Bågskyttetävling på Engsö medeltidsdagar? Låter jättekul! Jag lajvar ju bågskytt så ofta jag kan. Historisk klädsel, historisk båge, bjud på dig själv. Inget kan gå fel!
Förutom att jag nästan aldrig skjutit med skarpa pilar. Inte med mina bågar i alla fall. Kanske läge att öva lite.
Sagt och gjort. Fixa ett mål. Hitta en plats. Börja skjuta. Målet består av styrofoam, en skiva golvisolering duger bra, och en fasttejpad måltavla. Platsen blev Multibanan i Ragnhildsborg, en backig skogsglänta med många naturliga pilfång. Folktom en lördagkväll i maj och tyst och lugn bortsett från fågelkvittret.
Värt att komma ihåg är att mina bågar är köpta för att se bra ut på lajv. De har inga nocklägen, bara en av dem har en hylla och båda är egentligen lite för små med för kort drag för mig. Pilarna har jag fjädrat, lindat och monterat spetsar på själv. Inga precisionsinstrument för en tävlingsskytt alltså. Egentligen. Så jag blev väldigt nöjd med de första fem pilarna på sju meters håll. (Målet är 60 cm i diameter.)
Glad i hågen ökade jag avståndet till tio meter. Och lyckades ännu bättre!
Så varför inte gå upp på femton?
All over the place… Men efter några vändor till fick jag ihop träffbilden igen, om än inte riktigt i mitten av tavlan…
Nåväl. För att vara första seriösa träningen är jag ändå nöjd. Då framför allt min långbåge är för liten för mina gorillaarmar och därmed blir väldigt tung att dra märker jag att jag tröttnar fort och skjuter sämre och sämre efter relativt få skott. Jag är ändå nöjd med att ha skjutit 75 skott i tavlan och bara 5 utanför. Och det är några veckor kvar till tävlingen. Oceaner av tid att öva på!
Hur mycket nytt kan en mänsklig hjärna ta in? Hur fort?
Hur mycket påverkar vanan? Åldern?
Jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Jag har oftast fått näst högsta betyg bara genom att lyssna och förstå, så jag har aldrig behövt plugga särskilt hårt. Jag har ingen rutin på det för jag har aldrig brytt mig om att sikta på högsta betyg när höga känns tillräckligt.
Jag har alltid haft lätt för mig i kören, där alla noter, ord, andningar, dynamikändringar och rörelser ska sitta utantill. Jag har sällan behövt träna särskilt mycket hemma. Har ingen vana för det.
Plötsligt står jag inför en utmanande hösttermin. Kören rivstartade med tre nya låtar redan från första repet. Koreografi på en av dem kommer om en vecka. Mitt yrkesliv är ännu mer hektiskt med två utmaningar: en kurs i teckenkommunikation och framför allt en universitetskurs i att handleda förskollärarstudenter under deras praktik.
Jag har märkt att nya körlåtar tar längre och längre tid på sig att fastna i minnet. Jag måste faktiskt öva på dem, medvetet med olika metoder och strategier.
Så om jag är lite nervös för nya universitetsstudier? För hur mycket arbete de kommer att kräva, hur många nya metoder och strategier jag behöver ta till, samtidigt som jag arbetar, och sjunger, och umgås med mina nära och kära?
Ibland är det lite jobbigt att få upp ögonen för saker. Min reflektion på temat handlar om sångtexter. Råkat ut för det någon gång? En bra låt med schysst sound, bra sångare, en riktig feel good-låt, visar sig vid en närmre lyssning framföra något som inte var fullt så schysst.
