

155239_475197883186_8321446_n

Bäck – torpet i Småland som funnits i släkten sen sent 60-tal är platsen som jag alltid kommer att förknippa med min barndom. Hit återvänder vi varje påsk, sommar och närhelst vi får tid. Vi har firat jul här ett par gånger också. Det är varken lyxigt eller modernt, men jag älskar det, och även om det inte tillhör någon annan verklighet så känns det alltid som att kliva in i en annan värld när jag kommer dit!

Skolan i kyrkan

Så var vi där igen. Ska landets skolbarn sitta i kyrkan när terminen tagit slut eller går det bra att fira någon annan stans?

Bön förekommer ofta vid skolavslutningar

Att sjunga Den blomstertid nu kommer är okej, men bön och välsignelse får inte förekomma, säger Anna Medin, jurist på Skolverket.

Eller som lgr11, läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet säger (går att ladda ner här):

I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

Kristen etik, ja. Västerländsk humanism, absolut. Dock: icke-konfessionell.

Svårt ord kanske. NE säger så här:

konfessionell [-ʃonel´]     adj. ~t 

ORDLED: kon-fess-ion-ell

1 bekännelsetrogen
HIST.: sedan 1889

2 som avser religiös bekännelse
HIST.: sedan 1845

Skolan ska alltså inte bekänna sig till någon religion. Vilket leder mig tillbaka till frågan: Vad gör skolan i kyrkan?

Fler argument mot TV-spel

Nej då, jag är ingen rabiat teknikmotståndare. TV-spel är säkert jättekul. Det var det i alla fall när jag var liten och vi hade en riktig klassiker:

Ack, Super Mario II, Agent X och Y, Track and field in Barcelona…

Sen dess har jag inte känt något behov av en spelkonsol. Jag är ingen gamer, tycker att Dairy Dash på datorn är kul, men förstår mig inte på alla konstiga strategi- och actionspel.

Jag antar att mina barn kommer att börja tjata vad det lider, precis som vi gjorde när vi var små. Jag har bara ett par invändningar.

Framför allt för att det är så himla dyrt. Gaaah vad såna prylar kostar, både konsolen och spelen.

Nu har jag fått en invändning till, framför allt eftersom vi bor i ett gammalt torrt trähus: lägenhetsbrand började i spelkonsol

Svunnen elegans

Jag har fått några bilder på mina morföräldrar som jag älskar att ta fram och titta på. Morfar föddes 1911 och mormor 1912, han skulle alltså ha fyllt 100 för bara några dagar sen och hon var inte långt efter. När jag ser de här bilderna önskar jag att jag var där, med dem, för det ser så idylliskt och harmoniskt ut. I kanten på bilderna kan man se att de är tagna i oktober -65 (eller åtminstone framkallade då?). Då var de alltså en bit över 50 och barnen tillräckligt gamla för att inte vilja åka på fisketur i fjällen med mor och far, eller? (Vad säger du mamma?)

Jag blir också lite full i skratt av deras naturliga elegans. Vem har sagt att man inte får vara välklädd och chic bara för att man är ute i fjällen?

Till sist bilden som verkligen får mig att le. Vem knallar omkring ute i skogen i kostym med slips och näsduk i bröstfickan idag? Vem gör det ens på kontoret? Jag vet inte om de var ute och gick eller bara stannade bilen vid skylten för att fotografera, men det är nog ändå inte så många idag som har med sig kostym och slips på fjällsemestern.

Med det sagt, jag tycker att min kära morfar är väldigt elegant!