Glädje och besvikelse

Sista kapitlet i bågbyggarserien. Bågen färdigställdes, till min omåttliga stolthet, men när jag spände den för att testa den slutliga dragstyrkan smällde den i ansiktet på mig. Den övre lemmen blev för svag efter den sista finputsningen och träet, som jag redan visste var för långt ifrån kärnvirke, gick av längs ådringen. 

Istället för att berätta om att 80-slippappret gick oväntat bra att slipa bort hyvelmärken med, istället för att visa en serie bilder på hur bågen böjde sig jämnare och jämnare i den sista finputsningen och istället för en fundering på om jag skulle ytbehandla med bivax eller en modern olja blir det bara funderingar på vad som gick fel. Var det helt enkelt ett för dåligt ämne, eller gjorde jag något annat fel? 

Jag avskyr känslan av att ha gjort något fel utan att veta vad det är och vad jag borde ha gjort istället. 

Jag får helt enkelt glädjas åt att jag ändå fick skjuta en pil med den och att den gick av nu och inte mitt under ett lajv eller en bågskyttetävling. Jag får se om jag orkar försöka igen senare. Kanske om jag hittar ett riktigt bra ämne. Nu behöver jag försöka lappa ihop min sårade stolthet och hitta peppen igen. 

Annonser

Uppskjutet pga klantighet

Idag kom strängarna jag beställt! (Ja, två, i olika längder, för säkerhets skull.)

De var för korta.

Det framgår mycket tydligt att strängar ska beställas efter bågens längd.

Synd att jag inte gjorde det.

Jag har ändå inte tid att hålla på med bågen just nu…

Och jag har inte hittat någon bagagevåg än!

Så det så!

#bah

Nästa avsnitt: Sträng och dragstyrka

Resan till Amerika

Så, ungefär 24 timmar efter att vi lämnade Södertälje där jag bor närmar det sig läggdags i Las Vegas. Årets längsta lördag…
  
En riktigt intressant detalj från Atlantflygningen var att vi den här gången höll oss precis framför mörkrets inbrott nästan hela vägen, så från min fönsterplats fick jag uppleva en 9 timmar lång solnedgång. 

  
Jag har också upptäckt en talang jag har; jag kan rulla ihop mig och få plats i en flygstol. Economy class.

  
Andra saker en kan göra på en 747a:

Studera molnformationer

Skratta åt syrrans Snobbenseriestrippar

Låtsas sova när syrran visar Snobbenseriestrippar

Äta chokladapelsiner (gäller oss som bunkrade på Heathrow)

Smuggla ner minivinflaskor i handbagaget

Spana efter isberg (över Grönland)

Träna koreografi

Begrunda kombinationen av berg och floders lopp och den mänskliga indelningen av åkrar i räta linjer

Retas med mamma (bara för att vi älskar henne så mycket!)

Ha kuddkrig med nackkuddarna

Ansluta till det flygande oändliga partyt (om en har gin eller vodka att bidra med) 

Hämta juice (tack Ann) (ginen och vodkan var slut) 

Lista ut hur födoämnena i kvällsmatslådan hör ihop

Berätta roliga historier (eventuellt för att retas med mamma (PUSS!))

Gör det bara

Ett mycket bra uttryck som jag snappat upp från min vän som fått det av en vän… Någon att säga till sig själv när huset behöver städas, maten behöver lagas eller packningen till Las Vegas behöver packas.

Det är i alla fall inte så svårt att packa till en resa med Rönninge Show Chorus. Förutom scenkläder, scensmink, scenskor och scenhårprodukter kommer jag mest att använda körens fritidskläder, för det är så roligt att visa upp min körtillhörighet. (Feelin terribly proud that the girl in the chorus is me!) Följaktligen är färgschemat för den medhavda garderoben tämligen simpelt:

img_2391
RSCs avancerade färgschema

Så nu ska jag bara välja väska, slänga ner alla svarta kläder jag äger, lägga i en tandborste och Be Done With It.

Gör det bara!

Dags att byta värld

Lajv är tusan ingen bra hobby för mig. Eller för bra kanske. Mitt problem är återinträdet till den verkliga världen. Jag har svårt att släppa min roll. Jag ägnar ohälsosamt mycket tid åt att tänka på vad jag kunde ha gjort annorlunda och bättre. Jag ägnar ännu mer tid åt att fantisera ihop allt möjligt till nästa lajv, vilket är rätt så meningslöst innan nästa lajv ens är utlyst. Dessutom har jag ju inte allt införlajv-fix och sömnadsarbete som kan distrahera. Jag kanske helt enkelt lajvar för sällan…

Fyra lajv, tre karaktärer. Alla mycket olika…
 
Så vad göra? Tja, dags att börja tänka på annat, för om två veckor börjar uppladdningen för barbershop-VM i Las Vegas! Det är alltså dags att gå från ylle, linne och päls till paljetter, lösögonfransar och övertoner. Nu går musiken i öronen och noterna står på pianot. Allt är på plats i mitt lilla dansrum i källaren. I oktober sitter allt perfekt!

