Ett nytt projekt

Ja jag vet, jag har alltid något nytt projekt på gång, men det är faktiskt sällan jag ger mig på något som är helt olikt allt jag gjort förut. Som att sy ett tält. Eller rättare sagt en lajvpaviljong. En liten. Pytteliten.

imageIdén kom sig av att dottern och jag ska på lajv i sommar! Efter mycket funderande kom jag fram till att det vore bäst att bo och sova utanför själva lajvområdet, men att ha ett litet crashplace inlajv också. Bra om man vill vila lite, dra sig undan regnet, äta lunch i lugn och ro eller kunna hålla ”hemliga” möten. En egen liten basecamp helt enkelt. Ett litet ett kan väl inte vara så svårt eller dyrt att sy, eller?

Så hur börjar man? Google is my friend. Tält, ryttartält, geteld, ulvudden, ekertält, klocktält, markisväv, tältduk, canvas, impregnering, sömmar, stolpar, spik, linor, färger… puh!image Eller varför inte gå till historiska källor? Det verkar som att ekertält var överlägset vanligast förr. Förr är medeltiden, typ. Det verkade vara ett bra val, hyfsat enkelt, praktiskt och stabilt. Bra med ekrar att hänga blöta kläder, varor till försäljning eller ampeln med rökelse. En okänd källa på nätet påstår att ett ekertält där väggarna är fastsydda i takduken inte behöver stormlinor. Jag hoppas att det stämmer och börjar skissa, räkna och beräkna.

IMG_1381Min första modell är fyrkantig och rödvit, eftersom tyget jag hittat till överkomligt pris var ljusrött och vitt. Jag tillverkar en modell 1:100, komplett med krenelering och dekorationer och gillar den.
Nästa steg är att göra en fullskalemodell av stommen och få en känsla för storlek och stabilitet, samt inhämta råd och tips av experter bland mina facebookvänner. Så långt är jag inte fullt övertygad, men tar ändå mod till mig att beställa tyget! Behövs det kan jag alltid stabilisera med fler stolpar senare, är min vaga tanke om konstruktionens rasrisk.

IMG_1364Tyget anländer (och väger 7,5 kilo, helt ok att bära på kortare sträckor) och under den sedvanliga väntetiden då det får ligga till sig lite (man kan ju inte bara börja klippa i det direkt, det är ju rent barbariskt!) får jag en ny bländande bra idé: Varför inte bryta väggarna lite och göra tältet åttkantigt? Det bör ju bli mycket stabilare med åtta ekrar, åtta naturliga fästpunkter i marken och en rundare form!

Sagt och gjort, nya skisser, ny modell och ny uppritning av hur tyget ska klippas. Fröjd och lycka, det beställda tyget räcker och det är bara att sätta igång! Efter att ha gjort ett mindre prov på hur man bäst syr ihop trianglar, förstås.

imageDet är förvisso inte bara att sätta igång, att sätta saxen i en massa nytt tyg till ett nytt projekt där en hel del kan gå fel är lite läskigt. Först måste man hämta den fåniga yllemössan och ta en saxångestselfie. Sen så…

Så vad har jag gjort idag då? Klippt det vita tyget till väggarna i tvåmetersbitar och sytt ihop med något slags fällsöm (tror jag), IMG_1378klippt ut åtta ljusröda trianglar, sicksackat dem och sytt ihop sex av dem. Just nu verkar det som att taket håller på att få en mindre omkrets än väggarna (jag som har tagit i så rejält med sömsmånen!) men jag tänker mig att det ska gå att ordna upp senare. Det är hur som helst för sent att klippa trianglarna större…

Min plan är nu att sy klart tältduken för att sedan sätta igång med stommen. Jag föreställer mig att det är lättare att anpassa träbitar än att sy om ett tält. Jag hoppas att jag har rätt!

Fortsättning följer!

 

IMG_1373
Invirad i 6 meter bomullscanvas 🙂
Annonser

Att röra sig i olika världar

Jag tycker om att röra mig i olika världar.

Ett yttrande som kom till som av en slump, men som jag har funderat mycket på senaste veckorna. Varför tycker jag om det? Handlar det om verklighetsflykt eller bara en önskan att vidga vyerna? Ett behov av omväxling eller bara nyfikenhet? Hur gör man för att växla mellan dessa världar och framför allt: vilka är de?

Här är några av mina världar!

Familjevärlden

SAMSUNGMin verkliga verklighet, den som jag lever, andas och verkar i varje dag och den som skattemyndigheten känner till. Den världen bebos av mina allra käraste och den är mest komplex; familjevärlden innehåller både skrubbsår, smutsig disk och ett oändligt antal kramar.

