En felv, en fengel och ett färdigt projekt

Att bli färdig med ett projekt, helt färdig utan minsta fåll eller taklist kvar, är en fantastisk känsla. Att dessutom få ett tillfälle att peka på något och säga ”se, det här var vad det var menat för” känns ännu bättre.

Minipaviljongen är klar och har fått tjäna sitt syfte. Den 6-9 juli 2016 stod den uppe på lajvet Den Blinde Väktarens Spegel i Lazaruskampanjen och tjänade som fast punkt åt felven (rävalven) Rhevenil och hennes ängladotter Azari.

IMG_0145
Pavven (och felvöronen) på plats kvällen innan lajvet och jag hjälper tältgrannen att bygga bänkar.

Det faktum att dottern och jag förmodligen inte tillbringade mer än 15 minuter i tältet totalt under hela lajvet och att det mest fick tjäna som förråd till båge, pilar och husgeråd anser jag inte ha någon betydelse i det här fallet. Det var så häftigt att se det på plats och veta att jag gjort allt själv och lyckats. Dessutom var det faktiskt en person (av ca 600) som kopplade ihop rävsiluetten med mitt halsband!

IMG_0163
Min lilla fengel (felvängel) Azari hade det mysigare i en hög med nyslaget gräs!

Rävpavven kommer förmodligen att leva resten av sitt liv som lektält på landet (om ingen vill låna det till något annat lajv) för rent krasst var det inte värt besväret att frakta det fram och tillbaka, men jag ångrar inget. Det var ett jätteroligt projekt!

Sverige, vi har ett resultat!

Så häromdagen slog jag i öljetterna som ska tjäna som fästen för stormlinor, om det behövs. Det betyder att paviljongen är färdig! img_1819

Nu har denna enkla boning stått uppställd i över en vecka vilket har resulterat i två saker: en visshet att det tål måttligt med regn och blåst utan förstärkning, samt randiga väggar. Måste vara något från det röda tyget som missfärgat. Tur att jag är lajvare – jag kallar det patinering.  

Det är alldeles lagom stort att göra jättemysigt med bara några filtar, kuddar och fällar. Välkommen in! 

Golv

Golv. Bra grejer. Något som skyddar från markfukt och i viss mån från småkryp. Pavven kommer att behöva ett. 

Idag insåg jag mycket tydligt varför ett åttkantigt ekerhjulstält behöver ett formsytt golv: det är näst intill omöjligt att få till geometrin och symmetrin mellan tältpinnarna utan en mall. 

Iväg till biltema igen då, denna gång för att skaffa en liten presenning i rejäl duk som inte prasslar alltför mycket. 

Alla projekt växer. Det har jag vetat i många år nu. Ändå blir jag lika förvånad varje gång budgeten spricker…

Aningens otålig

Jag gillar idén med stora projekt som spänner över lång tid. Jag gillar bara inte att det går så långsamt!

Nu sitter alla tältpinnfästen på plats och jag har kunnat resa paviljongen som det ska göras för första gången! Jag trodde att fästena satt för högt, men de visade sig sitta perfekt till den mittstolpe jag har just nu. Pavven är hyfsat stabil så jag tror att den ska klara sig utan stormlinor. Så länge det inte stormar. Jag kanske ska förbereda fästen för linor att sätta dit vid behov. Jag ska nog också sondera terrängen på rejäla tältpinnar. 

  
Vad gör man annars när sommarvärmen försvann precis när tältpinneöglorna sitter på plats och pavven står uppe för impregnering? Impregnerar, såklart! Med en kupévärmare som håller temperaturen uppe, förstås. Nu är det 9 grader ute men 19 i tältet. Vad jag kan bedöma håller själva duken ca 15. Den är för övrigt rätt mycket gulare än förut, men det gör inget om det blir kvar. 

Ikväll när våra Eurovisiongäster gått hem tar jag in tältet för tork i badrummet och hoppas att vi inte vaknar bakis av lösningsmedel. Full fart på takfläkten!

Oändligt småpyssel

Japp, ”bara” är det som är träligast…

Pavven behöver fästen för tältpinnarna och efter diverse prov av hållfasthet bestämde jag mig för att göra åttkantiga tygbitar med hål för repöglor. Så här:  

Ett himla pill med nio dylika bitar att klippa, sätta i öljetterna i, sicksacka och få sisalsnöret genom hålen (med en extra metallbricka på baksidan som förstärkning). 

Nästa steg blev att bestämma hur högt upp fästena bör sitta. Om pavven alltid skulle resas på fotbollsplaner skulle jag gärna ha satt fästena där marken borde börja för att kunna använda tältpinnarna direkt i öglorna utan förlängning, men om den ska kunna resas på mer ojämn mark är det nog bäst med lite marginal. Fästena hamnade 1 dm högre än vad som borde behövas, hoppas att det räcker!

Första fästes fästes så här: 

 
Men sen insåg jag att all belastning hamnar på ovansidan och sydde fast nästa lite annorlunda: 

 
Det återstår att se vad som fungerar bäst. Fördelen med att sy saker är ju att det går att ändra…

Nästan i mål

Hej och välkommen till mitt enkla hem!  

Paviljongen sitter ihop, stommen är klar och det är bara tältpinnar och fästen för dem som fattas. Och impregnering för väggarna och finish på ekerhjulet och något att stänga dörren med och kanske några dekorationer…  

Ella och jag är mycket nöjda med att det finns plats att både sitta och ligga. Jag gillar ekrarnas möjligheter som bl a torkställning och lykthållare. Jag gillar också det behändiga formatet och att alla mina skisser, mätningar och geometriska beräkningar visade sig stämma. Vi gillart, helt enkelt!  

