En kista full av minnen

Det är dags att storstäda loftet. Min favoritplats i huset som jag har lagt beslag på som hobbyrum/syrum/hantverkshörna. Det börjar bli så fullt och rörigt att det är svårt att se symaskinen, så nu krävs det en ordentlig genomgång av alla gamla påsar spilltyg och liknande som inte behöver sparas. 

Jag började med kistan. 

Visst har jag några moderna tyger och trasiga kläder som inväntar lagning, men det mesta är till lajv – tyger, skinn, päls och några udda plagg som blivit liggande. Jag var beredd på att behöva avgöra vilka tygbitar som skulle sparas och vilka som skulle slängas. Jag var inte beredd på minnena som sköljde över mig. 

Min lajvkarriär är inte särskilt lång. Den började på våren 2014, men ändå känns det som en evighet sedan. Det beror antagligen på att min första roll ligger i malpåse sedan 2015. En roll som blev så levande och verklig för mig att hon känns som en gammal vän. 

När jag började skala av lager efter lager av tygbitar kom alla minnen tillbaka. En liten bit rutigt tyg var spill från min första 300-talstunika. En bit vitt ylle påminde om min första lajvmössa. En bit kaninpäls påminde om huvan jag fodrade för att inte frysa på aprillajvet. 

Långt ner i kistan hittade jag några intressanta prover. Mössprover, av skiftande kvalitet…


Lustiga mössor är lite av en grej i vissa lajvkretsar. Jag gjorde mitt bästa för att anamma detta, med skiftande resultat…

När alla mina lajvroller passerat i form av tygspill, ritningar, broderimönster, brickbandsprover och mösstoiler hittade jag något jag inte sett på länge. 

Botten på kistan!


Doft av citronella och lavendel dröjer sig kvar i kistan som är redo att fyllas på med nya minnen!

Annonser

Sommar

Inte för att sommaren är slut, men semestern är det. Innan hösten drar igång med härliga ungar, kollegor, körkompisar, nya sånger och äventyr med familjen vill jag sammanfatta lite, bara som ett sätt att se att det faktiskt har hänt en del, även om det känns som att det gått fort.

Det är mest för min egen skull, så jag tar inte illa upp om du går och gör något annat nu.

Kvar? Ok, då kör vi en liten bildkavalkad.

Kickar igång semestern med en liten liten glass!
Spel är kul året om. Drakborgen t ex.
Kul form på Tom Tits. (Ikosaeder, om jag inte missminner mig.)
Det blev en dryg mil och en natt på Anebyleden och alla var faktiskt på bra humör så gott som hela tiden!
Jo snickarn, vi har ett litet takproblem…
Om det är kallt i vattnet går det ju att kasta frisbee istället.
Anebysjön. Avkopplande ställe för både mete och kanotpaddling.
Vad är det med Gröna Lund och stora förpackningar?
Det blev en dag på Liseberg också. Så här glada var vi efteråt, trots lite regn. Bergochdalbanor ❤
Gotland bjuder alltid på mycket kul. Ruiner, raukar, gycklare, tornerspel, sol och bad…
Har man en dotter som min är det bara att vänja sig vid sånt här. Det brukar ju gå bra…
Skärmklipp 2017-08-13 21.27.05
TRiX eldshow i Nordergravar är en klassiker och ett måste!
Min favoritbild från årets medeltidsvecka. Robert har dragit med mig på mycket kul och det är alltid roligt att ses! (Foto: Anna Rosengren)
Augustikväll med te, gotländsk gårdshonung och en favoritfilm. Min idé om riktigt mys.

Nu väntar en spännande termin. Ny tävlingsballad, dop och bröllop, vissa att sjunga på, julkonserter och kanske något litet lajv. Bland annat…

See you around peeps!

En mycket myckig dag

Vissa lediga dagar vaknar jag, fördriver tiden med just inget särskilt, tittar på klockan, inser att den är 16:42 och det är dags att fixa middag. Andra dagar innehåller lite mer. 

Idag ljöd reveljen 05:00, båten till Visby gick 7:30 och runt 11:30 var första glassen uppäten. Resten av familjen hade kul på Fenomenalen medan jag hängde med vänner i medeltidsoutfit och drack flädersaft på Kapitelhusgården. En mycket sen lunch åts på en uteservering på Stora Torget och efter strosande och mysande och lekande i stan for vi till vandrarhemmet i Hejde för incheck, uppackning, bäddning och hängmatteliggning innan middagspicnic vid havet och en upplaga av årets tornerspel i eldars sken. Bara som av en händelse blev det en träff med syrran och gudkusinen också. Puss på er! En klar fullmåne lyste sedan upp hela vägen till Fårö!

Vårt rum: Fårö. Granne med rummen Lummelunda och Slite

I lugn och ro lyckades vi fylla dagen med sådan myckighet att det nu är lite svårt att föreställa sig att det fortfarande är samma dygn som vi vaknade hemma i Södertälje. (Och få inga idéer nu, vi har folk som ser efter både hus och husdjur!)

Godnatt, sov gott, dröm sött och må morgondagen bringa oss alla nya mängder myckighet!

Färdig!

