Vad sa du att du sjöng sa du?

Ibland är det lite jobbigt att få upp ögonen för saker. Min reflektion på temat handlar om sångtexter. Råkat ut för det någon gång? En bra låt med schysst sound, bra sångare, en riktig feel good-låt, visar sig vid en närmre lyssning framföra något som inte var fullt så schysst.

Som till exempel en sång jag har lyssnat på rätt länge, sedan jag först blev bekant med Alison Krauss: ”Baby now that I’ve found you”. Vacker och söt kärleksvisa. Mm. Om man gillar någon som inte kan släppa taget även vid mycket tydliga avvisanden… Creepy, faktiskt. Utdrag ur texten:

Baby, now that I’ve found you
I won’t let you go
I build my world around you
I need you so, baby even though
You don’t need me now

Spent my life looking for that somebody
To make me feel like you
Now you tell me that you want to leave me
But darling, I just can’t let you

Mitt nästa exempel på temat är ”You don’t you won’t” som jag blev tipsad om i tolkning av en väldigt bra barbershopkvartett. Medryckande låt, tills texten framträder. Visst känns det fräscht med krävande och kvävande partners? Exempel:

You don’t, you won’t
No way I say
You didn’t, you doesn’t
You isn’t, you wasn’t
You wouldn’t, you couldn’t
You oughn’t, you shouldn’t
Love nobody but me

Sist och värst är julklassikern ”Baby it’s cold outside”. Den handlar om en person (traditionellt kvinnan i duetten) som vill gå hem och en annan (mannen, duh) som övertalar henne, tjatar på henne, till och med verkar lägga något i hennes drink, för att få henne att stanna. Tjatsex eller daterape? Tja, osmakligt, hur som helst. Eller?

Jag kunde inte välja ut några enskilda rader som exempel, så hela låten fick stanna. Jag kan nästan förstå att låten skrevs på 50-talet, men att den fortfarande sjungs idag… #patriarkatetlever

I really can’t stay (Baby it’s cold outside)
I gotta go away (Baby it’s cold outside)
This evening has been (Been hoping that you’d dropped in)
So very nice (I’ll hold your hands they’re just like ice)
My mother will start to worry (Beautiful what’s your hurry?)
My father will be pacing the floor (Listen to the fireplace roar)
So really I’d better scurry (Beautiful please don’t hurry)
Well maybe just a half a drink more (I’ll put some records on while I pour)

The neighbors might think (Baby it’s bad out there)
Say what’s in this drink? (No cabs to be had out there)
I wish I knew how (Your eyes are like starlight now)
To break this spell (I’ll take your hat, your hair looks swell) (Why thank you)
I ought to say no, no, no sir (Mind if move in closer?)
At least I’m gonna say that I tried (What’s the sense of hurtin’ my pride?)
I really can’t stay (Baby don’t hold out)
Baby it’s cold outside

Ah, you’re very pushy you know?
I like to think of it as opportunistic

I simply must go (Baby it’s cold outside)
The answer is no (But baby it’s cold outside)
The welcome has been (How lucky that you dropped in)
So nice and warm (Look out the window at that storm)
My sister will be suspicious (Gosh your lips look delicious!)
My brother will be there at the door (Waves upon a tropical shore)
My maiden aunt’s mind is vicious (Gosh your lips are delicious!)

Well maybe just a cigarette more (Never such a blizzard before) (And I don’t even smoke)

I’ve got to get home (Baby you’ll freeze out there)
Say lend me a coat? (It’s up to your knees out there!)
You’ve really been grand, (I feel when I touch your hand)
But don’t you see? (How can you do this thing to me?)
There’s bound to be talk tomorrow (Think of my life long sorrow!)
At least there will be plenty implied (If you caught pneumonia and died!)
I really can’t stay (Get over that old out)
Baby it’s cold
Baby it’s cold outside
Okay fine, just another drink then
That took a lot of convincing!

Jodå, såatteh…

Att röra sig i olika världar

Jag tycker om att röra mig i olika världar.

Ett yttrande som kom till som av en slump, men som jag har funderat mycket på senaste veckorna. Varför tycker jag om det? Handlar det om verklighetsflykt eller bara en önskan att vidga vyerna? Ett behov av omväxling eller bara nyfikenhet? Hur gör man för att växla mellan dessa världar och framför allt: vilka är de?