Förskolevärlden

SAMSUNGJag arbetar som förskollärare, ett yrke som jag verkligen uppskattar. Kanske för att barn och jag har en sak gemensamt: vi har lätt för att intressera oss för många olika saker. (Det handlar bara om presentation!) Barn rör sig också i olika världar, ena stunden leker de lejon, nästa undersöker de iskuber, nästa lyssnar de på en spännande saga och därefter funderar de på varför bladen faller från träden.

Undervattensvärlden

IMG_8727En ny spännande värld som jag inte hälsat på i så ofta än, men som jag längtar tillbaka till! Jag har snorklat över korallrev på Hawaii och jag har snorklat bland musslor i Småländska insjöar. Olika miljöer, var och en spännande på sitt sätt. Nästa steg blir att skaffa en våtdräkt så att jag kan snorkla längs de svenska, aningens kyliga, kusterna.

Körvärlden

20131108_092854Ja, det kan verka konstigt att jag kallar en kör för en egen värld, men ”barbershopbubblan” är ett vedertaget begrepp i den världen. Det är en bubbla man först och främst kliver in i när det är dags för konvent och tävlingar, men att komma in på ett av våra rep i Rönninge skolas gymnastiksal är också som att gå in i en egen värld några timmar. En värld där artisteri, hängivenhet och totalt engagemang råder några timmar i veckan. En värld där lösögonfransar och guldpaljetter är lika normalt som att bli hänförd över toner som ingen faktiskt sjunger!

Teatervärlden

26892_1386462258384_7737053_nEn teaterscen ger större möjligheter till variation än körens gradänger och det är en plats där man verkligen får ge sig hän åt någon annan, vara någon som inte är jag och gestalta känslor som inte är mina egna. Det har hänfört mig länge nu och även om projekten jag är med i inte återkommer lika ofta längre dyker de upp ibland, alltid lika välkomna!

Lajvvärlden

10257993_10152094862838634_9060149984988385228_nMin nyaste värld borde kanske benämnas i plural då lajv kan utspela sig i vilken värld som helst. Jag har dock bara hunnit besöka en (och har faktiskt inte tänkt besöka särskilt många andra då det tar så mycket tid). Det är mycket i lajvvärlden som fascinerar mig: den totala hängivenheten till en rollkaraktär, tiden man spelar (teatern pratar timmar, på lajv är det dagar), svårigheten att kliva ur världen igen efter lajvets slut och vänskapsbanden man knyter är några exempel. Det där med nya vänner är extra intressant. Efter tre dagar tillsammans kan man ju tro att man känner någon ganska bra. När lajvet bryts inser man att man inte ens vet vad de heter. Konstig känsla.

Min barndoms värd

155239_475197883186_8321446_n

Bäck – torpet i Småland som funnits i släkten sen sent 60-tal är platsen som jag alltid kommer att förknippa med min barndom. Hit återvänder vi varje påsk, sommar och närhelst vi får tid. Vi har firat jul här ett par gånger också. Det är varken lyxigt eller modernt, men jag älskar det, och även om det inte tillhör någon annan verklighet så känns det alltid som att kliva in i en annan värld när jag kommer dit!

Framtiden är här nu

Jag har alltid undrat vad jag ska bli när jag blir stor.

Jag har alltid varit avundsjuk på de som vet. Vet man vad man vill är det bara att göra upp en lista och börja pricka av. Jag har aldrig vetat, pluggat och jobbat lite på måfå bara.

För några år sedan fick jag anledning att ta mig en rejäl funderare. Mitt liv hade dessutom ändrats en aning; jag hade blivit mamma till två underbara kottar som inspirerade mig till mitt nya yrkesval.

Det känns som om det var igår jag började, samtidigt känns det som en evighet och ett annat liv sedan. Nu är jag klar, nu har jag en lärarexamen för förskola och förskoleklass!

examensbevis

 

Även om jag saknar min vfu(praktik)-förskola väldigt mycket har jag klarat av drygt tre månader på mitt första arbete som förskollärare och det känns bättre och bättre.

Nu består ju livet av mer än jobb. Mycket mer.

Jag återvände till Rönninge Show Chorus i höstas. Det har varit mycket att lära, men nu börjar jag känna mig som en så gott som fullvärdig medlem igen. Som jag älskar denna kör, denna gemenskap och gemensamma strävan efter högre och högre mål! I helgen åker vi till Karlstad och deltar för bedömning i de nordiska mästerskapen i kvinnlig barbershopsång. En kanonuppvärmning inför världsmästerskapen på Hawaii i höst.

För att bota rastlösheten som uppstår av att inte plugga längre har jag äntligen börjat bygga en trädkoja tillsammans med barnen. Ett projekt som jag har drömt om i flera år. Nu är det på gång. Framtiden är här nu!