Årets ylle

Jag förstår att många (tvåtre stycken åtminstone) har undrat (kommit att tänka på minst en gång) varför jag inte har bloggat (skrivit för långt för facebook och twitter) på länge.

Här kommer svaret:

Förra året var första gången jag sydde medeltidskläder. Allt var i linne och bortsett från nybörjarmissen att sätta i kilar i avvikande färg var det ändå ok.

I år satsade jag på överkläder i ylle. Det var tydligen mycket sånt på 1300-talet. Maken fick en varm, mustig gul kjortel med röda kantningar på ärmarna (och i nederkanten så fort jag hinner) och själv kör jag på rött och blått. (För att vara helt ärlig tycker jag bättre om fallet och följsamheten i linnet, men ylle har en särskild känsla och …lyster… typ… som är speciell.)

Jag har i alla fall en vän som förstår vad jag har gjort. Inspirationen till hättan (eller säger man huvan?) kommer härifrån! (Hoppas vi ses på Gotland!) Det är mitt första försök, men en kul och enkel modell, så det kan nog bli fler huvor. (Hättor?)

Den är åtminstone handfållad. Då är det inte lätt att hinna blogga också!

I dare you! (tror jag)

image

”Brolles revansch”. Jag gillar den här bilden. Den säger något i stil med ”Jag gör som jag vill. Jag har stentuffa kläder och vita basketpjuck. Jag är tatuerad. Med ett hjärta. Jag är så himla kaxig, men jag vänder bort blicken. Problem? Här är kinden. Slå du. I dare you!”

(Dessutom har den en positiv bildriktning. Kolla linjen från högerdojjan till gitarrbandet. Fast vänster ben hade kunnat balansera bilden ännu lite bättre.)

Har jag tolkat för många bilder den här terminen?

Rapport

Ja just det, jag lovade en rapport.

Jag vann auktionen på den här:

vilket jag är väldigt glad för. Den här söta sockerskålen hör till mina favorit-tekoppar.

Däremot förlorade jag budgivningen på en sån här:

vilket var väldigt tråkigt eftersom jag har en blå, vilket är den vanliga färgen, och gärna hade haft en vit också. Till kaffe, måhända? Men vad gör man när det sitter någon och kastar in ett (säkert) skyhögt bud sista sekunden? Den som vann den hade säkert gått högre än jag i alla fall, men irriterande att sitta och sukta efter den hela dagen för att torska på målsnöret kl 23:52…

Vill du vara snäll? Säg till!

Jag har en nyhet: vi människor är inte perfekta!

Ibland händer saker som leder till saker. Helt normala människor kan av omständigheter bli trötta under en längre period, tappa tålamodet, missa en jacktvätt efter en utekväll eller trampa i en hundskit. Sånt händer.

Ser ni en sådan människa i er närhet, säg till på en gång. Det handlar ju ofta om ett ”olycksfall i arbetet” och är ju faktiskt inte alls pinsamt, egentligen. Sånt som händer bara. Säg till innan det blir en vana. Då kan man säga, i ett lättsamt tonfall, saker som ”du kanske ska gå hem och vila upp dig lite nu” eller ”var var du med jackan igår” eller ”vad har du klivit i”.

Tänk vad mycket svårare det är att säga åt en vän att hon eller han har verkat trött och grinig det senaste halvåret, eller att dojjan har luktat skit i två veckor.

Elakast är att inte säga något alls.

Så upptäcker ni något hos mig som verkar konstigt, säg till!  Och tack till er alla som gör era vänner och bekanta den tjänsten. Det kanske känns jobbigt, men det är värre att låta bli!

VM-skandal: Blake är kvinna

Vi har sett anklagelserna förut: kvinnliga löpare anklagas för att vara män. Nu har motsatsen inträffat. Dagens segrare i 100 meter för herrar är inte någon herre, utan en dam. Här är bildbeviset:

Vilken riktig karl har såna naglar?

I’m just saying.

 

(Innan någon börja oja sig över min bristande genusmedvetenhet vill jag poängtera att detta inlägg är baserat på ironisk humor.)

Romantik = omtanke

Jag tog lite ambitiöst på mig uppgiften att definiera kärlek för ett tag sedan. Nu har jag blivit inspirerad att låta turen komma till romantik!

Frieri via blogpost!

Romantik kan vara blommor och choklad, men förmodligen är det motsatsen. Min åsikt är nämligen att romantik är när man anstränger sig lite extra för någon annan. Man har tänkt till och ordnat något som passar just den specifika annan; man har gjort det personligt. En gåva, tycker jag, ska säga något om både mottagaren och givaren, och det är den nedlagda omtanken som gör romantiken.

Så hur är det då med blommor och choklad? Ja, om man ger en bukett av favoritblomman, eller lika många blommor som antalet dagar, veckor, månader, år, decennier… man har varit ihop, kanske. Om man ger bort den sortens choklad som tog slut först på festen där man träffades klassar jag det som romantik. En ask Aladdin och en färdig bukett från närmaste kvällsöppna mack är kanske bättre än inget, men kan nog ändå få vara…

Ny kärlek!

Lagom till att min förkylning verkar slå ut i full blom har jag en ny älskling att glädjas åt!

Den heter Swedish Grace, kommer från Rörstrand, och är den bästa vän jag kan få tag i (eftersom min riktiga favorit Blå Eld inte tillverkats sen 1971).

Jag tycker den är underbar, lätt, gracil, tunn, lagom stor och ligger fantastiskt i min hand. Mmmm!