Strängar och dragstyrka

Så: de rätta strängarna kom i fredags, men på grund av orsaker (fest i huset och efterföljande trötthet) har jag inte tagit tag i det avslutande finputsandet på bågen. 

Det jag har gjort är att testa dragstyrkan och skjuta en pil!

Skottet? Med bofferpil, i trädgården, mitt under kalaset. Jag var rädd att skjuta för långt, så därför blev det kort. Men rakt! Och handtaget, för er som oroat er, har ännu inte visat tecken på att spricka. 

Digital bagagevåg inhandlades, praktiskt att den kan mäta pound så jag slipper hålla på att räkna om. Först ett test med den längsta strängen:


Typ 20 pound. Mindre än jag trott, men det var ändå en 69-tumssträng till en 67,5-tumsbåge. Dags alltså att testa 68-tumssträngen:


21 pound. Ingen jätteskillnad. 

Bågen blir alltså lite svagare än jag tänkt. Lärdomen av det? Börja testa dragstyrkan tidigare i processen, innan så mycket trä är borthyvlat. 

Nåväl, 20# får duga för min första egenbyggda båge. Jag får se det som en fördel att jag kan dra hur långt jag vill utan att bågen blir för stark. Nu hoppas jag bara att jag kan få den att böja sig riktigt jämnt och slipa den riktigt fin utan att försvaga den allt för mycket.

Snart klar!

Uppskjutet pga klantighet

Idag kom strängarna jag beställt! (Ja, två, i olika längder, för säkerhets skull.)

De var för korta.

Det framgår mycket tydligt att strängar ska beställas efter bågens längd.

Synd att jag inte gjorde det.

Jag har ändå inte tid att hålla på med bågen just nu…

Och jag har inte hittat någon bagagevåg än!

Så det så!

#bah

Nästa avsnitt: Sträng och dragstyrka

I väntan på strängen

Nej, jag är inte jätteduktig på att vänta. Jag gör det enkelt för mig och kör på färdig sträng till bågen och har beställt två i olika längder för att se vilken som passar bäst, men postgången från Stockholm är ju sååå långsam!

Under tiden har jag börjat med nockskårorna, som bågsträngen ska sitta i. Även där följer jag en beskrivning, men det var inte lätt att få till skåror som verkar kunna hålla en sträng på plats. Med lite modifieringar och tester med en för kort sträng från en annan båge tror jag att jag är något på spåret och låter det vara tills vidare. Jag har ingen som helst lust att ta för mycket. 


Nästa avsnitt (förhoppningsvis): Sträng och dragstyrka

Tillering

Inte den mest spännande rubriken, men ett ganska spännande moment för pilbågen. Det är nu bågens egenskaper bestäms – styrka, balans, hållfasthet… Ingen press, alltså!

För att kunna se om bågen böjer sig jämnt behövs en särskild ställning och en tillfällig sträng. De tillsammans gör det möjligt att kontrollera hur bågen böjs. Fast egentligen ser det ju ut som ett jättearmborst!

Första testet med tilleringsbrädan, bågen är fortfarande inte särskilt böjlig…

För att veta om bågen böjer sig jämnt används en rak träbit, ca 20 cm lång, som hålls under båglemmen. Där glappet mellan träbiten och bågen är mindre än på andra ställen behöver mer trä befrias från bågen.

Nu får det vara nog för idag. Den övre delen (vänster i bild) ser aningens jämnare ut än den nedre, men jag vill inte göra så mycket mer förrän jag vet dragstyrkan.

Det jag är osäker på är när det börjar vara möjligt att mäta bågens dragstyrka. Min tanke är att redan nu ordna en riktig sträng för att kunna få en uppfattning om hur mycket mer trä som ska hyvlas bort.

Förmodligen kommer mer än halva ämnet att ha försvunnit innan jag är färdig…

Det är ganska meditativt, på sätt och vis.

Nästa avsnitt: Strängen

Ett nytt hantverk

Nytt projekt på gång igen! Jag vet typ inget om hur en bygger pilbågar, men allt finns på nätet, inklusive bågbyggbeskrivningar, så varför inte? Paviljongen jag gjorde förra året blev ju bra…

Jag bestämde mig för att börja enkelt, så istället för att leta bra ämnen i skogen åkte jag till brädgården. Torrare och plattare träbitar i ungefär rätt tjocklek från början. Tyvärr är urvalet av träslag smalare där, men jag läste att ek kan fungera, så en ekbräda, 15 mm tjock, fick följa med hem. Den vägdes med ojämna mellanrum, och efter ett par månader hade den slutat gå ner i vikt och alltså torkat så mycket den kunde. Dags att börja!

Jag ritade ut formen efter nätbeskrivning och sågade ut med sticksåg. Greppet behöver vara tjockare än resten vilket jag har löst genom att limma på en extra bit. Förmodligen är det ingen bra lösning, för den kommer att fresta på limfogen väldigt hårt, men nu är det som det är. Lossnar extrabiten får jag hitta på något annat.


Detta var igår. Idag plockade jag fram hyveln. Det är inte ett verktyg jag är van vid, men när jag väl lyckats ställa in bladet på lagom höjd var det smidigt och lättjobbat. Det var en fantastisk känsla att se bågen börja ta form!


Det är en lång väg kvar med formande för att få den lagom böjlig och framför allt välbalanserad, och med tanke på att det knappast är kärnved jag fick tag i kanske den inte ens kommer att hålla för ett skott, men jag längtar efter att få prova!
 

Nästa avsnitt: tillering!

En felv, en fengel och ett färdigt projekt

Att bli färdig med ett projekt, helt färdig utan minsta fåll eller taklist kvar, är en fantastisk känsla. Att dessutom få ett tillfälle att peka på något och säga ”se, det här var vad det var menat för” känns ännu bättre.