Som till exempel en sång jag har lyssnat på rätt länge, sedan jag först blev bekant med Alison Krauss: ”Baby now that I’ve found you”. Vacker och söt kärleksvisa. Mm. Om man gillar någon som inte kan släppa taget även vid mycket tydliga avvisanden… Creepy, faktiskt. Utdrag ur texten:
Baby, now that I’ve found you
I won’t let you go
I build my world around you
I need you so, baby even though
You don’t need me now
Spent my life looking for that somebody
To make me feel like you
Now you tell me that you want to leave me
But darling, I just can’t let you
Mitt nästa exempel på temat är ”You don’t you won’t” som jag blev tipsad om i tolkning av en väldigt bra barbershopkvartett. Medryckande låt, tills texten framträder. Visst känns det fräscht med krävande och kvävande partners? Exempel:
You don’t, you won’t
No way I say
You didn’t, you doesn’t
You isn’t, you wasn’t
You wouldn’t, you couldn’t
You oughn’t, you shouldn’t
Love nobody but me
Sist och värst är julklassikern ”Baby it’s cold outside”. Den handlar om en person (traditionellt kvinnan i duetten) som vill gå hem och en annan (mannen, duh) som övertalar henne, tjatar på henne, till och med verkar lägga något i hennes drink, för att få henne att stanna. Tjatsex eller daterape? Tja, osmakligt, hur som helst. Eller?
Jag kunde inte välja ut några enskilda rader som exempel, så hela låten fick stanna. Jag kan nästan förstå att låten skrevs på 50-talet, men att den fortfarande sjungs idag… #patriarkatetlever
I really can’t stay (Baby it’s cold outside)
I gotta go away (Baby it’s cold outside)
This evening has been (Been hoping that you’d dropped in)
So very nice (I’ll hold your hands they’re just like ice)
My mother will start to worry (Beautiful what’s your hurry?)
My father will be pacing the floor (Listen to the fireplace roar)
So really I’d better scurry (Beautiful please don’t hurry)
Well maybe just a half a drink more (I’ll put some records on while I pour)
The neighbors might think (Baby it’s bad out there)
Say what’s in this drink? (No cabs to be had out there)
I wish I knew how (Your eyes are like starlight now)
To break this spell (I’ll take your hat, your hair looks swell) (Why thank you)
I ought to say no, no, no sir (Mind if move in closer?)
At least I’m gonna say that I tried (What’s the sense of hurtin’ my pride?)
I really can’t stay (Baby don’t hold out)
Baby it’s cold outside
Ah, you’re very pushy you know?
I like to think of it as opportunistic
I simply must go (Baby it’s cold outside)
The answer is no (But baby it’s cold outside)
The welcome has been (How lucky that you dropped in)
So nice and warm (Look out the window at that storm)
My sister will be suspicious (Gosh your lips look delicious!)
My brother will be there at the door (Waves upon a tropical shore)
My maiden aunt’s mind is vicious (Gosh your lips are delicious!)
Well maybe just a cigarette more (Never such a blizzard before) (And I don’t even smoke)
I’ve got to get home (Baby you’ll freeze out there)
Say lend me a coat? (It’s up to your knees out there!)
You’ve really been grand, (I feel when I touch your hand)
But don’t you see? (How can you do this thing to me?)
There’s bound to be talk tomorrow (Think of my life long sorrow!)
At least there will be plenty implied (If you caught pneumonia and died!)
I really can’t stay (Get over that old out)
Baby it’s cold
Baby it’s cold outside
Okay fine, just another drink then
That took a lot of convincing!
Tjejer som superhjältar är en bra grej. Alla superhjältar som avviker från normen ”vit kille utan funktionshinder” är bra. De här tjejerna kanske är bra på mycket, jag har inte sett dem in action. Men seriöst, de får mig att kräkas.
Midjor och halsar som skulle gå av i lätt bris. Världens mest opraktiska arbetsfrisyrer. Sminket säger jag inget om för det kanske är helt normalt för dagens barn, vad vet jag. Inga attribut som säger vad de är bra på, men väl andra attribut.
Se på tösabiten i mitten. Hon verkar väldigt intresserad av att visa upp sin rumpa.
