Go out with a bang!

Vi vann. VI VANN!

Vi vann stort och krossade motståndet. Att vinna tävlingen på 96,8% och 135 poäng ner till tvåan kanske inte säger så mycket för den oinvigde, men på den här nivån är det inte bara stort utan enormt.

Mitt starkaste minne av prisceremonin var när vi sjöng den traditionella extrasången. I början av Zing sitter förstaledet på golvet och när jag satt där med ena handen på mattan insåg jag verkligen var jag var och vad jag höll på med; på scenen med min kära kära kör för att acceptera ett VM-guld. Hur många får göra det?

Men först en vinnarselfie!

 
Under kvällen firades det naturligtvis med middag, tal, skratt, sång och poängredovisning. 

När körens eget firande började ta slut tog jag mig i kragen och följde med 20 personer till en av Las Vegas häftigaste, mest påkostade, nattklubbar, Omnia på Ceasars Palace. 

  
Kvällens gästDJ var från Swedish House Mafia och trycket på klubben och musiken var helt obeskrivlig. Vi stannade inte så länge, men det var en upplevelse att se. Las Vegas är INTE staden för halvdant eller sparande…

Nu är det bara den långa hemresan kvar. Det finns inget jag önskar mer just nu än förmågan att snabbspola det kommande dygnet, för nu längtar jag verkligen hem till min familj. 

Simon, Ella och Tor: JAG ÄLSKAR ER!

Annonser

Priviligierad

Så i torsdags var det dags för körsemifinalen och vi gav publiken hela vår glädje och hela våra hjärtan. Det var magiskt! En oväntad upplevelse för mig var att stå kvar med förstaledet längst fram på scenen medan resten av kören gick  av. Det var en speciell upplevelse att få se publiken och domarna försöka ta sig samman!

Efteråt kunde vi inte gå många meter i taget bland folk utan att bli stoppade av människor som öste beröm över oss. Det är inte helt enkelt att hålla fötterna på jorden i det läget.

Det som slår mig idag är hur otroligt priviligierad jag och alla mina sångarsystrar är. Jag får sjunga och dansa med en kör i absolut världsklass varje vecka och uppträda på stora amerikanska scener inför tusentals jublande fans med några års mellanrum. Jag önskar att alla fick vara med om något liknande. 

Om 7 1/2 timme står vi på finalscenen. Äntligen är det dags för oss att ge publiken vår största gåva. 

Jag har värdens bästa hobby!

En liten del av Rönninge Show Chorus under semifinalen i Las Vegas 20/10 2016

Nu vi känna roligt komma!

Oh Ah Oh Ah Eh
VI ÄR HELSINGBORGARE!

Inte nog med att Pearls of the Sound vann tävlingen för de mindre körerna, de vann med magiska rekordpoäng! (1399) 

Ingen av oss på plats är förvånade, deras show var så snygg, så bra, så underhållande och sååå välsjungen! 

Pärlorna har satt stämningen för veckan och under repet idag fick jag en flashback till veckan i Honolulu 2013; visst var vi på topp i Sverige också, men det är under tävlingsveckan allt faller på plats och den riktiga magin börjar sippra in. 

Imorgon är det dags. Vi är redo!

Känslostormar

Jag sjunger inte för pengar eller berömmelse, jag sjunger för känslorna. Att få uppleva och dela med sig av glädje, kärlek, sorg, mod, nyfikenhet eller spänning i varje sång är alldeles underbart!

Vår nyaste ballad exempelvis är en kärleksbekännelse, vilket ger stora mängder iver, blyghet, sårbarhet, mod, växande självsäkerhet och förälskelse. Inte illa för en enda sång!

Idag fick jag uppleva lite fler känslor än jag bett om. En saknad och saknande familj och lite stukat självförtroende kan göra det mot en. Tack och lov torkar tårar, smink kan bättras, körsystrar stöttar och fina familjemedlemmar kommer med mat. Lite träning gör underverk för självförtroendet, så kvällens konsert gick jättebra. 

Känslorna just nu är trötthet och en aningens lättnad att äntligen få krypa ner under ett täcke och sova. Ska bara sminka av först!

  
Till mina barn och min man: JAG ÄLSKAR ER!

En barbershoppares dagbok

Många undrar säkert om det inte är väldigt jobbigt att ligga på topp. Hinner vi med något annat än stenhårda repetitioner? Kan en körsångare i världsklass verkligen släppa ut håret ens en liten liten stund?

Tja, så här blev min söndag:

06:28 Vakna pigg och glad av tidsomställningen
06:46 Skypa med barnen
07:56 Frukost
9:32 Shoppa och fotografera på the Strip
10:54 Köp biljett till Ka av Cirque du Soleil
11:13 Skypa med familjen från lobbyn och casinot
11:47 Gå till poolen
15:09 Ät jättegod mat på Bubba Gump Shrimp Co.
18:00 Förstaledsrep
19:00-20:40 Körrepetition
21:03 På rummet, sortera registreringslappar. Skypa med barnen
23:57 Läggdags

Helt ok, faktiskt. (Fast måndag blir lite tightare…)

Till mina barn och min man: JAG ÄLSKAR ER!

  

Resan till Amerika

Så, ungefär 24 timmar efter att vi lämnade Södertälje där jag bor närmar det sig läggdags i Las Vegas. Årets längsta lördag…
  
En riktigt intressant detalj från Atlantflygningen var att vi den här gången höll oss precis framför mörkrets inbrott nästan hela vägen, så från min fönsterplats fick jag uppleva en 9 timmar lång solnedgång. 

