Glädje och besvikelse

Sista kapitlet i bågbyggarserien. Bågen färdigställdes, till min omåttliga stolthet, men när jag spände den för att testa den slutliga dragstyrkan smällde den i ansiktet på mig. Den övre lemmen blev för svag efter den sista finputsningen och träet, som jag redan visste var för långt ifrån kärnvirke, gick av längs ådringen. 

Istället för att berätta om att 80-slippappret gick oväntat bra att slipa bort hyvelmärken med, istället för att visa en serie bilder på hur bågen böjde sig jämnare och jämnare i den sista finputsningen och istället för en fundering på om jag skulle ytbehandla med bivax eller en modern olja blir det bara funderingar på vad som gick fel. Var det helt enkelt ett för dåligt ämne, eller gjorde jag något annat fel? 

Jag avskyr känslan av att ha gjort något fel utan att veta vad det är och vad jag borde ha gjort istället. 

Jag får helt enkelt glädjas åt att jag ändå fick skjuta en pil med den och att den gick av nu och inte mitt under ett lajv eller en bågskyttetävling. Jag får se om jag orkar försöka igen senare. Kanske om jag hittar ett riktigt bra ämne. Nu behöver jag försöka lappa ihop min sårade stolthet och hitta peppen igen. 

I väntan på strängen

Nej, jag är inte jätteduktig på att vänta. Jag gör det enkelt för mig och kör på färdig sträng till bågen och har beställt två i olika längder för att se vilken som passar bäst, men postgången från Stockholm är ju sååå långsam!

Under tiden har jag börjat med nockskårorna, som bågsträngen ska sitta i. Även där följer jag en beskrivning, men det var inte lätt att få till skåror som verkar kunna hålla en sträng på plats. Med lite modifieringar och tester med en för kort sträng från en annan båge tror jag att jag är något på spåret och låter det vara tills vidare. Jag har ingen som helst lust att ta för mycket. 


Nästa avsnitt (förhoppningsvis): Sträng och dragstyrka

Tillering

Inte den mest spännande rubriken, men ett ganska spännande moment för pilbågen. Det är nu bågens egenskaper bestäms – styrka, balans, hållfasthet… Ingen press, alltså!

För att kunna se om bågen böjer sig jämnt behövs en särskild ställning och en tillfällig sträng. De tillsammans gör det möjligt att kontrollera hur bågen böjs. Fast egentligen ser det ju ut som ett jättearmborst!

Första testet med tilleringsbrädan, bågen är fortfarande inte särskilt böjlig…

För att veta om bågen böjer sig jämnt används en rak träbit, ca 20 cm lång, som hålls under båglemmen. Där glappet mellan träbiten och bågen är mindre än på andra ställen behöver mer trä befrias från bågen.

Nu får det vara nog för idag. Den övre delen (vänster i bild) ser aningens jämnare ut än den nedre, men jag vill inte göra så mycket mer förrän jag vet dragstyrkan.

Det jag är osäker på är när det börjar vara möjligt att mäta bågens dragstyrka. Min tanke är att redan nu ordna en riktig sträng för att kunna få en uppfattning om hur mycket mer trä som ska hyvlas bort.

Förmodligen kommer mer än halva ämnet att ha försvunnit innan jag är färdig…

Det är ganska meditativt, på sätt och vis.

Nästa avsnitt: Strängen

Känslostormar

Jag sjunger inte för pengar eller berömmelse, jag sjunger för känslorna. Att få uppleva och dela med sig av glädje, kärlek, sorg, mod, nyfikenhet eller spänning i varje sång är alldeles underbart!

Vår nyaste ballad exempelvis är en kärleksbekännelse, vilket ger stora mängder iver, blyghet, sårbarhet, mod, växande självsäkerhet och förälskelse. Inte illa för en enda sång!

Idag fick jag uppleva lite fler känslor än jag bett om. En saknad och saknande familj och lite stukat självförtroende kan göra det mot en. Tack och lov torkar tårar, smink kan bättras, körsystrar stöttar och fina familjemedlemmar kommer med mat. Lite träning gör underverk för självförtroendet, så kvällens konsert gick jättebra. 

Känslorna just nu är trötthet och en aningens lättnad att äntligen få krypa ner under ett täcke och sova. Ska bara sminka av först!