DET HÄR ÄR VÄRDELÖSA FÖREBILDER FÖR MIN DOTTER! OCH FÖR MIN SON!
eller: Vad jag gjorde i helgen eller: Mina upplevelser på Thulelajvet Vinterporten
Mitt första lajv som alv var hur kul som helst. Käbblande alver, säckpipespelande dvärgar, mer och mindre mäktiga magiker, råväsen och oknytt, skrämmande fiender, duktiga bågskyttar och hysteriskt roligt rollspelande. Bland annat.
Merilin från Laiquambo. Foto: Erik Pihl
Fredag kväll var lite av en uppvärmning med lära känna, snacka ihop, positionera och god mat. Jag hade som vanligt inte utarbetat så mycket bakgrund för min roll som jag borde, så vissa saker satte sig på plats. Som min förkärlek för lite väl starka drycker (och goda kakor). Inte så att min alv ”Merilin” blir direkt berusad, men kan ha en benägenhet att lita lite väl mycket på de som bjuder henne på något gott…
Under kvällen kom alla alvernas hundraåriga konflikter till ytan och ett par blev tvungna att lämna sällskapet för dåligt uppförande. Oh the drama!
Lördagen var Den Stora Äventyrsdagen. Nu skulle magikerna ut i skogen för att försöka öppna den magiska Vinterporten. Vi utan magiska förmågor fick försöka försvara dem, vilket verkligen behövdes. Som bågskytt och mycket ringrostig svärdskämpe värmde jag upp med några medlajvare ute på gården före lajvstart. Jag fick några bra tips om hur man slåss med svärd och bucklare (pytteliten sköld), men min stora glädje var bågskyttet där jag dels fick lite coachning av duktiga skyttar, dels träffade en halv kokosnöt hängande i snöre på kanske 15 meter. Två gånger. Det krävs inte så mycket för att göra mig glad.
Lajvet började och jag blev utskickad med tre andra i förväg på ett spaningsuppdrag som innebar framfart genom naturen på bästa skogsninjasätt, smygande, klättrande och spanande. Fienderna verkade finnas överallt och spänningen var hög. Det var en stor lättnad att få komma tillbaka till stugan för en stunds vila och återhämtning under rapporterandet.
Stugan var tom.
Resen av sällskapet hade gett sig av utan att vänta in oss, så det var bara att gå ut igen. Utan att följa stigen, såklart. Duh!
Så om en ändå ska klättra runt på höjderna i långklänning och alvkappa med pilbågen redo kan en ju lika gärna stila lite för folk och ställa sig i episka poser uppe på berget, precis vid kanten till stupet. De flesta rundöron (människor) stirrar på marken när de går i skogen, men jag hörde sen att i alla fall två av mina alvvänner hade sett mig. Tur att någon har vett att uppskatta alvers eviga skönhet, och tur att inga furstliga soldater såg mig. Då.
Framme vid porten blev vi överfallna av soldater och jag var en av dem som sköt pilar på dem tills de hann fram och högg ner mig med svärd. Tur att en helare var i närheten och hjälpte mig upp, trots hugget i ryggen. Jag blev åtminstone inte tillfångatagen och en av schamanerna fick skogsanden som lockade med mig att släppa taget så att jag kunde ta mig tillbaka med gruppen. Vid ett tillfälle spärrades vägen av fullrustade Salamandrar (elitsoldater som behärskar blodsmagi), så det kändes bra att de oskadade bågskyttarna tog sig runt för jag kände mig inte så kaxig i sköldmuren med min lilla bucklare. Vi nedgjorde dem hur som helst utan problem och fick äntligen gå in för vila och mat. Jag behövde inte lajva tröttheten då, för i verkligheten var jag så trött att jag trodde att jag skulle ramla ihop bara jag stod upp, så trött att jag inte förstod vad som hänt med magikern jag var satt att skydda. Jag var nog inte mycket till livvakt just då, förbannad för att inte expeditionen väntat in oss spanare och förtvivlad för att jag kände att jag svikit mina åtaganden. Alla överlevde dock äventyret och snart var det dags att ge oss ut igen för ett nytt försök, eftersom porten förblivit stängd första gången.