  
Jag har också upptäckt en talang jag har; jag kan rulla ihop mig och få plats i en flygstol. Economy class.

  
Andra saker en kan göra på en 747a:

Studera molnformationer

Skratta åt syrrans Snobbenseriestrippar

Låtsas sova när syrran visar Snobbenseriestrippar

Äta chokladapelsiner (gäller oss som bunkrade på Heathrow)

Smuggla ner minivinflaskor i handbagaget

Spana efter isberg (över Grönland)

Träna koreografi

Begrunda kombinationen av berg och floders lopp och den mänskliga indelningen av åkrar i räta linjer

Retas med mamma (bara för att vi älskar henne så mycket!)

Ha kuddkrig med nackkuddarna

Ansluta till det flygande oändliga partyt (om en har gin eller vodka att bidra med) 

Hämta juice (tack Ann) (ginen och vodkan var slut) 

Lista ut hur födoämnena i kvällsmatslådan hör ihop

Berätta roliga historier (eventuellt för att retas med mamma (PUSS!))

Att lämna hjärtat bakom sig

  
Idag tog jag av mig hjärtat. 

Det i Älvdalsporfyr (från Rännåsen) jag fick av min käraste för sisådär 17-18 år sedan och nästan alltid bär. Under den kommande veckan kommer det att vara så många tillfällen då privata smycken inte passar, så det känns tryggare att lämna det hemma. 

Ändå blev det så tydligt, så symboliskt. 

Jag har varit så upptagen med packning och repetitioner och paljetter och hårnät och whatnot att jag helt har bortsett från det viktigaste i mitt liv. Mina hjärtan. 

Ja, alltså, jag vet ju att jag klarar 10 dagar från familjen och jag vet att de klarar sig utan mig och jag vet att det här är stormen före lugnet, men idag insåg jag plötsligt att jag verkligen ska åka väldigt långt bort från mina hjärtan. Jag har lovat att ringa och messa och skypa så mycket jag kan. Dessutom har jag lovat att försöka blogga varje dag så att de kan läsa om vad vi gör, så kommande blogginlägg kommer förmodligen att sluta likadant: 

Till mina barn och kära make: jag älskar er!

Sex dagar, sju nätter

Snart lyfter vi!

Det slog mig precis att idag är sista lediga dagen innan resan till Vegas och barbershopVM. Dags att ta tag i sista shoppingen, skriva ut flygbiljetter, ta ner väskor från vinden, måla på RSC-loggan på den slitna tröjan, tvätta alla mina svarta kläder, vaddera hattaskarna, lägga alla paljetterna åt samma håll, putsa passet, putsa medaljen, pussa familjen…

Vad har jag glömt?

Dags att byta värld

Lajv är tusan ingen bra hobby för mig. Eller för bra kanske. Mitt problem är återinträdet till den verkliga världen. Jag har svårt att släppa min roll. Jag ägnar ohälsosamt mycket tid åt att tänka på vad jag kunde ha gjort annorlunda och bättre. Jag ägnar ännu mer tid åt att fantisera ihop allt möjligt till nästa lajv, vilket är rätt så meningslöst innan nästa lajv ens är utlyst. Dessutom har jag ju inte allt införlajv-fix och sömnadsarbete som kan distrahera. Jag kanske helt enkelt lajvar för sällan…

Fyra lajv, tre karaktärer. Alla mycket olika…
 
Så vad göra? Tja, dags att börja tänka på annat, för om två veckor börjar uppladdningen för barbershop-VM i Las Vegas! Det är alltså dags att gå från ylle, linne och päls till paljetter, lösögonfransar och övertoner. Nu går musiken i öronen och noterna står på pianot. Allt är på plats i mitt lilla dansrum i källaren. I oktober sitter allt perfekt!

Förra gången det begav sig blev det guld! Honolulu 2013

Vi kom, vi såg, någon annan segrade

Lördag: Grand finale of the international barbershop convention!
Vi började morgonen tidigt med att hålla vår educational class om hur vi lyckats så bra vilket var roligt och uppskattat.

Efter det var det dags att klippa banden. Bara de regerande mästarna får ha de blåa banden på medaljen så vi hade en liten ceremoni där vi klippte av snörena och fick guldkedjor istället.

20141109-091153.jpg

Jag har däremot inte hört någon regel som säger att man inte får ha blått hårband…!

20141109-091246.jpg

Så gick körfinalen äntligen av stapeln. Det var väldigt spännande, för det var fler superbra körer med och vi som inte tävlade i år fick nöjet att sitta nästan längst fram i publiken och njuta av underhållningen.
När finalen var över och medaljerna utdelade av utvalda körmedlemmar hade vi vårt sista uppdrag som avgående mästare: att ge vinnarkörens medlemmar varsin present och att sjunga för dem. De fick varsitt hängsmycke i form av en dalahäst och vi sjöng celebration för dem. Jag hade trott att det skulle vara lite vemodigt att lämna över guldet men det var fantastiskt kul att få dela deras glädje och medverka till deras upplevelse. Det var inte alls svårt att komma ihåg hur det kändes för oss förra året.

Ett stort grattis till Melodeers som sjöng sig till nästan lika många poäng som vi hade förra året!