  
Till mina barn och min man: JAG ÄLSKAR ER!

Att lämna hjärtat bakom sig

  
Idag tog jag av mig hjärtat. 

Det i Älvdalsporfyr (från Rännåsen) jag fick av min käraste för sisådär 17-18 år sedan och nästan alltid bär. Under den kommande veckan kommer det att vara så många tillfällen då privata smycken inte passar, så det känns tryggare att lämna det hemma. 

Ändå blev det så tydligt, så symboliskt. 

Jag har varit så upptagen med packning och repetitioner och paljetter och hårnät och whatnot att jag helt har bortsett från det viktigaste i mitt liv. Mina hjärtan. 

Ja, alltså, jag vet ju att jag klarar 10 dagar från familjen och jag vet att de klarar sig utan mig och jag vet att det här är stormen före lugnet, men idag insåg jag plötsligt att jag verkligen ska åka väldigt långt bort från mina hjärtan. Jag har lovat att ringa och messa och skypa så mycket jag kan. Dessutom har jag lovat att försöka blogga varje dag så att de kan läsa om vad vi gör, så kommande blogginlägg kommer förmodligen att sluta likadant: 

Till mina barn och kära make: jag älskar er!

Sex dagar, sju nätter

Snart lyfter vi!

Det slog mig precis att idag är sista lediga dagen innan resan till Vegas och barbershopVM. Dags att ta tag i sista shoppingen, skriva ut flygbiljetter, ta ner väskor från vinden, måla på RSC-loggan på den slitna tröjan, tvätta alla mina svarta kläder, vaddera hattaskarna, lägga alla paljetterna åt samma håll, putsa passet, putsa medaljen, pussa familjen…

Vad har jag glömt?

Dags att byta värld

Lajv är tusan ingen bra hobby för mig. Eller för bra kanske. Mitt problem är återinträdet till den verkliga världen. Jag har svårt att släppa min roll. Jag ägnar ohälsosamt mycket tid åt att tänka på vad jag kunde ha gjort annorlunda och bättre. Jag ägnar ännu mer tid åt att fantisera ihop allt möjligt till nästa lajv, vilket är rätt så meningslöst innan nästa lajv ens är utlyst. Dessutom har jag ju inte allt införlajv-fix och sömnadsarbete som kan distrahera. Jag kanske helt enkelt lajvar för sällan…

Fyra lajv, tre karaktärer. Alla mycket olika…
 
Så vad göra? Tja, dags att börja tänka på annat, för om två veckor börjar uppladdningen för barbershop-VM i Las Vegas! Det är alltså dags att gå från ylle, linne och päls till paljetter, lösögonfransar och övertoner. Nu går musiken i öronen och noterna står på pianot. Allt är på plats i mitt lilla dansrum i källaren. I oktober sitter allt perfekt!

Förra gången det begav sig blev det guld! Honolulu 2013

All denna geometri…

Hittills har jag bara kunna föreställa mig hur jag vill att taket ska bli, jag har inte kunnat hålla upp det för att se om det stämmer. Nu vet jag på ett ungefär, för de små påsarna som ska hålla fast ekerhjulen är klara.

Det var ett himla räknande och mätande, för taket är gjort av trianglar som sitter ihop och bildar trianglar på alla möjliga ledder, så att hålla reda på alla siffror och vinklar är en utmaning. Jag vet inte hur många gånger jag har använt Pythagoras sats de senaste veckorna. Hur som helst vågade jag till slut göra dessa pinnhållare, sy fast dem och såga till ekrarna till erforderlig längd, så nu vet jag att taket har potential att bli bra!

taket1
Notera ekerhållarpåsen längst ner till höger!

Nu börjar det vara dags att sy fast väggarna, impregnera dem, fixa tältpinnar och fixa en läderkon till toppen. Och säkert flera saker som jag inte tänkt på än. Det går framåt!

Ett nytt projekt

Ja jag vet, jag har alltid något nytt projekt på gång, men det är faktiskt sällan jag ger mig på något som är helt olikt allt jag gjort förut. Som att sy ett tält. Eller rättare sagt en lajvpaviljong. En liten. Pytteliten.

imageIdén kom sig av att dottern och jag ska på lajv i sommar! Efter mycket funderande kom jag fram till att det vore bäst att bo och sova utanför själva lajvområdet, men att ha ett litet crashplace inlajv också. Bra om man vill vila lite, dra sig undan regnet, äta lunch i lugn och ro eller kunna hålla ”hemliga” möten. En egen liten basecamp helt enkelt. Ett litet ett kan väl inte vara så svårt eller dyrt att sy, eller?

