Utmaningar

Hur mycket nytt kan en mänsklig hjärna ta in? Hur fort?

Hur mycket påverkar vanan? Åldern?

Jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Jag har oftast fått näst högsta betyg bara genom att lyssna och förstå, så jag har aldrig behövt plugga särskilt hårt. Jag har ingen rutin på det för jag har aldrig brytt mig om att sikta på högsta betyg när höga känns tillräckligt.

Jag har alltid haft lätt för mig i kören, där alla noter, ord, andningar, dynamikändringar och rörelser ska sitta utantill. Jag har sällan behövt träna särskilt mycket hemma. Har ingen vana för det.

Plötsligt står jag inför en utmanande hösttermin. Kören rivstartade med tre nya låtar redan från första repet. Koreografi på en av dem kommer om en vecka. Mitt yrkesliv är ännu mer hektiskt med två utmaningar: en kurs i teckenkommunikation och framför allt en universitetskurs i att handleda förskollärarstudenter under deras praktik.

Jag har märkt att nya körlåtar tar längre och längre tid på sig att fastna i minnet. Jag måste faktiskt öva på dem, medvetet med olika metoder och strategier.

Så om jag är lite nervös för nya universitetsstudier? För hur mycket arbete de kommer att kräva, hur många nya metoder och strategier jag behöver ta till, samtidigt som jag arbetar, och sjunger, och umgås med mina nära och kära?

Lite kanske.

Men det ska bli intressant också.

Annonser

En felv, en fengel och ett färdigt projekt

Att bli färdig med ett projekt, helt färdig utan minsta fåll eller taklist kvar, är en fantastisk känsla. Att dessutom få ett tillfälle att peka på något och säga ”se, det här var vad det var menat för” känns ännu bättre.

Minipaviljongen är klar och har fått tjäna sitt syfte. Den 6-9 juli 2016 stod den uppe på lajvet Den Blinde Väktarens Spegel i Lazaruskampanjen och tjänade som fast punkt åt felven (rävalven) Rhevenil och hennes ängladotter Azari.

IMG_0145
Pavven (och felvöronen) på plats kvällen innan lajvet och jag hjälper tältgrannen att bygga bänkar.

Det faktum att dottern och jag förmodligen inte tillbringade mer än 15 minuter i tältet totalt under hela lajvet och att det mest fick tjäna som förråd till båge, pilar och husgeråd anser jag inte ha någon betydelse i det här fallet. Det var så häftigt att se det på plats och veta att jag gjort allt själv och lyckats. Dessutom var det faktiskt en person (av ca 600) som kopplade ihop rävsiluetten med mitt halsband!

IMG_0163
Min lilla fengel (felvängel) Azari hade det mysigare i en hög med nyslaget gräs!

Rävpavven kommer förmodligen att leva resten av sitt liv som lektält på landet (om ingen vill låna det till något annat lajv) för rent krasst var det inte värt besväret att frakta det fram och tillbaka, men jag ångrar inget. Det var ett jätteroligt projekt!