Alexanderklänningen är klar – helt klar med alla sömmar fällda och alla trådändar avklippta – en vecka efter att jag fick idén och satte igång. Jag är riktigt nöjd!

Som tagen direkt ur Romance of Alexander, 1338-1344

Några saker jag har lärt mig på vägen:

  • Även fast det tar längre tid att sy för hand än på maskin är det förmodligen konstruktion och mönster som tar längst tid. Den här klänningen har, bortsett från ärmarna, en mycket enkel konstruktion (raka stycken och kilar) och var därför förhållandevis snabb att färdigställa.
  • Det går inte (vad jag vet) att göra ärmar utan minsta veck under, inte om jag vill kunna röra mig. 
  • Tighta ärmar är snyggt, men opraktiskt. 
  • Den djupa båtringningen är snygg, men opraktisk. 
  • Att bära haklin utan hätta att nåla fast det i är opraktiskt. Snyggheten har vi säkert olika uppfattning om. 
  • Att ha klänningsfållen nere vid tårna är snyggt men… ja, ni vet. 
  • All denna opraktiskhet tyder på att det antingen är en konstnärlig försköning av verkligheten eller ett mode som bars av folk som inte behövde röra på sig så mycket. Det senare styrks av att illustrationen kommer från en av Alexanderromanserna, en berättelse om Alexander den Stores liv, och förmodligen avbildar hov- eller adelsfolk. 

Jag vill också notera att illustrationens färger är blekare än min klännings. Givetvis hade jag gärna sytt i exakt de färger som bilden har, men i brist på sådant tyg intalar jag mig att illustrationen var lika färgstark för 700 år sedan. 

Jag är heller inte så slängd i hårflätning på mig själv, så jag förenklar lite. Liksom tekniken i att få haklinet snyggt – jag kommer säkert att fuska med säkerhetsnålar i nacken, tanken är ju ändå att det ska hålla i flera timmar, inte bara för ett foto.

Det ska bli riktigt roligt att besöka medeltidsveckan i en kreation som har en verklig förlaga!

Den omöjliga klänningen

Fyra utmaningar i en, det går väl inte? Fyra saker jag aldrig gjort förut:

  1. Sy en klänning efter en illustration i ett 1300-talsmanuskript.
  2. Sy den helt och hållet för hand. 
  3. Sy den på bara en vecka. 
  4. Använd bara material som redan finns hemma. 

Ur Romance of Alexander, 1338-1344. Den berättar om Alexander den Stores liv. Min utvalda dam står längst till höger.
Att utgå från ett manuskript är ett intressant sätt att tolka historien. Konstnären kanske inte eftersträvade exakthet i sin avbildning av verkligheten, liksom motivet kanske inte är representativt för livet i 1300-talets början. Jag är medveten om detta när jag väljer att återskapa denna konstnärs återskapning. Därför är jag mer intresserad av utseendet än av korrektheten. Jag fuskar, mest med ärmarna, eftersom jag på sätt och vis illustrerar en illustration.
Jag har redan skrivit om projektets början och hur jag fick ihop konstruktionen på en dag. Efter det har jag fållat alla fållar, fällt några sömmar och fixat ärmarna. Nederdelen av ärmarna är smala och utsätts för stora påfrestningar av armbågen när jag böjer armen. De kan demonstrera att en handsöm i lintråd är starkare än ylletyget. Det fick bli en linneförstärkning på armbågens insida. 


Nästa steg var att sätta dit tippets – de vita tygremsor som hänger från armbågarna. Jag har ägnat mycket tid åt att titta på bilder från samma och andra samtida manuskript för att lista ut om det är troligast att baksidan på dessa tippets är vita eller i det röda klänningstyget. Jag är inte helt säker, men valde helvitt, då jag tolkat flest bilder på denna typ som helvita. Jag har två vita tyger, linne och ett stickat ylletyg. Inget av dem känns helt rätt, så jag valde helt enkelt yllet, det tror jag faller snyggast. Om jag någon gång kommer över bättre tyg kan jag enkelt byta ut dem senare. 

Så bredd och längd på tippetsen då? Jag mätte damen på bilden, räknade om henne till min längd och gjorde samma uträkning för tippetsen. De blev 60 cm långa och 4 cm breda. 4 cm kändes väldigt smalt, men jag insåg att hela bilden är smal. Damen har en midja på motsvarade 40 cm. Då min är närmare det dubbla dubblade jag även tippetsens bredd. De kanske blev lite väl breda, men det går ju att åtgärda lätt. Även formen på dess ändar lämnar utrymme för tolkning. Efter mer bildresearch valde jag rundade spetsar. 

Det jag har kvar att göra är att fälla kvarvarande sömmar (de flesta), lära mig fläta håret och ordna ett haklin. Det får bli morgondagens projekt. Nu är jag nöjd för idag!


