Utmaningar

Hur mycket nytt kan en mänsklig hjärna ta in? Hur fort?

Hur mycket påverkar vanan? Åldern?

Jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Jag har oftast fått näst högsta betyg bara genom att lyssna och förstå, så jag har aldrig behövt plugga särskilt hårt. Jag har ingen rutin på det för jag har aldrig brytt mig om att sikta på högsta betyg när höga känns tillräckligt.

Jag har alltid haft lätt för mig i kören, där alla noter, ord, andningar, dynamikändringar och rörelser ska sitta utantill. Jag har sällan behövt träna särskilt mycket hemma. Har ingen vana för det.

Plötsligt står jag inför en utmanande hösttermin. Kören rivstartade med tre nya låtar redan från första repet. Koreografi på en av dem kommer om en vecka. Mitt yrkesliv är ännu mer hektiskt med två utmaningar: en kurs i teckenkommunikation och framför allt en universitetskurs i att handleda förskollärarstudenter under deras praktik.

Jag har märkt att nya körlåtar tar längre och längre tid på sig att fastna i minnet. Jag måste faktiskt öva på dem, medvetet med olika metoder och strategier.

Så om jag är lite nervös för nya universitetsstudier? För hur mycket arbete de kommer att kräva, hur många nya metoder och strategier jag behöver ta till, samtidigt som jag arbetar, och sjunger, och umgås med mina nära och kära?

Lite kanske.

Men det ska bli intressant också.

Annonser

Min värdelösa utbildning

Nej, jag tycker inte att min utbildning är värdelös. Jag har aldrig hört, läst och diskuterat så mycket intressant som under de tre senaste åren under min utbildning till förskollärare. Men det finns jättemånga tyckare och förståsigpåare som vet att lärarutbildningen i Sverige är värdelös. Det är bara att läsa kommentarerna. Det är ju där de ger sig till känna, de som vet hur allt ska vara och hur landet ska styras…

Varför är det alltid så att så fort det skrivs något om lärare och deras situation börjar folk racka ner grovt på lärares insats, engagemang och lärarutbildningen som de har gått?

Varför skriver man kommentarer som

  • ”Baserat på fakta kan jag säga att det är mer lärare som får en elev att direkt tappa intresset för ett ämne som dom skulle kunna vara intresserade av än vad det är som får en elev att bli intresserad av ett ämne. Detta är på grund av att läraren själv inte brinner för ämnet, har en dålig utbildning eller helt enkelt inte bryr sig om eleverna. … Så varför ska vi höja lönen på dessa idioter som förstör våra barns framtid?” (Vilka fakta då?),
  • ”Problemet är ju att lärarhögskolan och lärarutbildningen är helt värdelös. Så om de inte lärt sig att lära ut på egen hand är de inte ens värda den lön de har idag.”, (Inte så nyanserat att kalla något ”helt värdelöst”…)
  • ”Många av de som lär ut och inte har gått lärarhögskolan är ju bättre lärare” (Vad baserar du det på?),
  • ”Sedan det flummiga 70-talet har skolan blivit en flumverkstad där tonvikten är lagd på flummig pedagogik” (Du visste inte att just vetenskaplighet är en hörnsten i lärarutbildningen eller?)

Jag tycker inte att den sortens pajkastning är så himla konstruktiv. Det är ju tur att det faktiskt finns vettiga människor, både lärare och andra, som ger sin bild av sakernas tillstånd.

Jag håller dock med lärarförbundet om att lönerna måste upp. Den här legitimeringen som ska höja statusen på yrket anser jag inte tillför så mycket, eftersom alla utbildade lärare får den. Det blir ingen större skillnad mellan en behörig lärare och en legitimerad. Hög lön är det enda som ger en verklig statusökning. Det är lärarna värda, men ännu mer är läraryrket värt det.

Var det en pik eller?

Jag sitter, i andlig gemenskap med flera kursare, och försöker bli klar med en hemtenta i kursen ”Vägar till skriftspråket”. Det är en kurs som handlar om läs- och skrivinlärning och tentan är kursens sluttenta och kommer att sluta på knappt tio sidor. Panik.

Därför finner jag det sjukt provocerande att få detta mail:

 

 

(Jag planerar att vara klar med mitt examensarbete om exakt ett år. Hold your horses lite grann nu va?)

 

 

Äpplen och päron, eller skola och religion

image

Varför säger rubriken ”avslutning” när artikeln säger ”luciafirande”?

Jag är en inbiten motståndare till kyrkliga avslutningar, då avslutningar inte har med religion att göra och kyrkan ska vara valfri.

Lucia är däremot en religiös högtid som hör hemma i kyrkan. Vill man inte gå på luciafirandet förutsätter jag att man får avstå, oavsett om firandet sker i kyrkan eller matsalen.

Skilj på äpplen och päron nu, snälla!