Under nästa äventyr valde jag att punktmarkera min skyddsling, för mina benmuskler orkade inte med mer skogsninjande. Hoppas att inte skyddslingen kände sig begränsad, men vad gäller världslig säkerhet visste ändå Merilin bäst 😉
Magikerna satte igång att jobba men plötsligt återvände en förlorad alv i sällskap med fiender och vi fick en fin scen tillsammans när han fick sin syn tillbaka och jag gav honom lite av min kraft. Såhär i efterhand kan jag ju erkänna att jag var lite väl naiv, för den förlorade alven hade faktiskt bytt sida och slogs mot oss i slutet, men Merilin var nog lite förblindad av Lainor. Oh well…
Hur som helst blev vi till slut tvungna att retirera, in genom den nu öppnade porten. Merilin ville verkligen inte in den andra världen, men hade inte mycket val. Det stod mellan att hamna i fiendens händer eller att hamna i någon slags andevärld och om det hade funnits mer tid att fundera hade inte valet känts självklart, men ordern var tydlig, liksom ropande vänners desperation.
Lördagskvällen till sist ägnades åt rollspelande vid bord i mindre grupper för att ta reda på vad som hände innanför porten. Jag har inget sätt att återge det annat än att min grupp hade det mycket besvärligt in och hysteriskt roligt off. Eventuellt klarade vi oss ut ur den andra världen, no thanks to me. Det visar sig väl när lajvarrangörerna tänkt klart.
Sammanfattningsvis hade jag en fantastiskt, rent av episkt, rolig upplevelse med äventyr, spänning, skratt, musik, god mat och relationer med både gamla och nya vänner. Inte ett dåligt sätt att tillbringa en halv helg på!
Jag känner att jag har varit dålig på att blogga under året. Sådär är det jämt, när jag har riktigt roligt har jag inte en tanke på att dokumentera det och även om 2017 har haft sina tråkiga sidor, som alla år, har mitt år generellt varit väldigt bra och haft några riktiga höjdpunkter. Synd bara att jag inte har så mycket dokumentation av dem…
Hur som helst, här kommer mitt försök att komma med något nytt, med hittills opublicerade bilder från året. Inte nödvändigtvis från min topp-tio-lista, men några jag ändå minns med värme.
Januari
Mitt första lajv i Thulekampanjen: Gravberget. Torun Grävare värmer upp sig själv och barnen på gården med lite bågskytte mot rörliga mål…
Februari
En helt vanlig dag med barnen på den lokala bollplan. Härligt liv, i all enkelhet. Vardagslyx!
Mars
I väntan på konsert med Södertäljeprofilen Jonas Holmberg. Min mest spelade låt på Spotify under året fick jag höra för första gången under den konserten.
April
Under året har jag, tillsammans med en vän, börjat göra något jag aldrig gjort förut: skriva långa fantasyberättelser. Det här var ett sätt att strukturera några av styckena…
Maj
Mamma, syrran och jag åkte till Amsterdam över en helg och blev kära. I staden.Jag började tillverka en egen långbåge i ek. Tyvärr höll den inte (vilket inte var helt otippat) men jag hann skjuta en pil med den och det var ett roligt och spännande projekt.
Juni
Under årets andra lajv, även det i Thulekampanjen, spelade jag en gisslantagen hövdingasyster från österlandet: Mirja Taurinen.2017 var året då barnen fick uppleva Skurugata för första gången. Vilken upplevelse!
Juli
Vi gav oss ut på vår första familjehajk med övernattning i tält. Färden gick genom småländsk natur- och kulturbygd och var mycket lyckad!
Augusti
Jag har faktiskt rätt många bilder från årets resa till Gotland, men den här från Folhammar får representera öns magi.