Omöjligt är bara en åsikt…

Ingen panik

Just nu ägnar många medeltidsfantaster sig åt vad de kallar för att ”paniksy”. Medeltidsveckan är bara en vecka bort och det finns alltid något att göra färdigt. Själv hade jag inte tänkt sy något nytt alls till veckan i år, familjen ska bara vara på Gotland i fem dagar och vi kommer inte vara på medeltidsmaknaden varje dag, men ibland blir det inte som man tänkt sig…

Mitt stora sommarprojekt med lajvförberedelser blev inte av, så jag har varit rätt så rastlös från och till, särskilt senaste veckan. Häromdagen råkade jag på en manuskriptbild från 1300-talet som jag visserligen har sett förut, men inte tänkt på att använda mig av. 


Nu plötsligt insåg jag att jag har passande tyger liggande, tyger jag haft i ett par år utan att ha någon plan för. Igår lade jag ihop ett och ett och satte igång!


Från en tygbit med kritstreck till de första sömmarna, från utseende av en byxdress till mina första infällda kilar, från ett gammalt klänningsmönster till personlig ärmtoile, från morgon (nåja, strax efter lunchtid iaf) till läggdags…

Jag är rätt nöjd med vad jag lyckades åstadkomma på bara en dag. Helt och hållet för hand. 


Några finjusteringar, vita tippets (de långa tungorna på ärmarna), rutiga långa ärmar (ja, det blir fuskärmar istället för hel underklänning för nu) och ett haklin så är jag hemma sen. Och så förstås alla fållar att fålla och sömsmåner att fälla. Men jag har förstått att det är det båtresan är till för. Att paniksy. 

Glädje och besvikelse

Sista kapitlet i bågbyggarserien. Bågen färdigställdes, till min omåttliga stolthet, men när jag spände den för att testa den slutliga dragstyrkan smällde den i ansiktet på mig. Den övre lemmen blev för svag efter den sista finputsningen och träet, som jag redan visste var för långt ifrån kärnvirke, gick av längs ådringen. 

Istället för att berätta om att 80-slippappret gick oväntat bra att slipa bort hyvelmärken med, istället för att visa en serie bilder på hur bågen böjde sig jämnare och jämnare i den sista finputsningen och istället för en fundering på om jag skulle ytbehandla med bivax eller en modern olja blir det bara funderingar på vad som gick fel. Var det helt enkelt ett för dåligt ämne, eller gjorde jag något annat fel? 

Jag avskyr känslan av att ha gjort något fel utan att veta vad det är och vad jag borde ha gjort istället. 

Jag får helt enkelt glädjas åt att jag ändå fick skjuta en pil med den och att den gick av nu och inte mitt under ett lajv eller en bågskyttetävling. Jag får se om jag orkar försöka igen senare. Kanske om jag hittar ett riktigt bra ämne. Nu behöver jag försöka lappa ihop min sårade stolthet och hitta peppen igen. 

Strängar och dragstyrka

Så: de rätta strängarna kom i fredags, men på grund av orsaker (fest i huset och efterföljande trötthet) har jag inte tagit tag i det avslutande finputsandet på bågen. 

Det jag har gjort är att testa dragstyrkan och skjuta en pil!

Skottet? Med bofferpil, i trädgården, mitt under kalaset. Jag var rädd att skjuta för långt, så därför blev det kort. Men rakt! Och handtaget, för er som oroat er, har ännu inte visat tecken på att spricka. 

Digital bagagevåg inhandlades, praktiskt att den kan mäta pound så jag slipper hålla på att räkna om. Först ett test med den längsta strängen:


Typ 20 pound. Mindre än jag trott, men det var ändå en 69-tumssträng till en 67,5-tumsbåge. Dags alltså att testa 68-tumssträngen:


21 pound. Ingen jätteskillnad. 

Bågen blir alltså lite svagare än jag tänkt. Lärdomen av det? Börja testa dragstyrkan tidigare i processen, innan så mycket trä är borthyvlat. 

Nåväl, 20# får duga för min första egenbyggda båge. Jag får se det som en fördel att jag kan dra hur långt jag vill utan att bågen blir för stark. Nu hoppas jag bara att jag kan få den att böja sig riktigt jämnt och slipa den riktigt fin utan att försvaga den allt för mycket.

Snart klar!

Uppskjutet pga klantighet

Idag kom strängarna jag beställt! (Ja, två, i olika längder, för säkerhets skull.)

De var för korta.

Det framgår mycket tydligt att strängar ska beställas efter bågens längd.

Synd att jag inte gjorde det.

Jag har ändå inte tid att hålla på med bågen just nu…

Och jag har inte hittat någon bagagevåg än!

Så det så!

#bah

Nästa avsnitt: Sträng och dragstyrka

I väntan på strängen

Nej, jag är inte jätteduktig på att vänta. Jag gör det enkelt för mig och kör på färdig sträng till bågen och har beställt två i olika längder för att se vilken som passar bäst, men postgången från Stockholm är ju sååå långsam!

Under tiden har jag börjat med nockskårorna, som bågsträngen ska sitta i. Även där följer jag en beskrivning, men det var inte lätt att få till skåror som verkar kunna hålla en sträng på plats. Med lite modifieringar och tester med en för kort sträng från en annan båge tror jag att jag är något på spåret och låter det vara tills vidare. Jag har ingen som helst lust att ta för mycket. 


Nästa avsnitt (förhoppningsvis): Sträng och dragstyrka