Minipaviljongen är klar och har fått tjäna sitt syfte. Den 6-9 juli 2016 stod den uppe på lajvet Den Blinde Väktarens Spegel i Lazaruskampanjen och tjänade som fast punkt åt felven (rävalven) Rhevenil och hennes ängladotter Azari.

IMG_0145
Pavven (och felvöronen) på plats kvällen innan lajvet och jag hjälper tältgrannen att bygga bänkar.

Det faktum att dottern och jag förmodligen inte tillbringade mer än 15 minuter i tältet totalt under hela lajvet och att det mest fick tjäna som förråd till båge, pilar och husgeråd anser jag inte ha någon betydelse i det här fallet. Det var så häftigt att se det på plats och veta att jag gjort allt själv och lyckats. Dessutom var det faktiskt en person (av ca 600) som kopplade ihop rävsiluetten med mitt halsband!

IMG_0163
Min lilla fengel (felvängel) Azari hade det mysigare i en hög med nyslaget gräs!

Rävpavven kommer förmodligen att leva resten av sitt liv som lektält på landet (om ingen vill låna det till något annat lajv) för rent krasst var det inte värt besväret att frakta det fram och tillbaka, men jag ångrar inget. Det var ett jätteroligt projekt!

Aningens otålig

Jag gillar idén med stora projekt som spänner över lång tid. Jag gillar bara inte att det går så långsamt!

Nu sitter alla tältpinnfästen på plats och jag har kunnat resa paviljongen som det ska göras för första gången! Jag trodde att fästena satt för högt, men de visade sig sitta perfekt till den mittstolpe jag har just nu. Pavven är hyfsat stabil så jag tror att den ska klara sig utan stormlinor. Så länge det inte stormar. Jag kanske ska förbereda fästen för linor att sätta dit vid behov. Jag ska nog också sondera terrängen på rejäla tältpinnar. 

  
Vad gör man annars när sommarvärmen försvann precis när tältpinneöglorna sitter på plats och pavven står uppe för impregnering? Impregnerar, såklart! Med en kupévärmare som håller temperaturen uppe, förstås. Nu är det 9 grader ute men 19 i tältet. Vad jag kan bedöma håller själva duken ca 15. Den är för övrigt rätt mycket gulare än förut, men det gör inget om det blir kvar. 

Ikväll när våra Eurovisiongäster gått hem tar jag in tältet för tork i badrummet och hoppas att vi inte vaknar bakis av lösningsmedel. Full fart på takfläkten!

Oändligt småpyssel

Japp, ”bara” är det som är träligast…

Pavven behöver fästen för tältpinnarna och efter diverse prov av hållfasthet bestämde jag mig för att göra åttkantiga tygbitar med hål för repöglor. Så här:  

Ett himla pill med nio dylika bitar att klippa, sätta i öljetterna i, sicksacka och få sisalsnöret genom hålen (med en extra metallbricka på baksidan som förstärkning). 

Nästa steg blev att bestämma hur högt upp fästena bör sitta. Om pavven alltid skulle resas på fotbollsplaner skulle jag gärna ha satt fästena där marken borde börja för att kunna använda tältpinnarna direkt i öglorna utan förlängning, men om den ska kunna resas på mer ojämn mark är det nog bäst med lite marginal. Fästena hamnade 1 dm högre än vad som borde behövas, hoppas att det räcker!

Första fästes fästes så här: 

 
Men sen insåg jag att all belastning hamnar på ovansidan och sydde fast nästa lite annorlunda: 

 
Det återstår att se vad som fungerar bäst. Fördelen med att sy saker är ju att det går att ändra…

Fyra sömmar på en kväll

Så idag var dottern och jag på Lazarusdagen och fyllde på lajv-pepp. En naturlig dag att släpa ner symaskinen till vardagsrummet för det där platskrävande jobbet, alltså. 

Paviljongens väggar behövde sicksackas i över- och nederkanterna – två sömmar. Sen kom det roliga, att sy fast kreneleringen på vägduken, söm nummer tre, och att sy ihop vägg och tak, söm nummer fyra. Totalt ca två timmars jobb på 24 meter söm. 

  
Jag är så himla sugen på att springa ut i mörkret och spänna upp alltihop och se hur det ser ut, men ni vet… läggdags…

  
Nu behöver jag tältpinnar och ordna fästen för dessa. Nästa lösning att klura på!

Ensam är stark men man ska utnyttja folk!

Jag vill oftast göra saker själv, på mitt sätt. Jag vet inte varför jag har så svårt att diskutera de saker jag inte kan så bra, kanske för att jag inte vill avslöja min okunskap… En annan anledning till att planera och genomföra en sån sak som att sy ett tält själv är att det går snabbast så. Alla idéer ska genomföras nu, det är hemskt att vänta. 

Med det sagt var det lite stiltje i arbetet med tältet då nästa steg var att få toppen fixad och jag hade inget läder till förstärkningen. Vilken tur då att jag hälsade på en erfaren lajvare och hantverkare i ett helt annat ärende! Jag gick därifrån inte bara med en portugisisk citron utan även med en läderbit och några mycket användbara tips om hur den skulle kunna användas. (Åsikten att jag är lite konstig som inte ids sy ordentliga vattenflaskor men gör ett helt tält kan jag väl till viss del hålla med om.)

  
Istället för att sätta en läderförstärkning på utsidan hamnade den på insidan där den ska hålla taket skyddat från slitage av mittstolpen. På utsidan täcks alltihop av en cirkel tälttyg. Enkelt och elegant och en lösning jag inte tänkte på själv. Tack för det!

  
För övrigt funkade en fotboll väldigt bra som systöd för detta. Man är väl lösningsorienterad!