Utmaningar

Hur mycket nytt kan en mänsklig hjärna ta in? Hur fort?

Hur mycket påverkar vanan? Åldern?

Jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Jag har oftast fått näst högsta betyg bara genom att lyssna och förstå, så jag har aldrig behövt plugga särskilt hårt. Jag har ingen rutin på det för jag har aldrig brytt mig om att sikta på högsta betyg när höga känns tillräckligt.

Jag har alltid haft lätt för mig i kören, där alla noter, ord, andningar, dynamikändringar och rörelser ska sitta utantill. Jag har sällan behövt träna särskilt mycket hemma. Har ingen vana för det.

Plötsligt står jag inför en utmanande hösttermin. Kören rivstartade med tre nya låtar redan från första repet. Koreografi på en av dem kommer om en vecka. Mitt yrkesliv är ännu mer hektiskt med två utmaningar: en kurs i teckenkommunikation och framför allt en universitetskurs i att handleda förskollärarstudenter under deras praktik.

Jag har märkt att nya körlåtar tar längre och längre tid på sig att fastna i minnet. Jag måste faktiskt öva på dem, medvetet med olika metoder och strategier.

Så om jag är lite nervös för nya universitetsstudier? För hur mycket arbete de kommer att kräva, hur många nya metoder och strategier jag behöver ta till, samtidigt som jag arbetar, och sjunger, och umgås med mina nära och kära?

Lite kanske.

Men det ska bli intressant också.

Annonser

Back to the States

För ett år sedan tävlade jag med min kör Rönninge Show Chorus i de internationella mästerskapen, VM om du vill, i barbershopsång i Honolulu, Hawaii. (Det går att läsa om här)

Vi vann.
Vi vann stort.
Vi blev barbershopvärldens rockstjärnor.

Nu är vi tillbaka, för de avgående världsmästarna får alltid sjunga en sista gång som regerande mästare mellan körernas semifinal och final. Dessutom förväntas de hålla en master class om hur de lyckades ta sig till toppen. Det är vad vi ska göra den här veckan.

De avgående mästarna förväntas visserligen inte sjunga på en konsert sent på kvällen dagen innan konventet, hålla en klass tillsammans med en annan kör två dagar innan konventet eller sätta upp en egen show på Carnegie Hall tre dagar före konventet. Det har vi bara gjort ändå.

20141104-015047.jpg
I Carnegie Hall, sista repet före första ombytet

Några har frågat hur vi orkar med allt.
Jag har svarat att vi är duktiga på att slappna av när vi får chansen.
Oftast stämmer det. Just nu är klockan 01:55 och jag skriver hellre än sover, men ibland är artistlivet hårt. Idag har jag missat två chanser till skypeande med min familj med små marginaler. Igår missade jag också en chans. Det sliter lite, även om jag vet att de har det bra. Puss på er!

Imorgon fortsätter det inte så glamourösa artistlivet med arbetet att stoppa ca 130×2 papperslappar i plastfickor för att sedan sortera dem i någon genomtänkt ordning för enkel distribution till alla körmedlemmar. Dags att sova nu alltså.