Här är några av mina världar!

Familjevärlden

Min verkliga verklighet, den som jag lever, andas och verkar i varje dag och den som skattemyndigheten känner till. Den världen bebos av mina allra käraste och den är mest komplex; familjevärlden innehåller både skrubbsår, smutsig disk och ett oändligt antal kramar.

Förskolevärlden

Jag arbetar som förskollärare, ett yrke som jag verkligen uppskattar. Kanske för att barn och jag har en sak gemensamt: vi har lätt för att intressera oss för många olika saker. (Det handlar bara om presentation!) Barn rör sig också i olika världar, ena stunden leker de lejon, nästa undersöker de iskuber, nästa lyssnar de på en spännande saga och därefter funderar de på varför bladen faller från träden.

Undervattensvärlden

En ny spännande värld som jag inte hälsat på i så ofta än, men som jag längtar tillbaka till! Jag har snorklat över korallrev på Hawaii och jag har snorklat bland musslor i Småländska insjöar. Olika miljöer, var och en spännande på sitt sätt. Nästa steg blir att skaffa en våtdräkt så att jag kan snorkla längs de svenska, aningens kyliga, kusterna.

Körvärlden

Ja, det kan verka konstigt att jag kallar en kör för en egen värld, men ”barbershopbubblan” är ett vedertaget begrepp i den världen. Det är en bubbla man först och främst kliver in i när det är dags för konvent och tävlingar, men att komma in på ett av våra rep i Rönninge skolas gymnastiksal är också som att gå in i en egen värld några timmar. En värld där artisteri, hängivenhet och totalt engagemang råder några timmar i veckan. En värld där lösögonfransar och guldpaljetter är lika normalt som att bli hänförd över toner som ingen faktiskt sjunger!

Teatervärlden

En teaterscen ger större möjligheter till variation än körens gradänger och det är en plats där man verkligen får ge sig hän åt någon annan, vara någon som inte är jag och gestalta känslor som inte är mina egna. Det har hänfört mig länge nu och även om projekten jag är med i inte återkommer lika ofta längre dyker de upp ibland, alltid lika välkomna!

Lajvvärlden

Min nyaste värld borde kanske benämnas i plural då lajv kan utspela sig i vilken värld som helst. Jag har dock bara hunnit besöka en (och har faktiskt inte tänkt besöka särskilt många andra då det tar så mycket tid). Det är mycket i lajvvärlden som fascinerar mig: den totala hängivenheten till en rollkaraktär, tiden man spelar (teatern pratar timmar, på lajv är det dagar), svårigheten att kliva ur världen igen efter lajvets slut och vänskapsbanden man knyter är några exempel. Det där med nya vänner är extra intressant. Efter tre dagar tillsammans kan man ju tro att man känner någon ganska bra. När lajvet bryts inser man att man inte ens vet vad de heter. Konstig känsla.

Min barndoms värd

Bäck – torpet i Småland som funnits i släkten sen sent 60-tal är platsen som jag alltid kommer att förknippa med min barndom. Hit återvänder vi varje påsk, sommar och närhelst vi får tid. Vi har firat jul här ett par gånger också. Det är varken lyxigt eller modernt, men jag älskar det, och även om det inte tillhör någon annan verklighet så känns det alltid som att kliva in i en annan värld när jag kommer dit!

Syndfull bebis

Jag blir sällan provocerad av sådant som står i länstidningen i Södertälje, lokaltidningar har väl inte riktigt den sortens journalistik. Den 23 augusti 2012 läser jag det här, på sidan två. Visserligen bara i förbigående, men ändå.

nu har Amanda renats från all synd hon bar på sedan födseln.

Ingen som har umgåtts med ett spädbarn kan väl rimligtvis anse att denna oskyldiga varelse bär på synd? Båda mina barn är döpta i en kristen kyrka, men inte var det för att rena dem från synd…

Tvingas till kriminalitet?

