Att koppla grepp om en gnagare…

Ni vet när man börjar ett nytt spel av wordfeud, så dyker det upp någon med AIK-loggan som sin profilbild. Ni vet hur tävlingsinriktad man blir då?

Då kanske man får börja.

Då känns det bra att använda alla sina bokstäver i ett ord och trycka in en 62-poängare i första draget, bara för att lägga ribban på en rimlig nivå. Ni vet, eller hur?

(Vill ni spela mot mig (jag lägger inte alls bara 62-poängare) så ladda ner appen och leta upp StensboSara. Wordfeud är man-mot-man alfapet med 72 timmars betänketid. Hur kul som helst! Och man kan spela på svenska.) 

Annonser

Dags att styra upp samhället!

Norska butiker rensar bort krigsspel på dn.se

Jag känner en stor trygghet i att det nu blir svårare att köpa spelet World of Warcraft i Norge. Det känns extra fint att det görs av respekt för offren själva. De kanske inte kommer att uppmärksamma detta i så hög utsträckning, och norska dataspelsfantaster kanske ändå kan komma över spelet på annat håll, men man får inte vara petig när det gäller respektfulla gester. De är ju i alla fall välmenta.

Jag hoppas nu att spelet försvinner helt och hållet, och att de tolv miljoner som redan spelar det slutar genast. Det måste ju finnas ett stort antal blivande terrorister bland dem.

Nej, ni förstår säkert ironin i detta. Jag menar, om det var sant att dataspel påverkade människors beteende skulle vi ju ha en massa folk som var unga på 80-talet som sprang omkring i mörka rum med entonig musik medan de käkade piller och såg spöken. Jag menar, seriöst?

 

Feminism i Nintendo-världen

Jag vet inte om jag orkar bli upprörd över att av figurerna man kan välja mellan i Mario Kart är det fler reptiler än tjejer. En enda av karaktärerna är flickor. Givetvis kör hon en rosa bil och kastar slängpussar omkring sig.

Varför kan inte tjejer vara tuffa?

Det känns lite konstigt att det bland alla figurer finns en svamp, en drake/ödla, en taggig sköldpadda… och en tjej. Som att hon bara representerar sitt kön och inget annat. Rosa och slängpussar, var det. Suck.

Men jag vet inte om jag orkar bry mig. Då bryr jag mig mer om att det är ett jätteroligt, helt meningslöst, spel, som på nolltid konkurrerat ut Kalle kunskap i storebrors värld. Rackarns.

 

Fler argument mot TV-spel

Nej då, jag är ingen rabiat teknikmotståndare. TV-spel är säkert jättekul. Det var det i alla fall när jag var liten och vi hade en riktig klassiker:

Ack, Super Mario II, Agent X och Y, Track and field in Barcelona…

Sen dess har jag inte känt något behov av en spelkonsol. Jag är ingen gamer, tycker att Dairy Dash på datorn är kul, men förstår mig inte på alla konstiga strategi- och actionspel.

Jag antar att mina barn kommer att börja tjata vad det lider, precis som vi gjorde när vi var små. Jag har bara ett par invändningar.

Framför allt för att det är så himla dyrt. Gaaah vad såna prylar kostar, både konsolen och spelen.

Nu har jag fått en invändning till, framför allt eftersom vi bor i ett gammalt torrt trähus: lägenhetsbrand började i spelkonsol

Angry birds

Japp,  jag är en arga fåglar-nörd. Jag hittade spelet när det bara fanns en lite-version för android, men sen kom den fulla versionen (som är gratis om man har android, en anledning till att inte ha en I-fån), seasons-versionerna (kolla in den nya ”valentines day”), pc-versionen (har inte provat) och plyschleksakerna! (Det ska även komma till spelkonsollerna.) Nu när jag har spelat klart alla nivåer på telefonen ger det en märklig tillfredsställelse att dänga riktiga, fysiska fåglar på grisen.

Moahaha!

Nöff!