När sorgen har gått hela cirkeln

Ibland blir man så ledsen att det känns som att det aldrig kommer att gå över. Man ältar samma fraser om och om igen som om man måste gnugga in smärtan riktigt ordentligt, som om det inte räcker att gråta, som om man måste övertyga sig själv om hur hemskt det är.

Det är ingen idé att bita ihop. Visst kan man kanske göra det ett tag. Man kanske är tvungen av situationen, men om det alls går, går det bara en stund.

Men tänk så finurlig kroppen är! Det går över! Man orkar inte vara förtvivlad hur länge som helst. Min erfarenhet är att kroppen inte pallar mer än två timmars hysterisk gråt eller en dags molande magvärk, sen tar det stopp.

Jag vill påstå att det som återstår på andra sidan sorgen är perspektiv. Man inser att vardagens små bekymmer är bagateller.
Om man är ledsen för att någon kär har gått bort tvingas man inse att livet trots allt går vidare även fast saknaden alltid finns kvar.
Om man är ledsen över ett pågående problem som inte verkar vilja ta slut tvingas man inse att det trots allt ”bara” är ett problem. Man gör vad man kan för att lösa det, mer kan man inte göra.
I båda fallen får man känna att det är okej att vara ledsen. Det känns bättre sen, när sorgen har gått runt hela cirkeln.

Annonser