Fyra sömmar på en kväll

Så idag var dottern och jag på Lazarusdagen och fyllde på lajv-pepp. En naturlig dag att släpa ner symaskinen till vardagsrummet för det där platskrävande jobbet, alltså. 

Paviljongens väggar behövde sicksackas i över- och nederkanterna – två sömmar. Sen kom det roliga, att sy fast kreneleringen på vägduken, söm nummer tre, och att sy ihop vägg och tak, söm nummer fyra. Totalt ca två timmars jobb på 24 meter söm. 

  
Jag är så himla sugen på att springa ut i mörkret och spänna upp alltihop och se hur det ser ut, men ni vet… läggdags…

  
Nu behöver jag tältpinnar och ordna fästen för dessa. Nästa lösning att klura på!

Ensam är stark men man ska utnyttja folk!

Jag vill oftast göra saker själv, på mitt sätt. Jag vet inte varför jag har så svårt att diskutera de saker jag inte kan så bra, kanske för att jag inte vill avslöja min okunskap… En annan anledning till att planera och genomföra en sån sak som att sy ett tält själv är att det går snabbast så. Alla idéer ska genomföras nu, det är hemskt att vänta. 

Med det sagt var det lite stiltje i arbetet med tältet då nästa steg var att få toppen fixad och jag hade inget läder till förstärkningen. Vilken tur då att jag hälsade på en erfaren lajvare och hantverkare i ett helt annat ärende! Jag gick därifrån inte bara med en portugisisk citron utan även med en läderbit och några mycket användbara tips om hur den skulle kunna användas. (Åsikten att jag är lite konstig som inte ids sy ordentliga vattenflaskor men gör ett helt tält kan jag väl till viss del hålla med om.)

  
Istället för att sätta en läderförstärkning på utsidan hamnade den på insidan där den ska hålla taket skyddat från slitage av mittstolpen. På utsidan täcks alltihop av en cirkel tälttyg. Enkelt och elegant och en lösning jag inte tänkte på själv. Tack för det!

  
För övrigt funkade en fotboll väldigt bra som systöd för detta. Man är väl lösningsorienterad!

All denna geometri…

Hittills har jag bara kunna föreställa mig hur jag vill att taket ska bli, jag har inte kunnat hålla upp det för att se om det stämmer. Nu vet jag på ett ungefär, för de små påsarna som ska hålla fast ekerhjulen är klara.

Det var ett himla räknande och mätande, för taket är gjort av trianglar som sitter ihop och bildar trianglar på alla möjliga ledder, så att hålla reda på alla siffror och vinklar är en utmaning. Jag vet inte hur många gånger jag har använt Pythagoras sats de senaste veckorna. Hur som helst vågade jag till slut göra dessa pinnhållare, sy fast dem och såga till ekrarna till erforderlig längd, så nu vet jag att taket har potential att bli bra!

taket1
Notera ekerhållarpåsen längst ner till höger!

Nu börjar det vara dags att sy fast väggarna, impregnera dem, fixa tältpinnar och fixa en läderkon till toppen. Och säkert flera saker som jag inte tänkt på än. Det går framåt!

Krenelering

den övre delen av en försvarsmur utformad med tinnar och mellanrum som användes som skottöppningar i äldre tiders borgar och försvarsanläggningar. Krenelering förekommer också som ren dekoration inom den romantiska arkitekturen

– Wikipedia

Om du någon gång ritat en borg eller ett slott har du nog ritat krenelerade murar. Klassiskt. Detta regelbundna mönster används ofta som dekoration på mer eller mindre korrekta återskapningar av medeltida kläder. Detta mönster syns också ofta på medeltidsinspirerade tält, även om källmaterialet för detta verkar vara mycket skralt, snarare verkar tält ha varit målade.

paviljong och mur
1300-talsillustration (Romance of Alexander) av dekormålat tält. I bakgrunden kan krenelerade slottsmurar anas.

Eftersom jag håller på med en historiskt inspirerad paviljong, främst tänkt att användas hemma och på lajv, följer jag glatt det vedertagna uttrycket för ”medeltid” och gör krenelerade kanter på paviljongens tak.

Detta är roligt och fint, men ger en hel del extrajobb. Till att börja med funderade jag länge på hur jag skulle lösa kanterna. Skulle jag fålla det tjocka stela tyget, fodra det med något eller bara sicksacka kanterna? Lösningen kom med den lokala tygbutikens realåda med sytråd. För 10:- köpte jag två rullar tråd i helt perfekt färg och kunde sicksacka kanterna synligt men nästan osynligt!
Dags att klippa. Fast först rita ut mönstret.

IMG_1423

IMG_1425

 

skissDet är ett himla jobb att sicksacka åtta meter krenelerad kant, många vändningar blir det! Det är förmodligen det första jag syr som jag inte gör klart allt i ett moment samma dag 🙂

Nu börjar det bli dags att sy ihop delarna: väggarna, kreneleringen och taket. Dags alltså att fundera på bästa sättet. Jag lutar åt att sy fast kreneleringen på väggarna först och sen sy fast taket utanpå, typ så här:

Jag funderar på om det går att klara sig utan den sömmen som går genom alla lager tyg. Den sys hursomhelst sist, så det är ju bara att prova. Går det så går det, det vore väldigt bra!

Fortsättning följer!