Så hur börjar man? Google is my friend. Tält, ryttartält, geteld, ulvudden, ekertält, klocktält, markisväv, tältduk, canvas, impregnering, sömmar, stolpar, spik, linor, färger… puh!image Eller varför inte gå till historiska källor? Det verkar som att ekertält var överlägset vanligast förr. Förr är medeltiden, typ. Det verkade vara ett bra val, hyfsat enkelt, praktiskt och stabilt. Bra med ekrar att hänga blöta kläder, varor till försäljning eller ampeln med rökelse. En okänd källa på nätet påstår att ett ekertält där väggarna är fastsydda i takduken inte behöver stormlinor. Jag hoppas att det stämmer och börjar skissa, räkna och beräkna.

IMG_1381Min första modell är fyrkantig och rödvit, eftersom tyget jag hittat till överkomligt pris var ljusrött och vitt. Jag tillverkar en modell 1:100, komplett med krenelering och dekorationer och gillar den.
Nästa steg är att göra en fullskalemodell av stommen och få en känsla för storlek och stabilitet, samt inhämta råd och tips av experter bland mina facebookvänner. Så långt är jag inte fullt övertygad, men tar ändå mod till mig att beställa tyget! Behövs det kan jag alltid stabilisera med fler stolpar senare, är min vaga tanke om konstruktionens rasrisk.

IMG_1364Tyget anländer (och väger 7,5 kilo, helt ok att bära på kortare sträckor) och under den sedvanliga väntetiden då det får ligga till sig lite (man kan ju inte bara börja klippa i det direkt, det är ju rent barbariskt!) får jag en ny bländande bra idé: Varför inte bryta väggarna lite och göra tältet åttkantigt? Det bör ju bli mycket stabilare med åtta ekrar, åtta naturliga fästpunkter i marken och en rundare form!

Sagt och gjort, nya skisser, ny modell och ny uppritning av hur tyget ska klippas. Fröjd och lycka, det beställda tyget räcker och det är bara att sätta igång! Efter att ha gjort ett mindre prov på hur man bäst syr ihop trianglar, förstås.

imageDet är förvisso inte bara att sätta igång, att sätta saxen i en massa nytt tyg till ett nytt projekt där en hel del kan gå fel är lite läskigt. Först måste man hämta den fåniga yllemössan och ta en saxångestselfie. Sen så…

Så vad har jag gjort idag då? Klippt det vita tyget till väggarna i tvåmetersbitar och sytt ihop med något slags fällsöm (tror jag), IMG_1378klippt ut åtta ljusröda trianglar, sicksackat dem och sytt ihop sex av dem. Just nu verkar det som att taket håller på att få en mindre omkrets än väggarna (jag som har tagit i så rejält med sömsmånen!) men jag tänker mig att det ska gå att ordna upp senare. Det är hur som helst för sent att klippa trianglarna större…

Min plan är nu att sy klart tältduken för att sedan sätta igång med stommen. Jag föreställer mig att det är lättare att anpassa träbitar än att sy om ett tält. Jag hoppas att jag har rätt!

Fortsättning följer!

 

IMG_1373
Invirad i 6 meter bomullscanvas 🙂

Sååå tlött…

Ja, jag skrev ju aldrig om själva körfinalen. Det beror mest på att det kommenterades så friskt på både Twitter och Facebook att det liksom inte fanns något kvar att säga. Åtminstone inget som jag orkar gå in på i detalj.

Vi vann tävlingen, vi vann publikens pris och vi vann kändispriset. Vi satte nytt poängrekord med sisådär 50 poäng. Det var en magisk kväll som avslutade den magiska veckan.

Just nu är jag så tlött så tlött. Jag har de senaste dagarna varit med om en av de största urladdningarna av energi i mitt liv. Klockan är 14:42, men mitt huvud säger kvart i två på natten. Vi har rest i ett dygn. Jag vet att jag borde hålla mig vaken nu, men soffans kuddar är så frestande.

Det här är riktigt jobbigt.