September
Det blev inget septemberlajv, men dottern och jag fick äntligen inviga lajvtältet. Trångt, men mysigt bland fällar och filtar!Dags för släktbröllop i Dalarna! Mellan vigseln och festen passade Tor på att visa mig Evertsbergssjöarna.
Oktober
Dags för körgig! Vi är lika glittrande som alltid, även om logen är ett parkeringsgarage, bredvid ett soprum. Glamourösa backstage…Pratar vi om glamour måste vi ju nämna kungliga operan. Smygpremiär, musik i guldfoajén, dans till stråkkvartett i entrén och tusen festklädda vampyrer. ”Dracula” var en upplevelse!
November
Sista bilden på vår kära Mille. Farväl kompis. Tack för allt.
December
Den här bilden har publicerats förr, men jag kunde inte låta bli. Det är min favorit från hela julkonsertperioden. Stjärnjul är speciell, även efter 18 upplagor.Årets slut präglas av mörker, men vi var några vänner som gjorde vårt bästa för att driva undan det och välkomna ljuset tillbaka till oss igen. Det har redan vänt och jag är mycket nyfiken på vad våren har att komma med. Bring it on!
Igår gick min familj och jag på en promenad till stadens kyrkogård, som råkar ligga nära huset vi bor i. Det är så vackert och stämningsfullt och även fast de kära vi saknar inte finns just på den kyrkogården tände vi varsitt ljus vid minneslunden.
Det faktum att jag inte har någon saknad på stadens största kyrkogård fyller mig med ett slags förundran. Hur har jag lyckats med det? Har jag varit så förskonad från dödsfall i min närhet? Istället för att ägna kvällen åt att minnas mina saknade fylldes jag av tacksamhet för att jag har så många kära som lever och som jag har möjlighet att träffa, prata och umgås med. Jag kommer inte att utfärda några löften om att bli bättre på att höra av mig, för jag vet hur det brukar gå, men jag lovar att försöka!
Till alla ni som berikar mitt liv: jag är tacksam för att ni finns!
Det är dags att storstäda loftet. Min favoritplats i huset som jag har lagt beslag på som hobbyrum/syrum/hantverkshörna. Det börjar bli så fullt och rörigt att det är svårt att se symaskinen, så nu krävs det en ordentlig genomgång av alla gamla påsar spilltyg och liknande som inte behöver sparas.
Jag började med kistan.
Visst har jag några moderna tyger och trasiga kläder som inväntar lagning, men det mesta är till lajv – tyger, skinn, päls och några udda plagg som blivit liggande. Jag var beredd på att behöva avgöra vilka tygbitar som skulle sparas och vilka som skulle slängas. Jag var inte beredd på minnena som sköljde över mig.
Min lajvkarriär är inte särskilt lång. Den började på våren 2014, men ändå känns det som en evighet sedan. Det beror antagligen på att min första roll ligger i malpåse sedan 2015. En roll som blev så levande och verklig för mig att hon känns som en gammal vän.
När jag började skala av lager efter lager av tygbitar kom alla minnen tillbaka. En liten bit rutigt tyg var spill från min första 300-talstunika. En bit vitt ylle påminde om min första lajvmössa. En bit kaninpäls påminde om huvan jag fodrade för att inte frysa på aprillajvet.
Långt ner i kistan hittade jag några intressanta prover. Mössprover, av skiftande kvalitet…
Lustiga mössor är lite av en grej i vissa lajvkretsar. Jag gjorde mitt bästa för att anamma detta, med skiftande resultat…
När alla mina lajvroller passerat i form av tygspill, ritningar, broderimönster, brickbandsprover och mösstoiler hittade jag något jag inte sett på länge.
Botten på kistan!
Doft av citronella och lavendel dröjer sig kvar i kistan som är redo att fyllas på med nya minnen!