Förra gången det begav sig blev det guld! Honolulu 2013

Golv

Golv. Bra grejer. Något som skyddar från markfukt och i viss mån från småkryp. Pavven kommer att behöva ett. 

Idag insåg jag mycket tydligt varför ett åttkantigt ekerhjulstält behöver ett formsytt golv: det är näst intill omöjligt att få till geometrin och symmetrin mellan tältpinnarna utan en mall. 

Iväg till biltema igen då, denna gång för att skaffa en liten presenning i rejäl duk som inte prasslar alltför mycket. 

Alla projekt växer. Det har jag vetat i många år nu. Ändå blir jag lika förvånad varje gång budgeten spricker…

Aningens otålig

Jag gillar idén med stora projekt som spänner över lång tid. Jag gillar bara inte att det går så långsamt!

Nu sitter alla tältpinnfästen på plats och jag har kunnat resa paviljongen som det ska göras för första gången! Jag trodde att fästena satt för högt, men de visade sig sitta perfekt till den mittstolpe jag har just nu. Pavven är hyfsat stabil så jag tror att den ska klara sig utan stormlinor. Så länge det inte stormar. Jag kanske ska förbereda fästen för linor att sätta dit vid behov. Jag ska nog också sondera terrängen på rejäla tältpinnar. 

  
Vad gör man annars när sommarvärmen försvann precis när tältpinneöglorna sitter på plats och pavven står uppe för impregnering? Impregnerar, såklart! Med en kupévärmare som håller temperaturen uppe, förstås. Nu är det 9 grader ute men 19 i tältet. Vad jag kan bedöma håller själva duken ca 15. Den är för övrigt rätt mycket gulare än förut, men det gör inget om det blir kvar. 

Ikväll när våra Eurovisiongäster gått hem tar jag in tältet för tork i badrummet och hoppas att vi inte vaknar bakis av lösningsmedel. Full fart på takfläkten!

Oändligt småpyssel

Japp, ”bara” är det som är träligast…

Pavven behöver fästen för tältpinnarna och efter diverse prov av hållfasthet bestämde jag mig för att göra åttkantiga tygbitar med hål för repöglor. Så här:  

Ett himla pill med nio dylika bitar att klippa, sätta i öljetterna i, sicksacka och få sisalsnöret genom hålen (med en extra metallbricka på baksidan som förstärkning). 

Nästa steg blev att bestämma hur högt upp fästena bör sitta. Om pavven alltid skulle resas på fotbollsplaner skulle jag gärna ha satt fästena där marken borde börja för att kunna använda tältpinnarna direkt i öglorna utan förlängning, men om den ska kunna resas på mer ojämn mark är det nog bäst med lite marginal. Fästena hamnade 1 dm högre än vad som borde behövas, hoppas att det räcker!

Första fästes fästes så här: 

 
Men sen insåg jag att all belastning hamnar på ovansidan och sydde fast nästa lite annorlunda: 

 
Det återstår att se vad som fungerar bäst. Fördelen med att sy saker är ju att det går att ändra…

Syndfull bebis

image

Jag blir sällan provocerad av sådant som står i länstidningen i Södertälje, lokaltidningar har väl inte riktigt den sortens journalistik. Den 23 augusti 2012 läser jag det här, på sidan två. Visserligen bara i förbigående, men ändå.

nu har Amanda renats från all synd hon bar på sedan födseln.

Ingen som har umgåtts med ett spädbarn kan väl rimligtvis anse att denna oskyldiga varelse bär på synd? Båda mina barn är döpta i en kristen kyrka, men inte var det för att rena dem från synd…

Vad har jag gjort för ont?

Jag är inte bara student och butiksbiträde, jag är mamma också. En rätt vanlig mamma, antagligen. Jag funderar över skola och fritid, jag blir glad när barnen är glada, jag blir ledsen när de gråter. Jag skrattar, skriker, får dåligt samvete, nattar, väcker, leker, kramar och pussar. Ni vet, allt det där som mammor gör. Så vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta?

image

Vilken mammahatare tycker att en maskin som sliter ut kroppshåren med rötterna är en trevlig present? Vem? Vem? Vem?