Den omöjliga klänningen

Fyra utmaningar i en, det går väl inte? Fyra saker jag aldrig gjort förut:

  1. Sy en klänning efter en illustration i ett 1300-talsmanuskript.
  2. Sy den helt och hållet för hand. 
  3. Sy den på bara en vecka. 
  4. Använd bara material som redan finns hemma. 

Ur Romance of Alexander, 1338-1344. Den berättar om Alexander den Stores liv. Min utvalda dam står längst till höger.
Att utgå från ett manuskript är ett intressant sätt att tolka historien. Konstnären kanske inte eftersträvade exakthet i sin avbildning av verkligheten, liksom motivet kanske inte är representativt för livet i 1300-talets början. Jag är medveten om detta när jag väljer att återskapa denna konstnärs återskapning. Därför är jag mer intresserad av utseendet än av korrektheten. Jag fuskar, mest med ärmarna, eftersom jag på sätt och vis illustrerar en illustration.
Jag har redan skrivit om projektets början och hur jag fick ihop konstruktionen på en dag. Efter det har jag fållat alla fållar, fällt några sömmar och fixat ärmarna. Nederdelen av ärmarna är smala och utsätts för stora påfrestningar av armbågen när jag böjer armen. De kan demonstrera att en handsöm i lintråd är starkare än ylletyget. Det fick bli en linneförstärkning på armbågens insida. 


Nästa steg var att sätta dit tippets – de vita tygremsor som hänger från armbågarna. Jag har ägnat mycket tid åt att titta på bilder från samma och andra samtida manuskript för att lista ut om det är troligast att baksidan på dessa tippets är vita eller i det röda klänningstyget. Jag är inte helt säker, men valde helvitt, då jag tolkat flest bilder på denna typ som helvita. Jag har två vita tyger, linne och ett stickat ylletyg. Inget av dem känns helt rätt, så jag valde helt enkelt yllet, det tror jag faller snyggast. Om jag någon gång kommer över bättre tyg kan jag enkelt byta ut dem senare. 

Så bredd och längd på tippetsen då? Jag mätte damen på bilden, räknade om henne till min längd och gjorde samma uträkning för tippetsen. De blev 60 cm långa och 4 cm breda. 4 cm kändes väldigt smalt, men jag insåg att hela bilden är smal. Damen har en midja på motsvarade 40 cm. Då min är närmare det dubbla dubblade jag även tippetsens bredd. De kanske blev lite väl breda, men det går ju att åtgärda lätt. Även formen på dess ändar lämnar utrymme för tolkning. Efter mer bildresearch valde jag rundade spetsar. 

Det jag har kvar att göra är att fälla kvarvarande sömmar (de flesta), lära mig fläta håret och ordna ett haklin. Det får bli morgondagens projekt. Nu är jag nöjd för idag!


Omöjligt är bara en åsikt…

Annonser

Krenelering

den övre delen av en försvarsmur utformad med tinnar och mellanrum som användes som skottöppningar i äldre tiders borgar och försvarsanläggningar. Krenelering förekommer också som ren dekoration inom den romantiska arkitekturen

– Wikipedia

Om du någon gång ritat en borg eller ett slott har du nog ritat krenelerade murar. Klassiskt. Detta regelbundna mönster används ofta som dekoration på mer eller mindre korrekta återskapningar av medeltida kläder. Detta mönster syns också ofta på medeltidsinspirerade tält, även om källmaterialet för detta verkar vara mycket skralt, snarare verkar tält ha varit målade.

paviljong och mur
1300-talsillustration (Romance of Alexander) av dekormålat tält. I bakgrunden kan krenelerade slottsmurar anas.

Eftersom jag håller på med en historiskt inspirerad paviljong, främst tänkt att användas hemma och på lajv, följer jag glatt det vedertagna uttrycket för ”medeltid” och gör krenelerade kanter på paviljongens tak.

Detta är roligt och fint, men ger en hel del extrajobb. Till att börja med funderade jag länge på hur jag skulle lösa kanterna. Skulle jag fålla det tjocka stela tyget, fodra det med något eller bara sicksacka kanterna? Lösningen kom med den lokala tygbutikens realåda med sytråd. För 10:- köpte jag två rullar tråd i helt perfekt färg och kunde sicksacka kanterna synligt men nästan osynligt!
Dags att klippa. Fast först rita ut mönstret.

IMG_1423

IMG_1425

 

skissDet är ett himla jobb att sicksacka åtta meter krenelerad kant, många vändningar blir det! Det är förmodligen det första jag syr som jag inte gör klart allt i ett moment samma dag 🙂

Nu börjar det bli dags att sy ihop delarna: väggarna, kreneleringen och taket. Dags alltså att fundera på bästa sättet. Jag lutar åt att sy fast kreneleringen på väggarna först och sen sy fast taket utanpå, typ så här:

Jag funderar på om det går att klara sig utan den sömmen som går genom alla lager tyg. Den sys hursomhelst sist, så det är ju bara att prova. Går det så går det, det vore väldigt bra!

Fortsättning följer!