Jo, nu har jag accepterat faktum. Hösten är här. En dimmig söndagmorgon i september var sommaren oåterkalleligt slut.
Vi, familjen, mamma och jag, har förberett Bäck, vårt sommarhus, för vintern. Gräset är klippt, vimpeln nere och vattenpumpen och kylskåpet avstängda. Vi får väl se om det blir något vinterbesök i år. Det är alltid extra mysigt med snö där!
En glad överraskning var att vårt lilla plommonträd överlevt min misshandel (=beskärning) i somras. Plommonen har aldrig förr varit så stora, saftiga och goda!
Eftersom allt vi skulle göra klarades av på en timme efter melodikrysset hann vi med en rejäl utflykt. Det blev skördemarknad i Asby och mat på Torpön. Två ställen jag aldrig sett förut och två positiva överraskningar, även om vi missade marknadens koskitabingo 😉 Vi fick i alla fall se lite av tävlingen om Sommenbygdens starkaste man. Vi kände lite på jättehantlarna som karlarna hivade upp i luften 13 gånger på en minut; jag kunde inte rubba dem… Dessutom träffade vi en barndomsvän som sålde bakverk. Riktigt riktigt goda bakverk!
Hela gräsmattan var full med svamp. Jag skojar inte, om vi hade vetat om de varit ätliga hade vi kunnat leva på svamp hela helgen. Coolast var den här enorma röksvampen! (?)
Innan helgen hade jag en idé om att testa en övernattning i mitt lajvtält. Visst är det svalt (typ fem grader på natten), men lajvsäsongen är inte över och det vore kul att veta om det är möjligt att tillbringa åtminstone en natt någorlunda bekvämt i det.
Resultatet? Absolut! Fällar, filtar och ett rejält duntäcke att dela på med dottern gjorde natten varm och skön och riktigt mysig. Skulle vara skönt med lite mer stoppning under höfterna, men en natt var inga som helst problem. Funderar på om det är värt besväret med att göra ett innertält, men kommer nog att nöja mig med något att hänga framför ingången som inte sluter riktigt tätt. Känns som ett lagom vinterprojekt…
Inte för att sommaren är slut, men semestern är det. Innan hösten drar igång med härliga ungar, kollegor, körkompisar, nya sånger och äventyr med familjen vill jag sammanfatta lite, bara som ett sätt att se att det faktiskt har hänt en del, även om det känns som att det gått fort.
Det är mest för min egen skull, så jag tar inte illa upp om du går och gör något annat nu.
Kvar? Ok, då kör vi en liten bildkavalkad.
Kickar igång semestern med en liten liten glass!Spel är kul året om. Drakborgen t ex.Kul form på Tom Tits. (Ikosaeder, om jag inte missminner mig.)Det blev en dryg mil och en natt på Anebyleden och alla var faktiskt på bra humör så gott som hela tiden!Jo snickarn, vi har ett litet takproblem…Om det är kallt i vattnet går det ju att kasta frisbee istället.Anebysjön. Avkopplande ställe för både mete och kanotpaddling.Vad är det med Gröna Lund och stora förpackningar?Det blev en dag på Liseberg också. Så här glada var vi efteråt, trots lite regn. Bergochdalbanor ❤Gotland bjuder alltid på mycket kul. Ruiner, raukar, gycklare, tornerspel, sol och bad…Har man en dotter som min är det bara att vänja sig vid sånt här. Det brukar ju gå bra…TRiX eldshow i Nordergravar är en klassiker och ett måste!Min favoritbild från årets medeltidsvecka. Robert har dragit med mig på mycket kul och det är alltid roligt att ses! (Foto: Anna Rosengren)Augustikväll med te, gotländsk gårdshonung och en favoritfilm. Min idé om riktigt mys.
Nu väntar en spännande termin. Ny tävlingsballad, dop och bröllop, vissa att sjunga på, julkonserter och kanske något litet lajv. Bland annat…
peacelovescience 