”Vi har inget val”, ”vi tvingas ut på vägarna”. Ett i mitt tycke vårdslöst sätt att använda ordet ”tvingas”. Jag är ingen expert på motorsport, men jag har för mig att det finns flera lagliga alternativ om man vill samlas runt sitt ”gemensamma motorintresse”. Är man trött på att kallas kriminell finns det en ganska enkel lösning. Det är faktiskt ingen som tvingar någon att rejsa på allmän väg…

En skoluppgift

Tänk dig att du vaknar 05:00 på morgonen och får veta att du, innan dagen är slut, kommer att tillverka en lila häst. I papier mache.

Vad tänker du då?

En debatt jag inte kan ta

Jag har det nog för bra.

Tittade in på David Eberhards blogg, sådär som jag gör ibland. Han verkar för tillfället vara djupt indragen i någon slags feministdebatt som jag har svårt att förstå. Läs gärna hans artikel i Newsmill!

Jag studerar till förskollärare vilket lite då och då leder in på ämnet ”genus”. Jag tycker att detta är bra och viktigt, då alla människor ska bli behandlade utefter sina personligheter och inte efter vad de har mellan benen, men utöver det förstår jag inte problemet, inte i Sverige.

Uppenbarligen har jag det för bra. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig hindrad av att ha snippa. Inte vid ett enda tillfälle har jag upplevt att jag skulle haft fördelar av att ha snopp.

(Jag har förvisso blivit kallad lilla gumman och väckt lite uppmärksamhet som 24-årig ordermottagare på brädgård, men det har knappast hindrat mig. Jag har snarare känt mig stolt över att, lite oväntat, jobba bland killarna. En skämtsam jargong inkluderar alla och hade det inte varit lilla gumman hade det varit något annat. Jag svarade med lilla gubben och fick garv tillbaka, så så var det med den könsmaktsordningen.)

I det samhälle vi har idag är min uppfattning att en människas begränsningar sitter i hens egen hjärna (och i vissa fall i henoms kropp, alla kan inte bli brandmän eller ballerinor). Det bästa vi kan lära våra barn är att inte ta åt sig så förtvivlat av vad andra tänker, tycker och säger om dem och till dem. Det finns i alla fall alltid både de som håller med och de som inte gör det. Och ska du kunna förolämpa mig, då måste jag först värdesätta din åsikt!

 

Jag skulle göra vad som helst för…

Dagens Twitter-trend

gör mig lite fundersam…

Själv skulle jag göra vad som helst för…

• min familj och mina vänner (näHÄ?!)
• Barbara Streisands sångröst
• några extra timmars kreativitet om dagen

Vad skulle du göra vad som helst för?

Öhhh, va?

Vem kom på idén att störa 2000 oskyldiga svenskar med en så sanslöst onödig fråga? Jag ser vare sig allmänintresset eller marknadsvärdet i detta.

Snälla Sifo, om ni ska ringa mig, fråga om något intressant!

Med risk för att vara tjatig

 

men varför, VARFÖR, är de här jättefina t-shirtarna för barn märkta med ”pojk”?

Jag kanske skulle ta och köpa dem till tjejen och skicka in en bild…

Alla dessa dagar, eller Mycket snack och lite verkstad

Häromdagen, den 19/11, var det ”world day for prevention of child abuse”. Idag är det världsdagen för TV. Det påstår i alla fall min namnsdagswidget, och en snabb googling bekräftar. Äntligen min typ av dag, fira genom att titta på TV hela dagen! (OBS! Ironi!)

World day for prevention of child abuse är till för att ”Increase awareness & education about child abuse and violence toward children.” Det känns väl något viktigare än en TV-dag, men nu till min undran. Hjälper det?

Utan min smartphone och onaturliga önskan att ha koll på namnsdagarna hade jag inte haft en aning om denna dag. Det är faktiskt jättemånga dagar jag inte hade haft en aning om. Jag tror inte att jag är ensam.

FN-dagen känner jag till, det var när vi i mellanstadiet samlades i matsalen, för dagen dekorerad med utklippta fredsduvor och hemritade flaggor, och sjöng ”i natt jag drömde”. Kanelbullens dag har jag också koll på. Men hur borde vi har uppmärksammat 19/11? Demonstrerat på torget eller gått i fackeltåg i protest mot våld mot och utnyttjande av barn? Hade det hjälpt?

Eller borde vi alla ha tittat extra noga på varför barnet på gatan går sakta med nedslagna ögon?

Eller borde vi göra det varje dag?

Varför finns alla dessa dagar?